Hålborrning i klinker och granitkeramik

Hålborrning innebär att man borrar ett runt hål med större diameter genom hela plattans tjocklek. Till skillnad från ett litet hål för en plugg används här ingen vanlig borr, utan en hålsåg eller kronborr, alltså en ihålig cylinder med skärande kant runt om. Borren sågar ut en cirkel, och kvar inuti blir en utskuren ”propp” som sedan tas bort.

Jobbet räknas per styck, alltså för varje hål för sig. Typiska situationer där du behöver det:

• anslutningar för kallt och varmt vatten till en väggblandare i duschen eller över badkaret,
• vinkelventiler och avlopp under tvättstället,
• rör till ett element eller en handdukstork som kommer ut ur väggen eller golvet,
• avloppsrör till toalett, bidé eller en golvbrunn med runt brunnsdetalj,
• eldosor för uttag och strömbrytare i en kaklad vägg,
• genomföringar för stammar, infästningar till räcken eller stolpar på en terrass med granitkeramik.

Varför kan man inte bara slipa ut hålet med en vinkelslip? Det går, men en rund form gjord av raka snitt blir aldrig ren. Täckbrickan till en blandare eller en elementventil täcker oftast bara några millimeter utanför hålet, så en taggig kant skulle sticka fram. En hålsåg ger en exakt cirkel som täckbrickan täcker ordentligt.

Vanligt väggkakel med glasyr är mjukare och mer poröst. I det kan man borra med enklare hårdmetallborrar eller en ställbar cirkelskärare. Granitkeramik är en helt annan sak. Den bränns vid mycket hög temperatur, är mycket tät och hård, och vattenupptagningen ligger enligt tillverkarna oftast under en halv procent. Just tätheten gör den till ett utmärkt golvmaterial, men vid borrning gör den ett motstånd som ett vanligt verktyg inte klarar.

I granitkeramik borrar man därför bara med diamantborr. Vid borrningen uppstår mycket värme, och om borren inte kyls blir diamanterna blankslitna. De slutar skära och plattan blir överhettad. En överhettad platta kan få en hårfin spricka som inte syns direkt, men som visar sig efter sättningen eller efter första eldningssäsongen, särskilt om det finns golvvärme.

En annan sak med dagens granitkeramik är stora format och tunna plattor. Plattor på 60 × 120 cm och större är känsliga för böjning och spänningar när man hanterar dem. Ett hål nära kanten på en sådan platta blir en svag punkt där en spricka lätt kan starta. På polerad granitkeramik finns dessutom risken att ytan runt hålet repas om borren glider när den sätts an.

Mäta ut läget

Det mesta arbetet ligger inte i själva borrningen utan i utmätningen. Plattsättaren mäter från en fast punkt, till exempel ett hörn eller den senast satta plattan, var rörets mitt ska sitta både i sidled och i höjdled. Hen måste då räkna med fogbredden mellan plattorna. Det är här de flesta fel görs: en glömd millimeter per fog blir över tre eller fyra plattor en förskjutning som täckbrickan inte längre döljer. Erfarna hantverkare håller därför ofta plattan på plats där den ska sitta och för över rörets läge direkt till den.

Välja diameter

Hålet borras oftast några millimeter större än röret. Det finns flera skäl: röret står inte alltid helt vinkelrätt, du behöver lite spel vid monteringen och värmerör rör sig något när de blir varma. Hålet får ändå inte bli större än vad täckbrickan eller manschetten täcker. Därför är det bra att ha den blandare eller ventil som faktiskt ska monteras framme när man mäter, inte bara ”någon täckbricka”.

Själva borrningen

Plattan läggs med framsidan uppåt på ett plant och stadigt underlag, till exempel en bit skiva eller en annan platta, så att den inte böjer sig. En hålsåg utan centrumborr vill gärna vandra på den släta ytan. Därför används en borrmall med sugkopp, eller så sätts borren först an snett så att den skär ut ett litet spår, och först därefter ställs den rak. Man borrar utan slag, med lätt tryck och vattenkylning, eller med lätt cirkulerande rörelse om det är en torrborr med vaxfyllning. Mot slutet minskar man trycket ytterligare så att baksidan inte flisar sig när borren går igenom.

Rengöring och kontroll

Efter borrningen tas proppen ur, kanten kontrolleras och vid behov slipas den lätt med en diamantslipsvamp. Plattan sköljs så att inget borrslam sitter kvar, och innan den sätts provas den en gång till på sin plats.

