Igenlagning av väggspår efter el- och rörinstallation

Arbetena ser likadana ut men spåren har olika storlek och sitter i olika miljöer. Det styr val av material, arbetsgång och hur mycket jobb det blir.

• Efter elinstallation är spåren oftast smala och grunda, eftersom en kabel eller ett flexrör inte tar mycket plats. Till det kommer urtag för dosor till uttag, strömbrytare och lampor. Det rör sig oftast om torra rum, så ett gipsbaserat eller fiberarmerat spackel räcker.
• Efter rörinstallation är spåren bredare och djupare, särskilt för avlopp och isolerade rör. Runt anslutningarna är det ofta en större bit vägg som är uppbilad. Arbetet sker i badrum eller kök, där det är fuktigt, så man väljer kalkcementbruk eller en annan fuktbeständig produkt.

För vatten gäller en sak till: rören täcks först efter tryckprovningen som rörmokaren gör. Spacklar du över en otät koppling betyder reparationen att väggen måste bilas upp igen. I våtrum gäller dessutom branschreglerna för säker vatteninstallation, som bland annat säger att rör i vägg oftast ska ligga i skyddsrör och att skarvar inte ska döljas i väggen. Låt därför en certifierad rörmokare sköta själva dragningen. Varmvattenrör ska inte heller gjutas in hårt utan isolering, eftersom de rör sig när temperaturen ändras och kan spräcka putsen ovanpå.

Arbetsgången är i grunden densamma för båda varianterna. Det som ändras är främst skikttjocklek och material.

1. Kontroll av ledningar. Kablarna ska sitta fast, till exempel med små klickar gips, och rören ska vara fixerade och tryckprovade. Fotografera gärna dragningarna med en tumstock mot väggen. Det har du nytta av när du ska borra senare.
2. Rengöring. Damm sopas eller dammsugs bort ur spåret och lösa putsbitar tas bort. Underlaget ska vara fast, torrt och fritt från fett.
3. Grundning eller fuktning. Grundningen stärker underlaget och hindrar väggen från att suga vatten ur fyllningen för snabbt. Lättbetong och betong är känsligare för detta än tegel.
4. Fyllning i skikt. Ett djupare spår fylls inte på en gång. Första skiktet trycks in ordentligt och får dra innan nästa läggs på. Ett tjockt skikt sjunker ihop och spricker.
5. Armering. I bredare och djupare spår, ungefär från en centimeter, och där olika material möts arbetas en armeringsväv eller armeringsremsa in. Den fördelar spänningarna och motverkar hårfina sprickor.
6. Utjämning och slipning. Sista skiktet lämnas lite över väggytan, slipas med fint papper när det torkat och kontrolleras med en rätskiva.

• Gipsbaserat spackel torkar snabbt, är lätt att släta ut och går bra att slipa. Det passar i torra rum, typiskt efter elinstallation.
• Fiberarmerat spackel är segare och starkare. Det passar på besvärligare underlag och där det finns risk för sprickor.
• Kalkcementbruk och cementbruk tål fukt och tjockare skikt men torkar långsammare. De hör hemma i badrum, kök, källare och överallt där det ska sättas kakel.
• Kalkbruk och lerputs väljs i äldre hus med samma typ av ursprunglig puts, eller där ägaren vill ha en vägg som släpper igenom fukt. Fyllningen bör likna den ursprungliga putsen, annars blir det lättare en spricka i övergången.

På gipsskivor putsar man inte. Hål och spår lagas med spackel, vid behov med en inlagd remsa. I många svenska villor sitter elen i gipsväggar, och då blir lagningen oftast enklare än i murade eller gjutna väggar.

Hur mycket arbete det blir, och därmed vad det kostar, beror på flera saker:

• Spårens längd och djup samt antalet dosor och anslutningar
• Underlaget: en ny vägg med jämn puts är enklare än ett äldre hus med smulig puts och blandat murverk
• Behovet av armering och flera skikt
• Åtkomsten: bakom porslin, i ett trångt badrum eller uppe vid taket går arbetet långsammare
• Önskad yta: under kakel räcker det att ytan är plan och fast, under slät målning måste den vara perfekt slipad

Täcker spåren en stor del av väggen, eller är den gamla putsen sprucken och låter ihålig när du knackar, räcker det inte att bara laga spåren. Då är det värt att fundera på en ny bredspackling med armeringsväv eller att laga hela putsen. Arbetet kan i många fall ge rätt till ROT-avdrag. Kontrollera villkoren hos Skatteverket.

Mindre spår efter el klarar du själv, förutsatt att kablarna redan är dragna och kontrollerade av en behörig elektriker. Rör aldrig själva ledningarna. Vid vattenrör väntar du tills rörmokaren har bekräftat att allt är tätt.

1. Kontrollera att kablarna sitter fast och inte sticker ut över väggytan.
2. Täck dosorna så att inget spackel eller bruk kommer in i dem.
3. Dammsug spåret och ta bort lösa putsbitar.
4. Stryk grundning i spåret och låt den torka enligt anvisningen.
5. Blanda en mindre mängd som du hinner använda innan den härdar.
6. Tryck in första skiktet djupt i spåret med en spackelspade.
7. Lägg i ett bredare spår in armeringsväv i nästa skikt, med överlapp mot väggen runt om.
8. Dra av sista skiktet en aning över väggytan.
9. Låt torka helt, inte efter känsla, utan enligt tillverkarens torktid.
10. Slipa slätt och kontrollera med rätskiva mot ljuset.

• Bara dra över med gips. I ett djupare spår krymper gipset och spricker.
• Hoppa över grundningen. Fyllningen förlorar vatten för snabbt, blir svag och släpper.
• Forcera torkningen. Full värme eller korsdrag ger sprickor. Enligt de flesta tillverkare bör temperaturen vara minst runt 5 °C, gärna rumstemperatur.
• Måla på fuktigt underlag. Det blir fläckar och skuggor i färgen.
• Slarva med slipningen. Efter målning och i släpljus syns varje övergång.
• Täcka otäta rör utan tryckprovning.

Innan du målar eller kaklar är det bra att själv gå igenom väggen:

• Lagningarna ligger i nivå med väggen och rätskivan gungar inte
• Med en ficklampa i släpljus syns inga vågor eller kanter
• Ytan har inga hårsprickor och låter inte ihålig när du knackar
• Dosornas kanter är rena och dosorna är inte igenfyllda
• Materialet är helt torrt, utan mörkare fuktiga fläckar
• Vid vatten har du intyg på tryckprovning och foton på rördragningarna