Renoveringar av takbeläggningar, men ofta även av hela takkonstruktioner, genomförs dock vanligtvis utan någon professionell förberedelse eller projektdokumentation. Om en privat investerare hamnar i händerna på en entreprenör med låg fackkompetens kan investeringarna i takrenoveringen få allvarliga konsekvenser. Syftet med denna artikel är att belysa principerna för korrekt projektering av falsade plåttak samt att uppmärksamma de vanligaste återkommande felen vid projektering och utförande av falsade taklösningar.

I dag genomförs ett stort antal takrenoveringar som finansieras både med privata och offentliga medel. Tak av exempelvis bitumenbältros eller eternit befinner sig ofta vid gränsen för sin tekniska och moraliska livslängd. Reparationer av sådana tak utförs ofta på rekommendation av entreprenören utan att den befintliga takbeläggningen demonteras, varvid den nya beläggningen monteras ovanpå den gamla med hjälp av ett skiljeskikt. Detta tillvägagångssätt kan vara fördelaktigt och spara både tid och kostnader, särskilt när bortforsling av farligt avfall är kostsam. Därför är det viktigt att i förväg sätta sig in i prislistor för byggarbeten så att investeraren får en tydlig bild av kostnadsskillnaderna mellan olika renoveringsmetoder och kan anpassa lösningen till sin budget.

För att säkerställa lång livslängd för ett nytt tak är det avgörande att inte bara fokusera på takbeläggningen utan även på lagren under den. Skicket på underliggande skikt, såsom råspont och bärande konstruktioner, är ofta en integrerad del av renoveringen. I många fall är det nödvändigt att utföra murarbeten för att skapa ett stabilt och hållfast underlag för takbeläggningen, vilket förhindrar fuktinträngning och värmeförluster. Ett tillförlitligt underlag är en grundförutsättning för korrekt montering av taket och minskar risken för återkommande skador.

Innan själva monteringen av takbeläggningen påbörjas är det viktigt att kontrollera takstolar, läktning och andra bärande delar av takkonstruktionen. Träkonstruktionerna måste vara i felfritt skick för att säkerställa maximal stabilitet och driftsäkerhet. Otillräckligt förberedda bärande element kan leda till instabilitet i takbeläggningen och till skador. Kontroll av träkonstruktionernas skick kan även omfatta justering av läktens höjd, vilket har direkt påverkan på korrekt ventilation av takkonstruktionen.

Principer för tillförlitlig projektering av falsade plåttak

Falsade plåttak har använts i flera århundraden. Tidigare användes vindar och takutrymmen främst som förvaringsutrymmen för sällan använda hushållsartiklar. I dag används nästan varje vind som bostadsutrymme. Denna förändring är av grundläggande betydelse och påverkar valet och uppbyggnaden av hela takkonstruktionen. Ett felfritt och långlivat plåttak kan förväntas endast om tillräcklig uppmärksamhet ägnas åt följande avgörande faktorer:

– säkerställande av effektiv ventilation av takkonstruktionen
– hantering av termisk rörelse hos plåtbanor
– taklutning
– korrekt val av plåtslageridetaljer och anslutningar
– utförande enligt i förväg överenskomna och godkända tekniska lösningar

Säkerställande av ventilation av takkonstruktionen

Ett naturligt fenomen hos plåttak är bildandet av kondens på beläggningens undersida. Vissa metaller är känsliga för kondens och reagerar med korrosion. Ventilation av takkonstruktionen tjänar inte bara till att avlägsna kondenserad fukt utan även till att ventilera bort inbyggd fukt i takkonstruktionen, till exempel fukt från färskt virke som används i träkonstruktioner. Ventilation är en avgörande förutsättning för takkonstruktionens långa livslängd, särskilt vid inredda vindar.

Kraven på uppbyggnaden av takkonstruktionen för praktiskt taget alla plåttak är följande:

– användning av en ventilerad tvåskiktskonstruktion med tillräckligt dimensionerat luftspalt
– tillförlitlig lösning av detaljer för luftintag och luftutsläpp i takkonstruktionen
– korrekt utförd ångspärr eller ångbroms
– applicering av diffusionsöppen duk ovanpå värmeisoleringen

Den ventilerade takkonstruktionen typ 1 är i dag en beprövad och mycket vanligt förekommande lösning. Ventilation av takkonstruktionen kan uppnås på flera sätt. Vanligast är att en ströläkt monteras på den bärande delen av takkonstruktionen, exempelvis takstolarna, parallellt med de bärande elementen. Läktens höjd påverkas i hög grad av takets lutning och takstolarnas längd, se tabell 1.

