Läggning av chevronparkett

De två mönstren liknar varandra vid en första anblick. Skillnaden sitter i stavarnas ändar. I fiskbensmönster har stavarna raka ändar och läggs vinkelrätt mot varandra med en förskjutning. Det ger en sicksackig, tandad linje. I chevronmönster är ändarna sågade snett, oftast i 45° eller 60°, och stavarna möts exakt i en spets. Resultatet blir en ren pillinje utan trappsteg.

Chevronparkett köps nästan alltid färdigsågad från fabrik, i två varianter: vänster- och högerstavar. Golvläggaren växlar sedan mellan dem enligt en plan. Det som sågas på plats är främst kanterna mot väggarna, övergångar till andra rum och anslutningar runt dörrkarmar.

I ett pilmönster spelar underlaget ännu större roll än vid rak läggning. Varje ojämnhet syns som en spets som inte möts riktigt. Undergolvet ska vara plant, fast, fritt från sprickor och torrt.

• Planhet: som riktvärde brukar man ange en avvikelse på ungefär 2 mm under en tvåmetersrätskiva. Är underlaget sämre än så primar golvläggaren ytan och jämnar ut den med flytspackel.
• Fukt: fukten i betong mäts i Sverige oftast som relativ fuktighet (RF), med givare i borrhål, gärna av en utbildad fuktkontrollant. Anhydritgolv och golv med golvvärme kräver strängare värden. Det är lim- och parkettillverkarens gränsvärden som gäller.
• Hållfasthet och renhet: har ytan ett svagt ytskikt slipas den bort, och sedan dammsugs golvet noga. Damm under limmet är en vanlig orsak till att stavar släpper.

Låt parketten ligga några dagar, oftast minst två, i rummet där den ska läggas, så att den hinner anpassa sig till temperatur och luftfuktighet. Då bör allt fuktigt arbete, som putsning och gjutning, redan vara klart och rummet ha vanlig rumstemperatur.

1. Golvläggaren mäter upp rummet, kontrollerar väggarnas vinklar och bestämmer mönstrets huvudaxel, oftast i ljusets riktning eller längs rummets längsta linje.
2. Axeln markeras på underlaget med laser eller snöre, och anslutningen till intilliggande rum planeras.
3. Första raden läggs ut torrt för att kanterna mot väggarna ska bli symmetriska och inga smala remsor uppstå.
4. Limmet stryks ut med tandad spackel på en mindre yta, som hinner beläggas inom limmets öppentid.
5. Vänster- och högerstavar läggs så att spetsarna hamnar exakt på axeln, och varje stav trycks fast ordentligt.
6. Efter varje rad kontrolleras pilens riktning, att fogarna är täta och att ytan är plan. En liten avvikelse växer för varje ny rad.
7. Kanterna kapas med geringssåg, och mot väggarna lämnas en rörelsefog enligt tillverkarens anvisning.
8. Limmet får härda. Därefter slipas golvet vid behov och ytbehandlas med lack eller olja, om parketten inte redan är ytbehandlad från fabrik.
9. Golvlister och övergångslister monteras.

Chevron limmas nästan alltid över hela ytan. Golvläggare använder elastiska lim utan vatten, oftast silanlim (MS-polymer) eller polyuretanlim. Ett vattenbaserat lim kan få träet att svälla och slå sig. Elastiska silanlim tål träets naturliga rörelser väl och är ett vanligt val även på golvvärme. Tvåkomponents polyuretan ger ett mycket starkt förband men kräver noggrann blandning. Åtgången anger limtillverkaren utifrån spackelns tandning och underlagets planhet.

Det finns också chevrongolv med klicklås för flytande läggning. I det här mönstret blir de dock mindre stabila och rör sig mer på större ytor. Därför föredrar golvläggare att limma.

• Träslag: ek är det vanligaste i Sverige. Det är hårt och håller måtten ganska bra. Ask, valnöt eller andra träslag går också, men kräver en noggrannare bedömning.
• Massiv eller flerskiktsparkett: massivt trä kan slipas om flera gånger men är känsligare för fuktförändringar. Flerskiktsparkett är stabilare och passar bättre på golvvärme. Hur många gånger den kan renoveras beror på slitskiktets tjocklek.
• Lack eller olja: lack tål mer och är lättare att hålla ren. Olja ger ett naturligare intryck och kan lagas punktvis, men kräver regelbundet underhåll.

Har du golvvärme ska undergolvet torkas ut med värmen enligt ett uppvärmningsschema innan parketten läggs. Efter läggningen sätter du på värmen gradvis.

Underlaget avgör mest. Ett plant och torrt undergolv i ett enda rektangulärt rum är det enklaste fallet för golvläggaren. Arbetet tar längre tid vid:

• ojämnt, sprucket eller fuktigt undergolv som måste spacklas eller torka ut,
• en uppbruten planlösning med nischer, pelare och många dörrkarmar,
• ett obrutet mönster genom flera rum utan trösklar,
• väggar som inte står i rät vinkel, så att kanterna måste kapas oregelbundet,
• slipning och ytbehandling på plats i stället för färdig fabriksyta.

De sneda kapen ger mer spill än rak läggning, så räkna med det när du beställer material. Arbetskostnaden för golvläggning i bostaden kan ofta ge rätt till ROT-avdrag. Fråga hantverkaren hur det hanteras på fakturan.

För en hemmafixare är det här svårt. Utan geringssåg, laser och vana vid vinkelläggning är risken stor att mönstret drar iväg, och en rättning innebär oftast att en del av golvet måste rivas upp.

• Felaktigt utsatt axel: pilarna drar gradvis bort från väggen eller hamnar inte mitt i rummet.
• Limning på fuktigt eller ojämnt underlag: det bildas håligheter, stavarna låter ihåligt och lossnar med tiden.
• Fel lim: ett vattenbaserat eller för hårt lim klarar inte träets rörelser.
• Ingen rörelsefog: vid väggar och fasta hinder kan golvet resa sig.
• Ingen acklimatisering: träet ändrar mått efter läggningen och det uppstår springor i fogarna.
• Överskriden öppentid: staven läggs i lim som redan börjat torka och fäster inte över hela ytan.

Gå över golvet i dagsljus och titta på det även från lite avstånd, till exempel från dörren. Kontrollera:

• att pilarna går rakt i den överenskomna riktningen och att spetsarna ligger på en linje,
• att fogarna i spetsarna är täta, utan synliga glipor eller höjdskillnader,
• att stavarna inte låter ihåliga när du knackar på dem, vilket tyder på ett hålrum under,
• att kanterna mot väggarna är symmetriska och utan smala remsor,
• att rörelsefogen är täckt av list och att listerna sitter fast i väggen, inte i golvet,
• att övergångarna till andra golv är raka och listerna sitter stadigt,
• att ytbehandlingen är fri från fläckar, damm i lacken och obehandlade partier,
• att du har fått fuktmätningsprotokoll, uppgift om vilket lim som använts och skötselråd.