Kakel och klinker, standardformat upp till 60 cm

Standardsättning innebär att plattorna sätts i fix på ett färdigt och plant underlag, med jämna fogar, och att ytan sedan fogas. Plattsättaren kapar plattor runt hörn, strömbrytare, rör och golvbrunn och ser till att ytan blir plan och att fogarna går fint i linje.

Normalt ingår inte omfattande riktning av sneda väggar, rivning av gammalt kakel, tätskikt, komplicerade mönster, diagonalsättning, mosaik eller storformatsplattor. Sådant brukar räknas som separata moment i en offert. Kom därför överens med plattsättaren om exakt vad som ingår per kvadratmeter innan arbetet börjar.

1. Kontroll av underlaget. Plattsättaren kontrollerar med rätskiva att ytan är plan, fast och torr. Damm, fett och rester av gammal fix tas bort.
2. Primning. Primern jämnar ut hur mycket underlaget suger och ger fixen bättre fäste. Utan primer kan ett sugande underlag dra ut vattnet ur fixen för snabbt.
3. Tätskikt i våta zoner. I duschen, runt badkaret och på badrumsgolvet läggs ett tätskikt. I hörn och vid rörgenomföringar används tätremsor och manschetter.
4. Planering av ytan. Innan något sätts bestäms var första raden börjar, så att det inte blir smala remsor i kanterna och så att fogarna på vägg och golv möts.
5. Sättning. Fixen dras ut med tandspackel på mindre ytor i taget. På större plattor stryks fix även på plattans baksida så att det inte blir några hålrum under.
6. Fogning. När fixen har härdat, oftast efter ungefär ett dygn enligt tillverkaren, fylls fogarna och ytan tvättas av.
7. Silikon. Inåtgående hörn, övergången mellan vägg och golv och anslutningar mot badkar och duschkar fylls inte med fogmassa utan med elastisk sanitetssilikon.

I våtrum lönar det sig att anlita en certifierad plattsättare som arbetar enligt branschreglerna, till exempel via Säker Vatten eller GVK. Det kan ha betydelse både för hur länge badrummet håller och för försäkringen om något händer. Arbetskostnaden kan dessutom ge rätt till ROT-avdrag, kontrollera villkoren hos Skatteverket.

Fix för plattor klassas enligt SS-EN 12004. C1 betyder vanlig cementbaserad fix och C2 fix med högre vidhäftning. Beteckningen S1 visar att fixen är flexibel, alltså klarar små rörelser i underlaget. På golvvärme, gipsskivor, gamla plattor som underlag eller till plattor i 60×60 cm väljer man oftast en flexibel fix av typen C2 S1.

Tandningen på spacklet styrs av plattformatet. Till mindre kakel räcker en liten tandning, till plattor kring 60 cm används ofta ungefär 8 till 10 mm. Målet är att fixen ska täcka nästan hela plattans undersida, särskilt på golv och i duschen.

Fogbredden beror på plattan. Rektifierade plattor med slipade kanter klarar smala fogar på ungefär 2 mm, medan plattor utan slipade kanter behöver bredare fogar. Fogmassan i badrummet bör tåla vatten och mögel, och i duschen väljer en del epoxifog.

Alla plattor behöver ingen behandling efteråt. Glaserade plattor och vanligt klinker klarar sig oftast utan. Impregnering gör nytta på sugande material, till exempel natursten, eller på själva fogarna.

Enklast är en stor, plan yta utan hinder, kvadratiska plattor och rak sättning. Mer tid, och därmed mer kostnad, går det åt när det finns:

• Sneda eller ojämna väggar som först måste riktas eller spacklas
• Många kapningar runt badkar, badrumsmöbler, rör och strömbrytare
• Ett litet rum med många hörn, där mycket kapas och lite sätts
• Förskjutet förband, fiskben eller diagonal
• Lister, hörnprofiler eller 45-gradiga gerkapningar i stället för list
• Hårt material som är svårt att kapa och borra i

Till avlånga plattor i 30×60 cm vill många ha halvförband. Många plattor är dock lätt bågformade, och vid halv förskjutning blir det då små kanter mellan plattorna. Tillverkarna rekommenderar därför oftast förskjutning med högst en tredjedel av längden.

• Fix i klickar, så att det blir hålrum under plattan som med tiden kan spricka
• Inget tätskikt i duschen, så att vatten tränger genom fogarna in i väggen
• Fogmassa i hörnen i stället för silikon, vilket ger sprickor i hörnet
• Saknade rörelsefogar på större ytor och under tröskeln
• Fogning innan fixen har härdat
• Dåligt fall i en duschplats utan duschkar, så att vattnet blir stående i stället för att rinna mot brunnen

Har du tålamod och grundläggande verktyg klarar du ett mindre golv utan dusch på egen hand. Ta fram tandspackel, vattenpass, rätskiva, plattkryss eller nivåclips, plattskärare och gummispackel.

1. Kontrollera underlaget med en två meter lång rätskiva och jämna ut ojämnheter, till exempel med flytspackel.
2. Dammsug underlaget och stryk på primer enligt tillverkarens anvisningar.
3. Lägg ut plattorna torrt och bestäm startpunkten så att det inte blir smala remsor i kanterna.
4. Spänn upp en snöre eller rita en linje för första raden.
5. Blanda fixen enligt anvisningen och låt den vila en kort stund.
6. Dra ut fix med tandspacklet för en till två plattor åt gången.
7. Stryk ett tunt lager fix även på baksidan av större plattor.
8. Lägg plattan, skjut den lite fram och tillbaka och tryck fast den, sätt i kryss eller clips.
9. Kontrollera planheten med vattenpass under arbetets gång och ta bort fix ur fogarna.
10. Ta bort clipsen när fixen har härdat och foga ytan.
11. Tvätta bort fogrester med en fuktig svamp och torka av med en torr trasa när ytan har torkat.
12. Fyll övergången mellan golv och vägg med silikon.

Tätskikt i dusch och sättning med fall mot golvbrunn är klokare att lämna åt en certifierad plattsättare.

• Ytan är plan och det syns inga tydliga glipor under en två meter lång rätskiva
• Intilliggande plattor har inga kanter som känns med fingret
• Fogarna är lika breda, raka och helt fyllda
• Det låter inte ihåligt när du knackar på plattorna, vilket skulle tyda på hålrum under
• Kanter och kapningar runt rör och strömbrytare är rena och utan kantskador
• Hörn och anslutningar mot badkar eller duschkar är fyllda med silikon
• Vattnet i duschen rinner mot brunnen och blir inte stående någonstans
• Ytan är rengjord och fri från fogslöja