Som redan nämnts är det nödvändigt att hantera bildningen av kondenserad fukt på plåtens undersida. Lösningen är att applicera ett lämpligt skiljeskikt mellan underlaget och själva takbeläggningen. Metallers kemiska motståndskraft mot kondens i kombination med värme som uppstår genom solinstrålning varierar. Beroende på färgen på plåttaket kan yttemperaturen uppnå mellan 60 och 90 °C. Tidigare användes ”lepenka”, det vill säga asfaltpapp, som skiljeskikt under plåttak. Denna lösning är olämplig för metaller som är känsliga för varmvattenkorrosion, till exempel TiZn- eller FeZn-material. I sådana fall är det nödvändigt att använda en strukturerad matta som skiljeskikt.

Den strukturerade mattan är ett skiljeskikt som placeras direkt under plåten på råsponten och förhindrar kontakt mellan plåtens undersida och eventuell fukt. Detta skiljeskikt består av en polyamidmatta med en tjocklek på 7 till 8 mm samt ett underlag i form av en diffusionsöppen duk. Den strukturerade mattan har ljudisolerande egenskaper och används för att kompensera mindre höjdskillnader i träunderlaget. Detta material används alltid när stora träbaserade skivor som OSB-, MDF- eller CETRIS-skivor används i stället för traditionell träpanel.

Återkommande brister vid utförande av ventilation av takkonstruktionen

Om höjden på luftspalten inte fastställs i projektet väljs vid utförandet ofta den billigaste lösningen, som beror på bygghandelns lagersortiment. I dag är den mest sålda dimensionen på ströläkt 60 × 40 mm. Av statiska skäl monteras denna regel med den bredare sidan mot underlaget, vilket innebär att luftspaltens höjd i detta fall blir 40 mm. Denna dimension är dock helt otillräcklig för plåttak. Om luftspaltens höjd är mindre än 50 mm kan man inte tala om effektiv ventilation av takkonstruktionen.

Vanliga brister omfattar även:

• blockering av luftintag till takkonstruktionen genom felaktigt utförda takfotsinklädnader
  
• avslutning av takbeläggningen vid nock utan fungerande ventilation av takkonstruktionen (se detalj nr 1)
  
• försämrad ventilationsfunktion på grund av felaktigt placerad värmeisolering
  
• användning av en icke fungerande diffusionsduk som sekundärt tätskikt
  

Exempelvis utförs längsgående skarvar i duken ofta endast genom överlappning även vid taklutningar ≤ 20°, felaktigt avslut vid takfoten samt anslutningar mot genomföringar i taket (skorsten, takfönster, avloppsventilation m.m.) utan noggrann tätning med systemkomponenter. Det är även en missuppfattning att en strukturerad matta under plåten ensam kan ventilera hela takkonstruktionen.

Utförande av falsade plåttak som enkelskiktiga (oventilerade) konstruktioner

Vid utförande av underlaget för takbeläggningen används ofta lågkvalitativa brädor med hög fukthalt över 20 % samt felaktiga dimensioner (optimal bredd × tjocklek: 80–160 mm × 24 mm). Även användningen av så kallad gles råspont, där varannan bräda utelämnas, är felaktig.

Termisk rörelse hos plåtbanor

Tidigare användes nästan uteslutande plåtskivor i formatet 2 × 1 m för utförande av falsade plåttak. Av denna anledning förekom problem med termisk rörelse i stort sett inte. Med införandet av maskinell utrustning för falsning introducerades användningen av plåt i coilform i modern plåtslageripraxis. Denna tekniska innovation har dock även sina utmaningar.

Arkitekter utformar i dag byggnader med mycket attraktiva men samtidigt krävande former. Längderna på plåtbanorna överstiger ofta 10 meter. I enstaka fall, särskilt vid sportanläggningar, förekommer även längder över 30 meter.

Takbeläggningar utförda av coilplåt med dubbel ståndfals måste därför projekteras med hänsyn till materialets termiska rörelse både i tvärgående och längsgående riktning. I tvärgående riktning hanteras den termiska rörelsen genom korrekt inställning av falsprofilen på den maskin som formar falsarna (se figur 1). I detta sammanhang är det även nödvändigt att uppmärksamma valet av korrekt plåttjocklek i förhållande till dess utvecklade bredd.

