Slipning av betongunderlag

Slipen tar hand om ytan, inte om stora nivåskillnader. Den klarar små knölar, betongspill längs väggarna och rester av lim, färg eller gammalt spackel. Den ruggar också upp betong som är för slät, så att primer, flytspackel eller golvlim fäster bättre.

Slipning lönar sig framför allt när:

• Det finns rester av gammal golvbeläggning, lim eller färg på underlaget
• Du känner upphöjningar och kanter när du drar handen över ytan
• Betongen är mjuk, dammar eller smular i ytan
• Betongen suger ojämnt, alltså att en droppe vatten sugs in direkt på ett ställe men blir liggande på ett annat

Om golvet har sjunkit, har gropar eller lutar åt ena sidan räcker det inte att slipa. Mät därför med en rätskiva först. Under ett flytande golv brukar man räkna med en tolerans på ungefär 2 till 3 mm på 2 meter, och under vinyl eller limmade golv är kravet oftast strängare. Det exakta värdet anger tillverkaren av golvet. Är avvikelsen större följer primer och flytspackel efter slipningen. Slipningen är alltså ofta det första steget, men inte alltid det enda.

Först kontrolleras underlaget. Med rätskiva eller laser letar man upp höga partier, och genom att knacka med en hammare hittar man ihåliga och lösa delar. Sprickor och skador markeras så att de kan lagas senare. Ligger det gammalt lim på golvet behöver man ta reda på vilket material det är (mer om det under typiska misstag).

Sedan börjar själva slipningen. Golvläggaren använder en enskivs- eller planetslip med diamantsegment, kopplad till en industridammsugare. Grövre segment tar bort lim och upphöjningar, finare segment jämnar ut ytan. Kanter längs väggar, hörn och ytan runt rör slipas med en mindre handslip med diamantkopp, eftersom den stora maskinen inte kommer ända fram.

Till sist dammsugs underlaget noggrant, helst två gånger. Damm som blir kvar i porerna försämrar vidhäftningen för nästa skikt. Direkt efteråt stryks oftast primer, som minskar betongens sugförmåga och förbereder ytan för flytspackel eller lim.

Enklast är fast betong med lite smuts i ett stort, tomt rum. Maskinen kan gå i jämna drag och det blir lite handslipning. Arbetet blir mer krävande, och därmed dyrare, framför allt av följande:

• Tjocka lager gammalt lim, gummirester eller asfaltlim som sätter igen segmenten
• Små och vinklade rum där det mesta blir handslipning längs väggarna
• Mycket hård betong som kräver andra segment och fler varv
• Skadat underlag med sprickor och lösa partier som först måste lagas
• Möbler, karmar eller trösklar som måste skyddas eller arbetas runt
• Arbete i en bebodd lägenhet där dörrar måste tätas noga och damm och buller hållas nere

Bor du i bostadsrätt är det klokt att kolla föreningens ordningsregler. Slipen låter mycket, och reglerna anger ofta vilka tider bullrande arbete får pågå. Arbetskostnaden för slipning i ditt hem kan i många fall ge rätt till ROT-avdrag. Fråga företaget hur de hanterar det.

Det händer ofta att bara mitten av rummet slipas och att kanterna glöms bort. När golvet sedan läggs ligger skivorna inte an mot väggen eller så går klickfogarna inte ihop. Ett annat vanligt misstag är att slipa utan utsug. Betongdamm innehåller fint kvartsdamm som skadar lungorna, och dessutom lägger sig dammet i hela bostaden.

Fler misstag som återkommer:

• Att maskinen får stå still för länge så att det blir en grop
• Att försöka jämna ut stora nivåskillnader bara genom slipning i stället för med flytspackel
• Att dammsuga för dåligt före priming
• Att hoppa över primern, vilket kan få flytspacklet att släppa eller spricka
• Att slipa ett okänt gammalt lim utan att ta reda på vad det är

Den sista punkten är viktig i äldre hus. Svarta asfaltlim och vissa äldre plastmattor kan innehålla asbest. Misstänker du det, låt analysera ett prov innan du gör något. Asbestsanering ska göras av ett företag som är specialiserat på det, inte av en vanlig golvläggare eller av dig själv.

Ett mindre rum med fast betong kan du klara själv om du hyr en slip med dammsugare och tar god tid på dig. Vid okända gamla lim, omfattande skador eller stora ytor är det bättre att anlita en golvläggare.

1. Töm rummet och tejpa plast för dörrar, ventiler och elcentral.
2. Kontrollera underlaget med rätskiva och markera höga partier med en penna.
3. Knacka på ytan med en hammare och knacka bort lösa delar.
4. Ta på andningsskydd av klass FFP3, skyddsglasögon, hörselskydd och arbetsskor.
5. Koppla slipen till en industridammsugare som är avsedd för fint damm, helst med H-klassat filter.
6. Slipa i jämna banor som överlappar något, och låt aldrig maskinen stå still på ett ställe.
7. Gå över de markerade upphöjningarna flera gånger och kontrollera med rätskivan under tiden.
8. Slipa kanter och hörn med en handslip med diamantkopp och utsug.
9. Dammsug hela ytan noggrant två gånger.
10. Stryk primer enligt tillverkarens anvisningar och låt den torka.

Gå igenom underlaget själv innan golvet läggs eller flytspacklet hälls, även om ett företag har slipat. Det räcker med en lång rätskiva, en ficklampa som du håller lågt över golvet och dina händer.

• Ytan är fast, smular inte och får inga djupa repor när du drar en nyckel över den
• Under rätskivan, lagd i olika riktningar, finns inga glipor som är större än golvtillverkaren tillåter
• Det finns inga rester av lim, färg eller fettfläckar på ytan
• Kanter, hörn och ytor runt rör är slipade lika bra som mitten
• Det finns inga gropar efter överslipning
• Underlaget är ordentligt dammsuget och det blir inget damm kvar på handflatan
• Sprickor och skador är lagade eller tydligt markerade för lagning
• Det är bestämt om nästa steg är primer, flytspackel eller direkt golvläggning