Kantremsa längs väggarna

Alla material i ett golv rör sig. När de blir varma utvidgas de lite, när de svalnar krymper de, och när ett gjutet skikt torkar krymper det dessutom något. Om flytspacklet går ända fram till väggen utan något mellanrum har de här rörelserna ingenstans att ta vägen. Spänningen släpper då där skiktet är svagast, och det blir en spricka, ofta i hörn eller vid dörröppningar.

Kantremsan ger en mjuk zon runt hela golvet. När golvet utvidgas trycks remsan ihop, när golvet krymper fjädrar den tillbaka. Den gör också mer än så:

• den minskar stegljud som annars går från golvet direkt in i väggarna
• den skyddar nederkanten av väggen mot spackel som rinner upp och smetar
• den ger en rak och ren avslutning som det färdiga golvet sedan ansluter till

Vanligast är remsor av polyetenskum. De är lätta, följsamma, suger inte upp vatten och går lätt att böja in i hörn. När du väljer remsa är det främst tre saker som avgör.

Höjd

Remsan ska alltid vara högre än det planerade skiktet flytspackel eller avjämning. Det som sticker upp skärs bort när massan har härdat. Är remsan för låg rinner massan över kanten och fastnar i väggen, och då gör remsan ingen nytta.

Tjocklek

Vid ett tunt lager flytspackel i en lägenhet räcker oftast en tunnare remsa. Vid tjockare gjutning och vid golvvärme rör sig golvet mer, och då väljer man en tjockare remsa. Har du golvvärme ska du följa anvisningarna från tillverkaren av värmesystemet, eftersom de oftast anger hur tjock kantisoleringen ska vara.

Självhäftande remsa och remsa med folieflik

En självhäftande baksida håller remsan på plats mot väggen under gjutningen, så att den inte glider eller lossnar. En remsa med folieflik har en plastremsa i nederkant som läggs ut på underlaget in mot rummet. Massan lägger sig ovanpå folien och tätar skarven mellan remsa och golv. Vid mycket lättflytande spackel och vid gjutning ovanpå isolering är det ett säkrare val, eftersom massan inte tränger in under remsan.

Hantverkaren börjar med att mäta rummets omkrets, med nischer, pelare och ytan runt dörrar. Samtidigt tar han eller hon reda på hur tjockt flytspacklet blir, för att kunna välja en remsa med rätt höjd.

Sedan rengörs väggarnas nederkant från damm, fett och lös puts eller färg. På en dammig yta fäster inte en självhäftande remsa. Golvet är oftast redan primat vid det här laget, eller så primas det direkt efter att remsan är på plats, beroende på vad spackeltillverkaren anger. Det viktiga är att primern hinner torka ordentligt både före montering och före gjutning.

Remsan sätts i en obruten linje längs alla väggar. I hörnen klipps den inte av utan viks bara runt. Skarvar görs tätt kant i kant eller med en liten överlappning, så att det aldrig blir en lucka. Remsan ska också runt allt som går genom golvet: pelare, värmerör, avlopp, skorstensstockar och dörrkarmar. Just de ställena är vanliga källor till sprickor.

I våtrum är flytspacklet ofta underlag för tätskiktet. Där är det klokt att låta en certifierad plattsättare, till exempel med behörighet enligt branschreglerna för våtrum, ta ansvar för hela uppbyggnaden, så att golvlutning, kantremsa och tätskikt hänger ihop.

Under gjutningen håller man koll på att remsan sitter kvar och att folien ligger plant. När massan har härdat skärs den överskjutande delen bort med en vass kniv i nivå med golvet. Resten av remsan blir kvar i fogen för gott och döljs senare av golvlisten. Den biten gör sitt jobb under hela golvets livslängd och ska därför inte dras bort.

Ett enkelt rektangulärt rum med raka väggar går snabbt. Mer tid går åt när det finns:

• en planlösning med många hörn, nischer och pelare
• många rör och genomföringar som remsan måste lindas tätt runt
• ojämna, smuliga eller dammiga väggar som först måste rengöras eller förstärkas
• tjock gjutning eller golvvärme, där det behövs en högre och tjockare remsa med folieflik
• svåråtkomliga ställen bakom element eller under fast inredning

• Luckor i remsan. Det räcker med en liten bit vägg utan remsa, till exempel bakom en dörr, så fastnar massan i väggen. Där blir det ofta en spricka.
• Glömda genomföringar. Ett värmerör som gjuts in hårt för över både rörelser och ljud, och golvet runt röret spricker.
• För låg remsa. Massan rinner över kanten och binder mot väggen.
• Remsan släpper. På en dammig eller fuktig vägg lossnar den självhäftande remsan under gjutningen och massan rinner in bakom.
• Ersättning med kartong eller cellplastbitar. Kartong suger fukt och blir mjuk, cellplast är för hård. Inget av dem fungerar som en riktig kantisolering.
• Restbiten dras bort efter härdning. Då blir det en tom fog som med tiden fylls med smuts och slutar fjädra.

Ska du flytspackla själv klarar du kantremsan utan problem. Du behöver bara en tumstock eller ett måttband, en vass kniv och lite tålamod i hörnen.

1. Mät rummets omkrets med nischer och genomföringar och lägg till lite extra för skarvar.
2. Kontrollera hur tjockt spacklet ska bli och välj en remsa som är högre.
3. Dammsug och rengör väggarnas nederkant, ta bort lös puts och fett.
4. Prima underlaget enligt tillverkarens anvisningar och låt det torka.
5. Börja i ett hörn, dra av skyddspappret från häftytan och tryck fast remsan mot väggen tätt ner mot golvet.
6. Vik remsan i hörnen i stället för att klippa.
7. Gör skarvarna tätt kant i kant eller med en liten överlappning.
8. Linda remsan runt alla rör, pelare och dörrkarmar.
9. Vik ut folieflikens plastremsa plant på underlaget in mot rummet, om remsan har en sådan.
10. Gå runt hela rummet före gjutningen och tryck fast ställen som släpper.
11. Skär bort den överskjutande remsan i nivå med golvet när massan har härdat enligt tillverkarens anvisningar.

• Remsan går obruten runt hela rummet, även bakom dörrar och i hörn
• Alla rör, pelare och genomföringar är omslutna av remsa
• Remsan sticker upp över planerad spackelnivå före gjutningen
• Massan har inte fastnat direkt mot väggen någonstans efter gjutningen
• Överskottet är bortskuret rakt i nivå med golvet
• Resten av remsan sitter kvar i fogen och är inte bortdragen
• Det syns inga sprickor eller släppta partier längs väggarna