Besiktningsprotokoll för servisledning

Kontroll och mätning av servisen är ett normalt och nödvändigt steg när något görs med anslutningen. Typiska situationer är:

• Ny anslutning: nybyggt hus, fritidshus eller verkstad som får en egen elanslutning.
• Byte eller flytt av servisen: ny kabel, annan kabelväg eller nytt mätarskåp.
• Lagning efter skada: till exempel när en grävmaskin har slitit av kabeln. Det räcker inte att skarva den, lagningen måste kontrolleras med mätning.
• Större huvudsäkring eller annan ändring där nätägaren vill ha aktuella uppgifter om anläggningen.
• Äldre hus där ingen vet hur servisen är utförd och det saknas dokumentation.

I Sverige har du en nätägare beroende på var du bor. Det kan vara ett av de stora bolagen eller ett lokalt elnätsbolag. Varje nätägare har egna anslutningsvillkor som bland annat beskriver var kabelskåpet ska stå och var gränsen går mellan nätägarens del och din del. Gränsen varierar, så läs villkoren innan någon börjar gräva.

Kontrollen handlar om mer än att titta på kabeln. Elektrikern går igenom underlagen, kontrollerar monteringen och mäter med kalibrerade instrument. Ofta ser det ut så här:

1. Elektrikern ber om underlag: ritning eller skiss över servisen, uppgifter om kabel och apparater, foton på schaktet innan det fylldes igen och eventuella äldre protokoll.
2. Kabelvägen gås igenom från kabelskåp eller mätarskåp till huvudcentralen. Skåpen ska stämma med underlagen, vara stängda, märkta och tåla utomhusmiljö.
3. Elektrikern kontrollerar att kabeln är gjord för förläggning i mark och har rätt area för huvudsäkringen. Där det går att se kontrolleras också skyddsrör, genomföringar och tätningar.
4. Isolationsresistansen mäts, alltså om isoleringen är skadad eller har tagit in fukt.
5. Kontinuiteten i skyddsledarna kontrolleras, liksom att PEN-ledaren delas upp i PE och N på rätt ställe.
6. Impedansen i felslingan mäts. Den visar om säkringen löser ut tillräckligt snabbt vid ett fel.
7. Jordtagets resistans mäts, och finns det jordfelsbrytare provas att de löser ut som de ska.
8. Resultaten sammanställs i ett protokoll med mätvärden, slutsats och eventuella brister, som sedan undertecknas och lämnas över.

Varför är det så noga utomhus? Servisen ligger i fukt och tjäle och kan skadas mekaniskt. Därför tittar elektrikern också på saker som spelar mindre roll inomhus: att kabeln ligger i sandbädd, att det finns markeringsband ovanför kabeln, att skyddsrör finns under uppfarter och att kabelns väg in i huset är tätad.

Kontroll och mätning görs enligt elinstallationsreglerna SS 436 40 00, där verifiering av installationer beskrivs i en egen del, och de SS-EN-standarder som hör till. Ett användbart protokoll innehåller:

• Adress, anläggning och vilken typ av kontroll det gäller (för en ny servis en första kontroll innan den tas i bruk)
• Beskrivning av servisen: kabeltyp och area, ungefärlig längd, förläggningssätt, skåp och huvudsäkringens storlek
• Typ av nät, oftast TN-C-S, och hur skyddet mot elchock är ordnat
• Uppmätta värden och vilka instrument som har använts
• Lista över brister och förslag på åtgärder
• En tydlig slutsats om anläggningen är säker att ta i drift
• Namn på elektrikern och elinstallationsföretaget, datum och underskrift

Visar protokollet att anläggningen inte är godtagbar kopplar nätägaren normalt inte in den. Efter åtgärd behöver kontrollen göras om.

Hur mycket tid kontrollen tar, och därmed hur stort jobbet blir, beror främst på vad elektrikern hittar på plats. Det går smidigare när:

• Servisen är ny och det finns ritning och foton på schaktet innan det fylldes igen
• Kabelvägen är kort och överskådlig och skåpen är lätta att komma åt
• Installationen gjordes av ett företag som känner till den lokala nätägarens villkor

Det blir svårare med en lång eller oklar kabelväg, saknade underlag, en gammal servis med okänd kabel, ett svåråtkomligt jordtag eller kort om tid. Hittas fel tillkommer åtgärder och en ny kontroll. Det är vanligt att ingen fotograferade schaktet och att kabeln redan är övertäckt. Då kan elektrikern inte se hur den ligger och kan behöva gräva upp en provgrop eller be installatören intyga hur förläggningen gjordes.

• Dålig eller saknad jordning. Jordtaget är inte anslutet, förbindningarna har korroderat eller resistansen är för hög. Då fungerar inte skyddet mot elchock som det ska.
• För klen kabel. Arean passar inte huvudsäkringen eller kabelns längd. Kabeln kan bli varm och felslingans impedans blir för hög.
• Fel kabel eller fel förläggning. Kabeln är inte gjord för mark, eller det saknas sandbädd, markeringsband eller skyddsrör under uppfarten.
• Bristfälliga skarvar. Kabeln är kopplad till en gammal central utan rätt säkring, det finns provisoriska skarvar eller en skarv efter lagning som inte tål att ligga i mark.
• Saknade underlag. Husägaren har bara en muntlig uppgift om att en elektriker gjorde jobbet. Det räcker inte.

Arbete på servisen och i elcentraler får bara göras av behörig elektriker inom ett elinstallationsföretag. En bekant som tittar på kabeln och säger att den ser bra ut ersätter inte ett protokoll med mätvärden. Ser du skador på kabeln, brännmärken i ett skåp eller får stötar, rör ingenting och ring en elektriker. Vid brand eller personskada ringer du 112.

Innan du skickar protokollet vidare till nätägaren eller lägger det i husets pärm, gå igenom det punkt för punkt:

• Adress, anläggning och beskrivning av servisen stämmer med verkligheten
• Kabeltyp, area och huvudsäkringens storlek står angivna
• Protokollet innehåller faktiska mätvärden och inte bara allmänna formuleringar
• Slutsatsen säger tydligt att anläggningen är säker att ta i drift
• Om brister finns har du fått bekräftat att de är åtgärdade
• Elektrikerns namn och elinstallationsföretaget framgår
• Protokollet har datum, nummer och underskrift
• Du har det både på papper och digitalt, tillsammans med foton på kabelvägen