Slipning av undergolv från lim och tjära före flytspackling

Gammalt lim och tjärlim är ofta mjukt, fett eller sitter bara löst mot betongen. Flytspacklet flyter ut över ytan, men det fäster bara i limmet och inte i betongen. När limmet sedan rör sig av belastning eller temperaturväxlingar släpper spacklet, spricker eller får ett hålrum under sig. Efter några månader märks det som ett knarrande vinylgolv, spruckna klinkerplattor eller ett ihåligt ljud när du knackar på golvet.

Slipningen har därför två uppgifter: att ta bort allt som inte sitter fast och att rugga upp ytan så att primern tränger in och flytspacklet fäster.

Innan slipmaskinen startas är det klokt att veta vilket lim det faktiskt rör sig om. I äldre lägenheter och hus handlar det inte bara om teknik utan också om hälsa.

• Svart, blankt lim under gammal parkett kan vara tjärbaserat. Sådana lim kan innehålla skadliga ämnen som PAH, polycykliska aromatiska kolväten. Vid slipning hamnar de i dammet.
• Gamla plastmattor och plattor och vissa lim från förr kan innehålla asbest. Finns det misstanke bör ett prov analyseras innan något slipas. Asbest ska tas om hand av ett företag som är specialiserat på asbestsanering och har rätt skyddsutrustning.
• Vanliga dispersionslim under heltäckningsmatta eller plastmatta är oftast ljusare och mjukare. Vid slipning smetar de snarare än smular sig.

Själva underlaget behöver också bedömas. En fast betongplatta slipas på ett annat sätt än en gammal, smulig avjämning eller ett trägolv. På trä arbetar golvläggaren varsammare för att inte slipa igenom. Dessutom krävs ett flytspackel som tillverkaren uttryckligen anger är lämpligt på träunderlag.

1. Töm rummet, ta bort golvlisterna och täck för dörrar, trösklar och öppningar där damm kan tränga in.
2. Skrapa bort tjocka limklumpar, annars sätter de igen slipverktygen i onödan.
3. Slipa ytan med en golvslipmaskin med grovt diamantverktyg, kopplad till en industridammsugare.
4. Efterslipa kanter, hörn och ytor längs väggarna med en mindre slipmaskin där den stora maskinen inte når.
5. Kör vid behov över ytan med ett finare verktyg så att den blir jämn.
6. Dammsug hela golvet noggrant, även hörnen. Att bara sopa räcker inte.
7. Kontrollera att underlaget är fast, rent och plant och markera ställen som behöver lagas.

Efter slipningen kommer primer anpassad till underlaget och flytspacklet, och vid behov tätning av hörn och genomföringar så att spacklet inte rinner ner i springor. Det hör dock till nästa arbetsmoment.

Slipning är inte alltid enda vägen. Golvläggaren väljer metod efter vad som dyker upp under den gamla mattan.

• Tunt lager lim på fast betong: vanlig slipning med diamantverktyg räcker.
• Mycket tjocka lager tjära eller lim: det går ofta snabbare att först fräsa eller skrapa bort det mekaniskt och slipa efteråt.
• Smuligt, sprucket eller dåligt sammanhängande underlag: slipning löser inte problemet. Det svaga lagret måste bort och lagas med reparationsspackel, ibland med en helt ny avjämning.
• Stora nivåskillnader: golvet blir inte plant av slipning. Skillnaderna tas upp med flytspackel i rätt tjocklek eller ett utjämningsskikt.
• Rester som inte går att få bort helt: vissa tillverkare har primersystem avsedda för rester av gamla lim. Den lösningen gäller bara om produktbladet uttryckligen tillåter det.

Hur krävande och tidsödande jobbet blir kan skilja mycket mellan två lägenheter med samma yta. Det blir främst svårare med:

• Tjockt eller mjukt, kladdigt lim som sätter igen verktygen
• Svart tjärlim, där dammskyddet också måste lösas
• Rum med många hörn, nischer och rörgenomföringar
• Trägolv som kräver ett finare och långsammare arbetssätt
• Flerbostadshus där ordningsregler om buller gäller och där tillträde och bortforsling av avfall behöver stämmas av med bostadsrättsföreningen eller styrelsen

Det går lättare i ett tomt, rektangulärt rum med fast betong och ett tunt limlager. Det hjälper också om den gamla mattan redan är riven och de grövsta resterna bortskrapade.

• Slipat bara på ytan: det blir kvar små öar av lim, och det är just där flytspacklet senare släpper.
• För aggressiv slipning: betongen får repor och gropar, trägolv blir för tunt.
• Fel verktyg: mjukt lim kräver ett annat verktyg än hård betong. Fel val ger långsamt arbete och ett ojämnt resultat.
• Slipning utan utsug: dammet sprids i hela bostaden, och ett tunt dammlager på golvet försämrar primerns vidhäftning.
• Fukten glöms bort: ett fuktigt underlag måste upptäckas innan flytspacklet läggs. Hur mycket fukt som tillåts anger tillverkaren av spacklet och golvbeläggningen. För gipsbaserade (anhydrit) underlag är kraven oftast strängare än för cementbaserade.
• Okänt svart lim slipas utan kontroll: en onödig hälsorisk.

Titta igenom underlaget själv eller tillsammans med golvläggaren innan primer och flytspackel läggs. I praktiken händer det ofta att problemen upptäcks först när spacklet redan är gjutet, och då är det för sent.

• Inga sammanhängande rester av lim eller tjära syns på ytan
• Underlaget är fast och smular eller dammar inte när du repar det med en nyckel
• Det hörs inga ihåliga partier när du knackar på golvet
• Ytan är jämnt ruggad, utan djupa repor och gropar
• Kanter, hörn och ytor längs väggarna är lika rena som mitten av golvet
• Golvet är dammsuget och det blir inget damm kvar på handflatan när du stryker över det
• Större ojämnheter och sprickor är markerade för lagning
• Underlagets fukt är känd, eller så är en fuktmätning bokad före flytspacklingen
• Slipavfallet är bortforslat, och eventuellt farligt avfall är sorterat och lämnat separat