Det finns flera typer av verktyg och de passar till olika saker. Det är bra för dig att veta vad hantverkaren använder, eftersom det påverkar hur ren kanten blir.

• Diamantborr för torrborrning med vax: sätts i en vanlig borrmaskin eller skruvdragare. Vaxet inuti smälter när borren blir varm och kyler diamanterna. Passar för mindre hål och enstaka plattor. Kräver cirkulerande rörelse och tålamod.
• Diamantborr med M14-gänga för vinkelslip: snabb och kraftfull, används av plattsättare när det är många hål. Den arbetar med högt varvtal, så kylning och stadig styrning är viktigt, annars flisar kanten lätt.
• Kärnborr för våtborrning med stativ: den mest exakta varianten, passar för stora diametrar som toalettavlopp och för tjock granitkeramik utomhus. För enstaka hål i ett badrum används den mer sällan.
• Hårdmetallborr eller cirkelskärare: bara för mjukt väggkakel. Den passar inte för granitkeramik, blir snabbt slö och kan spräcka plattan.

För golvplattor i granitkeramik används alltså i praktiken nästan alltid diamant. För natursten och glasmosaik gäller ytterligare andra regler, och hantverkaren bör säga i förväg om hen har erfarenhet av sådant material.

Ett hål kan bara bli exakt när alla rör och dosor sitter exakt. Innan plattsättningen bör du därför ha följande klart:

• rörmokaren har satt vattenutkasten på rätt höjd och med rätt centrumavstånd, pluggat dem och gjort en tryckprovning,
• för en väggblandare sitter utkasten i samma höjd och med det centrumavstånd som blandarens tillverkare anger (i Sverige oftast 160 mm),
• en behörig elektriker har satt eldosorna så att de efter plattsättningen ligger i nivå med kakelytan, inte djupt in bakom den,
• i våtzonerna är tätskiktet klart, inklusive tätmanschetter runt alla genomföringar,
• du har valt de blandare, ventiler och täckbrickor som ska monteras, så att hålets diameter kan bestämmas,
• det finns plattor över för att byta en eller två, eftersom en platta ibland går sönder när man borrar i hård granitkeramik.

I badrum är rörgenomföringar genom tätskiktet en känslig punkt. Därför är det klokt att anlita en plattsättare som är certifierad enligt branschreglerna för våtrum, till exempel via GVK eller Säker Vatten. Då vet du att genomföringar och manschetter görs på ett sätt som branschen står bakom, och det kan också ha betydelse för försäkringen. Anlitar du ett företag kan arbetskostnaden normalt omfattas av ROT-avdrag, kontrollera villkoren hos Skatteverket.

Bor du i bostadsrätt kan det vara bra att fråga styrelsen var stammarna går, så att ingen borrar nära föreningens ledningar i onödan.

Om ett hål ska göras nära en gasledning får bara en behörig fackman hantera själva ledningen. Känner du någon gång lukt av gas, lämna lokalen direkt, använd inga strömbrytare och ring 112.

Även om det alltid räknas som ”ett styck” skiljer sig svårighetsgraden mycket mellan olika hål. Det påverkar både hur lång tid det tar och hur stor risken är att plattan går sönder.

Enklare situationer

• en lös platta före sättningen, som kan borras på ett bord,
• mindre diameter och hål mitt på plattan, långt från kanten,
• matt granitkeramik med normal tjocklek på ungefär 8 till 10 mm,
• flera likadana hål på en gång, när verktygen väl är framme.

Svårare situationer

• hål i redan satt klinker, till exempel när ett element monteras i efterhand; plattan måste ha full fästmassatäckning, annars kan den spricka, och bakom den kan det finnas rör eller kablar,
• hål nära plattans kant; avståndet till kanten bör oftast vara minst ungefär 1 till 2 cm, på tunna storformat gärna mer,
• hål över en fog, där halva cirkeln hamnar på den ena plattan och halva på den andra; plattorna måste då spännas fast mot varandra under borrningen,
• stor diameter, till exempel för toalettavlopp eller en räckesstolpe,
• tjock granitkeramik för utomhusbruk, ungefär 20 mm, polerad yta eller halksäker struktur,
• storformatsplattor som är svåra att hantera och där ett misstag kostar mest arbete att rätta till.