Fig. 1 – Geometrin hos profileringen av takbeläggningens skarvar vid dubbel ståndfals

Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt lösningen av termisk rörelse i längdriktningen vid längder på takbanor över 3,0 m. Infästningen av takbeläggningen i underlaget löses genom användning av ett system med glidande (dilatations-) och fasta klammer (se fig. 2).

Fig. 2 – Illustration av fast och glidande klammer för infästning av takbanor i underlaget

Vid normala längder på takbanor upp till 10 m används standardiserade glidande klammer. För att säkerställa att den termiska rörelsen hos takbeläggningen fungerar korrekt som helhet är det även nödvändigt att beakta anslutningen av banorna vid takfoten och taknocken. En dilatationsspalt på 8–10 mm måste hållas både vid takfotsplåten (se fig. 3) och vid avslutningen av nocken.

Fig. 3 – Illustration av utförandet av dilatationsanslutning av takbanor vid takfotskanten

I nödvändiga fall kan längden på takbanorna väljas upp till 15 m. I detta fall är det nödvändigt att öka dilatationsspalten till 15 mm och använda förlängda glidande klammer.

Lösningen för takbeläggningar med extrema längder kräver en helhetsbedömning och noggrann analys av hela konstruktionen i alla sammanhang. Vid tak där längden på takbanorna överstiger 15 m måste tvärgående dilatationsfogar utföras i takytan. Utförandet av detaljen för den tvärgående dilatationsfogen måste anpassas till den specifika taklutningen. Samtidigt måste placeringen av genomföringar genom takkonstruktionen beaktas, till exempel takfönster, skorstenar, ljuslanterniner m.m. Dessa genomföringar ska placeras inom zonen för fasta klammer.

Lösningen av metallers termiska rörelse måste beaktas vid alla linjära plåtarbeten såsom ränndalar, taklister, attikor samt alla typer av hängrännor. Denna problematik är särskilt viktig vid attikarännor och rännor mellan takytor.

Tabell 2 – Koefficienter för termisk utvidgning hos metaller och vissa byggmaterial

Taklutning

Fastställandet av korrekt taklutning kräver särskild uppmärksamhet. Denna problematik påverkas inte enbart av gällande taknormer och tekniska riktlinjer, utan även av höjdbegränsningar som fastställs i gällande detalj- och översiktsplaner.

Erfarenheter visar att den tidigare normtillåtna minsta lutningen för plåttak på 3° inte är tillräcklig för falsade plåttak under alla förhållanden. Enligt aktuella tekniska kunskaper kan ett funktionellt tak med ståndfals förväntas först från en lutning på cirka 7°. Systemet med dubbel ståndfals är regntäta men inte vattentäta, vilket ofta misstolkas. Om den dubbla ståndfalsen hamnar under vatten, exempelvis på grund av tryckvatten från smältande snö vid kalla takkanter eller ovanför större takgenomföringar, kan fukt tränga in under takbeläggningen.

Under vissa förutsättningar är det möjligt att utföra tak med dubbel ståndfals även vid en lutning på 3°. I grannlandet Österrike är det exempelvis tillåtet att utföra ett plåttak med dubbel ståndfals vid 3° lutning under förutsättning att det inte finns några genomföringar, inga ränndalar och inga tvärgående skarvar i takytan. Takbanorna måste i sådana fall utföras i ett enda stycke utan skarvar.

Även i Slovakien krävs ökad försiktighet vid tak med begränsad lutning i intervallet 3°–7°. I dessa fall bör lösningar väljas som minimerar riskerna, såsom:

• helfläckande användning av tätningar i falsarna
  
• ökad täthet hos den sekundära vattentätningen genom att skapa ett vattentätt undertak
  
• tillämpning av åtgärder som eliminerar kondensens påverkan på både takbeläggningen och underlaget (användning av lämpligt separationsskikt)
  
• och framför allt tillräcklig ventilation av takkonstruktionen (ventilationsspaltens höjd 80–100 mm)
  

Tyvärr råder det osäkerhet även bland fackmän vid definitionen av taklutning. Vissa anger lutningen i grader, andra i procent. För fullständighetens skull redovisas därför en omvandlingstabell för taklutningar enligt standarden STN 73 1901.

Plåtdetaljer och anslutningar

Det av projektören fastställda takfallet måste ligga till grund för valet och utförandet av både snickeri- och plåtarbeten. En mycket viktig funktionell del av varje tak är ett tekniskt korrekt utformat dräneringssystem samt tillhörande detaljer, inklusive plåtdetaljen vid avslutning av takbeläggningen vid takfoten. Precis som varje berättelse har en början, börjar även monteringen av varje tak vid takfoten.

