Träfiberskiva 20 mm under golv (värme- och stegljudsisolering)

Skivan läggs på ett förberett underlag som är plant och torrt. Skivorna läggs kant i kant, utan överlapp, rad för rad och med förskjutna skarvar, ungefär som när man lägger laminat. Mot väggarna lämnas en rörelsefog, oftast omkring 5 till 10 mm. Där sätts en kantremsa av skum som skiljer golvet från väggen, så att stegen inte går vidare in i väggarna.

Skivorna limmas eller skruvas normalt inte fast. Punktlimning eller dubbelhäftande tejp ska du bara använda om tillverkaren uttryckligen anger det, till exempel vid högre belastning eller i en viss systemlösning. Ingenting behöver torka eller härda, så du kan gå vidare med nästa lager direkt.

Varför hjälper den mot ljud? Ett mjukare, fjädrande lager mellan golvet och bjälklaget tar upp en del av stötarna när någon går. Därför kallas det stegljudsisolering. Värmeeffekten av 20 mm är mest ett tillskott. Golvet känns mindre kallt, men skivan ersätter inte en riktig tilläggsisolering av golv över en kall källare eller ett golv mot mark.

Det är tillverkaren som bestämmer om golvet får ligga direkt på träfiberskivan. För vissa laminat- och vinylgolv är det tillåtet. I andra fall behöver du först lägga ett lastfördelande skikt, vanligen golvspånskiva, OSB eller gipsfiberskivor för golv. Det skiktet är särskilt viktigt under tunga möbler, köksskåp och tunn vinyl, som annars kan få märken i det mjukare underlaget. Kontrollera också om tillverkaren av klickvinyl eller laminat tillåter ett så tjockt underlag. Många system räknar bara med tunna underlagsmattor, och med ett tjockare underlag kan garantin gå förlorad.

• Cellplast (EPS): Isolerar bra mot värme och används främst under gjutna golv och flytspackel. Under ett torrt flytande golv utan lastfördelande skikt trycks den lätt ihop punktvis och dämpar stegljud sämre.
• Mineralull: Dämpar ljud mycket bra men tål inte att gå på. Den hör hemma i reglar och mellan bjälkar, inte direkt under golvet.
• Kork och tunna underlagsmattor: Fjädrande och tunna, bra när du inte har höjd att ta av. För en tydlig förbättring av ljud och värme räcker de oftast inte.
• Kombination med akustikfolie: Mellan lägenheter läggs ibland en tunn akustikfolie till, som förbättrar ljudisoleringen ytterligare.

Har du golvvärme ska du inte lägga träfiberskivan ovanpå värmeskiktet, om inte tillverkaren uttryckligen tillåter det. Isoleringen skulle då bromsa värmen som ska ut i rummet.

Det mesta arbetet, och de flesta problemen, handlar om underlaget. En plan, fast och torr betong eller avjämning betyder snabb läggning. Finns det knölar, gropar eller rester av gammalt lim måste underlaget först rengöras och jämnas ut. Mindre ojämnheter fixas med flytspackel på primat underlag, större nivåskillnader med torr avjämningsfyllning. Flytspacklet behöver dock tid att torka, och då försvinner en del av fördelen med att lägga torrt.

Jobbet blir också svårare vid:

• fuktigt underlag, till exempel nygjuten betong eller platta på mark, där en fuktspärr av PE-folie ofta behövs enligt tillverkaren,
• många hörn, nischer, övergångar och rör till radiatorer som kräver noggranna snitt,
• behov av att kapa dörrar och lösa trösklar, eftersom golvet blir högre med både skivan och det nya golvet,
• tömning av rummet och rivning av gammalt golv och golvlister.

Ett stort och rakt rum med färdigt underlag går däremot fort och enkelt. Anlitar du en hantverkare kan arbetskostnaden ofta ge rätt till ROT-avdrag. Kontrollera aktuella regler hos Skatteverket.

Har du ett fast, torrt och plant underlag klarar du läggningen själv. Är du osäker på fukt eller planhet, låt en golvläggare titta på underlaget först.

1. Bär in skivorna i rummet och låt dem ligga enligt tillverkarens anvisning, oftast minst några timmar, så att de anpassar sig till rummets temperatur och fukt.
2. Ta bort gamla golvlister, dammsug underlaget och skrapa bort rester av lim och bruk.
3. Kontrollera planheten med en lång rätskiva eller ett vattenpass och jämna ut ojämnheter i förväg.
4. Om tillverkaren kräver det, lägg ut PE-folie med överlapp och dra upp den en bit på väggarna.
5. Fäst en kantremsa runt hela rummet.
6. Börja i ett hörn och lägg skivorna kant i kant, rad för rad, med förskjutna skarvar.
7. Kapa kantbitarna med en vass kniv eller såg så att rörelsefogen mot väggen blir kvar.
8. Gå över hela ytan och byt ut bitar som rör sig eller ligger högre.
9. Fortsätt med lastfördelande skikt eller golv enligt tillverkarens anvisningar.

Det händer ofta att ett fel under skivorna märks först på det färdiga golvet, när det är onödigt krångligt att åtgärda.

• Småsten och damm under skivorna: Ger punktvisa upphöjningar där golvet fjädrar och knarrar.
• Ingen rörelsefog: Golvet har inget utrymme att röra sig, det reser sig vid väggar och i hörn och stegljudet går in i väggarna.
• För mjukt underlag under tungt golv: Utan lastfördelande skikt trycks isoleringen ihop med tiden och golvet spricker i skarvarna.
• Fuktigt underlag utan skydd: Träfibern suger upp fukt, slår sig och tappar sina egenskaper.
• Raka genomgående skarvar: Utan förskjutning bildas långa linjer där underlaget bär sämre.
• Glömd höjd: Dörrar tar i golvet och övergångarna mellan rummen blir en kant att snubbla på.

Innan golvet läggs, gå över hela ytan och kontrollera:

• att skivorna inte fjädrar eller rör sig någonstans när du går på dem,
• att skivorna ligger tätt mot varandra utan större springor,
• att skarvarna i intilliggande rader är förskjutna,
• att ytan är plan och utan kanter mellan skivorna,
• att det finns rörelsefog med kantremsa runt hela rummet,
• att folien, om den krävs, är hel och uppdragen på väggarna,
• att övergångar vid dörrar och golvhöjden mot karmarna är lösta.