Gjutet epoxigolv upp till 4 mm

Det tunna skiktet klarar vanlig gångtrafik och en personbil. Det tål också olja, vägsalt och rengöringsmedel. Ytan saknar fogar, så smuts samlas inte och vatten tränger inte ner i skarvar. Därför fungerar golvet bra i garage, verkstäder, pannrum och entréer, men också i butiker och på kontor.

På vissa ställen behöver du vara försiktig. Epoxi är styvt och tar inte upp rörelser i underlaget. Om betongen eller avjämningen rör sig eller spricker, syns sprickorna med tiden även i det nya skiktet. I äldre källare utan fuktspärr mot marken kan fukt underifrån trycka upp epoxin i blåsor. Vanlig epoxi gulnar också i direkt solljus, så vid stora glaspartier väljer man ett UV-beständigt toppskikt. I rum där du bor och vill ha en mjukare och tystare yta kan ett gjutet polyuretangolv passa bättre, eftersom det är lite mer elastiskt.

Hur länge golvet håller avgörs till stor del av förarbetet. Själva gjutningen är bara andra halvan av jobbet.

1. Bedömning av underlaget. Hantverkaren kontrollerar hållfasthet, sprickor, planhet och fukt. Tillverkaren anger hur fuktigt underlaget högst får vara. I Sverige mäts fukten i betong oftast som relativ fuktighet (RF), en del tillverkare anger i stället ett värde mätt med karbidmetoden. Fukten ska mätas. Att gissa räcker inte.
2. Mekanisk bearbetning. Underlaget slipas, fräses eller blästras så att limrester, färg, fett och det svaga ytskiktet försvinner. Målet är en ren och lätt uppruggad yta. Större ojämnheter jämnas ut i förväg med spackel eller flytspackel, inte med ett tjockt lager epoxi.
3. Dammsugning. Efter slipningen dammsugs ytan noga med en industridammsugare. Fint damm är en av de vanligaste orsakerna till att golvet flagnar.
4. Primning. En epoxiprimer stryks på det torra underlaget. Den förstärker ytan, ger jämn sugförmåga och fungerar som vidhäftningsbrygga. På ett sugande underlag primar man ibland två gånger.
5. Blandning. Harts och härdare blandas i exakt det förhållande tillverkaren anger, med en långsamtgående visp tills massan är helt jämn. Sedan gäller det att hålla sig inom öppentiden, annars börjar massan stelna i hinken.
6. Utläggning. Massan fördelas med tandad spackel eller stålspackel i partier som läggs vått i vått, så att inga skarvar syns.
7. Avluftning. Med en piggroller pressas luftbubblorna ut ur det fortfarande flytande skiktet.
8. Härdning. Golvet går oftast att gå på efter ungefär ett dygn. Full belastning tål det enligt tillverkaren och beroende på temperaturen efter några dagar, ofta runt en vecka. Fram till dess behöver golvet skyddas mot damm, vatten och tunga föremål.

Ohärdad epoxi irriterar huden och kan ge allergi. Därför används handskar och skyddsglasögon under arbetet, och rummet behöver vädras ordentligt.

• Enfärgad yta. Det vanligaste valet. Kulören väljs oftast ur RAL-kartan. En blank yta ser ren ut, men repor och damm syns mer. Matt eller halvblank är mer praktiskt i ett hem.
• Halkskydd. Fin kvartssand eller annat fyllmedel strös i eller blandas in i skiktet. Det passar i garage, verkstad och hall där du går med blöta skor. Ju grövre struktur, desto säkrare golv, men det blir lite svårare att städa.
• Dekorativa flingor. Färgade flingor strös i det våta skiktet och fixeras med en klar toppbeläggning. Resultatet påminner om terrazzo och döljer dessutom smuts bra.
• Metalliceffekt. Metalliska pigment ger en glansig yta med djup. Det ser exklusivt ut, men kräver stor skicklighet hos den som lägger golvet, och varje golv blir lite olika.
• Färgade zoner och markeringar. I lokaler kan man markera säkerhetszoner, parkeringsplatser eller en logotyp.

Tänk också på hur rummet används när du väljer färg. Ljusa kulörer får rummet att kännas större, mörka och grå döljer smuts bättre. Därför blir det oftast grått i garage.

Enklast är ett stort, rektangulärt rum med fast, torr och plan betong. Arbetet och därmed kostnaden ökar vid:

• gammal färg, lim eller klinker som måste tas bort eller slipas ordentligt
• sprickor, lösa partier och ojämnheter som måste lagas och spacklas
• fuktigt underlag, där man måste vänta eller använda en specialprimer
• en krånglig planlösning med många hörn, pelare och övergångar
• dekorativa ytor och toppskikt, som innebär fler lager och väntetid mellan dem
• ett kallt rum som måste värmas upp i förväg

De flesta fel syns inte direkt, utan efter några veckor eller månader. I praktiken återkommer samma misstag ofta:

• Underlaget är inte ordentligt rengjort. Damm, fett eller ett svagt ytskikt ger flagning och blåsor.
• Fel blandningsförhållande. Massan härdar då inte helt och förblir mjuk eller klibbig.
• Ingen avluftning. Små kratrar och gropar blir kvar i ytan, och där fastnar smuts.
• Olämpliga förhållanden. I kyla härdar epoxin långsamt och ojämnt. Vid hög luftfuktighet kan en mjölkig hinna eller klibbig yta uppstå. Underlagets temperatur bör oftast ligga minst 3 °C över daggpunkten.
• Sprickor och rörelsefogar som ignoreras. Sprickor i underlaget måste lagas, annars syns de även i epoxin. Rörelsefogar i betongen måste föras upp genom det nya skiktet.
• För tidig belastning. Möbler, bil eller våttorkning för tidigt efter gjutningen lämnar märken.

• Ytan är sammanhängande, utan blåsor, kratrar och flagor
• Det låter inte ihåligt någonstans när du knackar på golvet
• Färg och glans är jämna, utan synliga skarvar mellan partierna
• Ytan är varken klibbig eller mjuk när tillverkarens härdningstid har gått
• Kanterna vid väggar, karmar och trösklar är snyggt avslutade
• Rörelsefogarna finns kvar och är fyllda
• Halkskyddet är jämnt fördelat över hela ytan, om det ingick
• Du har fått information om vilket system som använts, när golvet tål full belastning och hur det ska rengöras
• Arbetskostnaden står specificerad på fakturan, om du vill använda ROT-avdrag