Sprickreparation med armeringsremsa

De flesta sprickor inomhus beror inte på något fel i husets stomme. Ett nytt hus sätter sig under de första åren, och små sprickor syns främst där olika material möts, till exempel mellan murad vägg och betongbjälklag. Puts krymper när den torkar, och väggar rör sig när temperatur och fukt växlar. I äldre hus är ytskiktet ofta sprött, och det räcker att någon bilar ut spår för ny elinstallation. I gipsväggar spricker skarvar som inte armerades ordentligt från början.

Efter storlek kan sprickor grovt delas in så här:

• Hårfina sprickor i ytan, ofta efter att puts eller färg torkat. Om de inte växer räcker ibland ett tunt lager spackel utan remsa
• Synliga sprickor upp till ungefär 2 mm, typiskt i hörn, i gipsskarvar och där material möts. Här behövs både remsa och spackel
• Djupa sprickor och sprickor som rör sig, alltså sådana som kommer tillbaka eller blir bredare. De kräver ett bredare armeringsnät och fler lager spackel

Om sprickan kommer tillbaka gång på gång, går snett ut från ett fönsterhörn, blir bredare eller går genom hela väggen är det inte längre ett jobb för målaren. Då är det klokt att låta en konstruktör titta på det. Bor du i bostadsrätt är det föreningen som ansvarar för husets stomme, så då är styrelsen rätt kontakt.

Arbetet går till ungefär likadant på puts och gips. Skillnaden ligger främst i valet av remsa och spackel.

Förberedelser

Först tas lös puts och flagnande färg bort runt sprickan. Själva sprickan öppnas med en kniv eller spackelspade till ett V, så att spacklet har plats att tränga in och något att fästa i. Damm sopas eller dammsugs bort. Äldre, dammiga och mycket sugande ytor grundas, så att spacklet inte torkar för fort och fäster bra.

Remsan läggs på

En självhäftande nätremsa av glasfiber sätts direkt på det torra underlaget. En pappersremsa bäddas istället in i ett tunt lager färskt spackel, och med spackelspaden trycker man ut luft och överflödigt spackel. Remsan ska ligga plant utan blåsor och veck, annars syns varje ojämnhet när väggen är målad.

Spackling och slipning

Det första lagret spackel täcker remsan helt och dras ut åt sidorna. När det har torkat slipas ytan lätt och ett andra, tunnare och bredare lager läggs på, så att övergången hamnar i nivå med väggen. Torktiden beror på spacklet, temperaturen och hur tjockt lagret är, så följ tillverkarens anvisningar. Till sist slipas ytan med fint sandpapper eller slipnät, oftast med kornstorlek runt 120 till 180, och grundas innan målning.

• Pappersremsa är standard i gipsskarvar. Den är stark och håller formen, men måste bäddas in noggrant i spacklet
• Självhäftande glasfiberremsa är lätt att lägga, och därför populär vid mindre lagningar och för den som inte gjort det förut
• Armeringsnät är bredare och passar för djupare sprickor, hörn och övergångar mellan olika material
• Hörnskydd skyddar och förstärker utvändiga hörn på gipsväggar

På innerväggar och gips används oftast ett gipsbaserat spackel som är lätt att slipa. För sista utjämningen finns ett fint finspackel. I hörn där olika material möts och fogen naturligt rör sig, till exempel mellan tak och en gipsvägg, används ofta en elastisk akrylfog. Ett hårt spackel skulle förr eller senare spricka där.

Enklast är en kort spricka på en plan vägg i ett tomt rum som ändå ska målas om helt. Mer tid tar sprickor i taket, i hörn och i vinkeln mellan tak och vägg, där man jobbar från stege och i obekväma ställningar. Det går också långsammare på gammal, smulig puts som först måste rengöras och förstärkas, och med sprickor som rör sig och behöver fler lager. I ett möblerat hem ska möbler och golv täckas, vilket också ger extra arbete. En fördel är däremot när lagningen görs i samband med att hela rummet spacklas eller målas, eftersom stegen då följer direkt på varandra.

• Spackel utan remsa: räcker inte på en spricka som rör sig, den kommer oftast tillbaka
• Slarvigt lagd remsa: blåsor, veck och dåligt intryckta kanter ger synliga vågor under färgen, eller så släpper remsan med tiden
• För bråttom: spackel på ett lager som inte torkat sjunker ofta ihop eller spricker
• Ingen grundning: spackel och färg fäster sämre och lagningen syns efter målning genom annan glans eller nyans
• För smal spackling: en tjock sträng spackel tätt runt remsan blir en bula, det andra lagret ska dras bredare
• Slarvig slipning: spår efter spackelspaden och skarpa övergångar syns ännu tydligare under färg, särskilt i snett ljus från ett fönster

En mindre spricka i en vägg som du når från en låg stege kan du laga själv. Större ytor, sprickor över hela taket eller nya gipsväggar är det klokare att lämna till en målare eller snickare.

1. Täck golv och möbler runt lagningen.
2. Ta bort lös puts och färg och öppna sprickan till ett V med en kniv.
3. Sopa eller dammsug bort dammet ur sprickan och runt omkring.
4. Grunda runt sprickan och låt torka enligt anvisningen på förpackningen.
5. Fyll sprickan med spackel och sätt remsan mitt över sprickan.
6. Täck remsan med ett första lager spackel och dra ut det åt sidorna.
7. Slipa lätt när det har torkat och lägg på ett andra, bredare och tunnare lager.
8. Slipa i nivå med fint sandpapper, damma av och grunda inför målning.

• När du lyser med en ficklampa från sidan syns varken remsans kanter eller spår efter spackelspaden
• Lagningen går mjukt över i väggen runt omkring utan bula
• Remsan släpper ingenstans och det finns inga blåsor under spacklet
• Ytan är avdammad och grundad innan målning
• I hörn som rör sig har en elastisk fog använts
• Efter målning skiljer sig lagningen inte i glans eller nyans