Vid gränslutningar mellan 3° och 7° är det nödvändigt att beakta en reducering av underlagets tjocklek för att undvika motlutning där takbeläggningen mynnar ut i hängrännan.

Detta kan utföras på minst två sätt:

• genom att minska höjden på ströläkten med 2–4 mm över bredden av den första takfotsbrädan (cirka 150 mm)
  
• genom att minska tjockleken på takfotsbrädan med 2–3 mm
  

Det första alternativet är mer arbetskrävande men statiskt säkrare och mer tillförlitligt, eftersom det inte reducerar det föreskrivna infästningsdjupet för fästelementen.

Utförandet av plåtarbeten kring takgenomföringar måste också anpassas till taklutningen. Plåtdetaljer för tak med dubbel ståndfals ska lösas som falsade anslutningar utan direkt infästning i underlaget (utan perforering av materialet) och utan behov av tätningsmassor eller ”silikon”.

De billigaste profilerade plåttaken använder ofta så kallade bondskruvar som ett ”systemkomponent” för infästning i underlaget. Detta element har spridit sig inom hela plåtslageribranschen som ett virus. Tyvärr låter sig även erfarna hantverkare ibland smittas och använder bondskruvar i stället för indirekt infästning med förstärkande klammerplåt, vilket innebär att det värdefulla materialet borras sönder och dess livslängd avsevärt förkortas.

Bondskruvar hör inte hemma i traditionellt plåtslagerihantverk!

Ur ett konstruktionsperspektiv måste plåttaket fungera som en helhet, inklusive alla detaljer. Den vanligaste orsaken till funktionsfel hos plåttak (upp till 90 %) är just felaktigt val av plåtdetaljer och deras bristfälliga utförande. Denna problematik kräver ökad uppmärksamhet både under projekteringsfasen och under själva utförandet. En noggrann förberedelse kan endast säkerställas av en kvalificerad fackman, en projektör med tillräcklig kunskap och praktisk erfarenhet inom området.

Utförande av plåtarbeten

En nödvändig del av förberedelserna inför renovering av plåttak är valet av en pålitlig och erfaren plåtslagare som behärskar den valda tekniken.

Entreprenören måste före byggstart ta över arbetsplatsen och underlaget samt dokumentera dess skick i ett skriftligt protokoll i byggdagboken. Vid övertagandet av takkonstruktionens beredskap bör dolda fel identifieras i möjligaste mån, vilket är vanligt vid takrenoveringar. Det kan till exempel röra sig om bristfällig ventilation av takkonstruktionen på grund av felaktig höjd på värmeisoleringen i förhållande till takstolens höjd, olämpligt underlag för takbeläggningen eller felaktigt utförd sekundär vattentätning och dess detaljer.

En grundläggande förutsättning för ett tillförlitligt utförande är även noggrann genomgång av samtliga projekthandlingar, ritningar och detaljer. I detta sammanhang rekommenderas personlig konsultation med projektansvarig eller byggnadsinspektör. Under utförandet är det nödvändigt att tillämpa alla föreslagna lösningar och använda den modernaste tillgängliga maskinella eller manuella tekniken för ett tillförlitligt plåtslageriarbete. Genom att följa dessa principer kan ett pålitligt resultat förväntas – ett fullt fungerande tak.

Avslutande reflektion om plåtslageriyrkets situation

Avslutningsvis följer en kort reflektion över plåtslageriyrkets nuvarande situation. Tyvärr befinner sig plåtslagerihantverket i Slovakien i dag vid ett vägskäl. Det råder brist på kvalificerad arbetskraft, brist på yrkesmässig återväxt samt bristande erkännande för dem som med egna händer skapar värden av plåt.

Samtidigt tränger moderna, industriella och framför allt billiga taksystem allt oftare in i det traditionella hantverket. Genom sina monteringsmetoder undergräver de den yrkesheder och den fackkunskap som generationer av hantverkare har byggt upp. Jag är övertygad om att denna negativa utveckling kan vändas genom gemensamma insatser från alla entusiaster som värnar om ett gediget och hederligt plåtslagerihantverk.

Författare: Ing. Gabriel Boros – PROJECT CONSULTING
Författaren är specialist på plåttakssystem hos företagen Rheinzink och Prefa Aluminiumprodukte och har över 30 års erfarenhet inom branschen.

Använd litteratur:
Interna företagsunderlag – PREFA ALUMINIUMPRODUKTE GMBH
Interna företagsunderlag – RHEINZINK Co. KG
STN 73 1901 – Projektering av tak, grundläggande bestämmelser