I redan satt klinker är det bra att vänta tills fästmassan har härdat helt. Enligt tillverkaren av fästmassan tar det oftast minst ett dygn, vid tjockare lager längre. Att borra i en nysatt platta kan få den att släppa.

I prislistan finns förutom detta jobb även det närliggande arbetet urtag och utskärningar i kakel och klinker. Det låter liknande, men det är en annan metod med andra verktyg.

• Hålborrning ger alltid ett runt hål, görs med diamantborr och resultatet är en ren cirkel. Passar för rör, vattenutkast, avlopp och eldosor.
• Urtag är ett fyrkantigt eller oregelbundet hål eller snitt, till exempel för en fyrkantig golvbrunn, en inspektionslucka, ett snitt runt en karm, ett väggutsprång eller en sockel. Det görs med vinkelslip, plattskärare eller våtkap.
• Vid hålborrning avgör främst diameter, material och hålets läge. Vid urtag avgör längden och antalet snitt och om urtaget sitter mitt på plattan eller går in från kanten.
• Ett fyrkantigt urtag mitt på en platta börjar ofta med att man borrar små hål i hörnen, så att inga sprickor startar från vassa hörn. Det ingår då i urtaget och räknas inte som separat hålborrning.

Behöver du ett hål för ett elementrör beställer du alltså hålborrning. Behöver du ett urtag för en fyrkantig golvbrunn gäller urtag. Är du osäker lönar det sig att visa plattsättaren den produkt som ska gå genom klinkern.

De flesta problem med hål märks inte direkt, utan först när utrustningen monteras eller efter några månaders användning.

• Förskjutet hål: felaktigt utmätt läge eller glömd fog. Täckbrickan hamnar inte i mitten eller täcker inte hålet alls, och plattan måste bytas.
• För litet hål: röret tvingas in, plattan står under spänning och spricker med tiden. Det händer oftare med värmerör, eftersom de utvidgas när de blir varma.
• Hårfin spricka av överhettning: uppstår vid borrning utan kylning eller med sliten borr. Den syns inte i början, men växer senare och fylls med smuts.
• Flisad kant: för hårt tryck mot slutet av borrningen eller borrning med slag. Under en täckbricka kan det ibland passera, vid eldosor och avlopp oftast inte.
• Hård fyllning runt röret: springan mellan rör och platta fylls med fogbruk. När röret rör sig spricker fogen eller skadar plattan. Rätt sätt är att fylla springan med en elastisk fogmassa, oftast sanitetssilikon.
• Skadat tätskikt: vid borrning i efterhand i duschen skadas tätskiktet eller manschetten bakom plattan, och vatten börjar tränga in bakom kaklet.
• Påborrat rör eller kabel: när man borrar i satt kakel utan att kontrollera vad som finns bakom. Innan sådan borrning behöver man känna till hur ledningarna går eller leta upp dem med en detektor.

Om du behöver ett eller två hål i en lös platta, till exempel för anslutningen till en handdukstork, klarar du det själv. Hål i redan satt klinker i duschen, stora diametrar och storformatsplattor lämnar du hellre till en plattsättare. Vid borrning bildas fint damm som innehåller kvarts, så använd andningsskydd av minst klass FFP2 och skyddsglasögon.

1. Ta fram en diamantborr med rätt diameter, en borrmaskin utan slag, en borrmall eller en bit skiva med ett styrhål och en behållare med vatten.
2. Hålla plattan på sin plats, föra över utkastets mitt till den och räkna med fogbredden.
3. Markera hålets mitt med en tuschpenna på maskeringstejp som sitter på plattans yta.
4. Lägga plattan med framsidan uppåt på ett plant och stadigt underlag så att den inte böjer sig.
5. Stänga av slagfunktionen och ställa in medelhögt varvtal enligt borrtillverkarens anvisningar.
6. Sätta an borren i mallen eller snett, skära ett grunt spår och sedan ställa borren rak.
7. Borra med lätt tryck och kyla med vatten hela tiden, eller röra borren i små cirklar om det är en vaxborr.
8. Minska trycket mot slutet så att plattans baksida inte flisar sig.
9. Ta ut proppen, kontrollera kanten och slipa den lätt med en diamantslipsvamp.
10. Skölja plattan, låta den torka och prova den en gång till på sin plats innan den sätts.

Om borren slutar skära och bara surrar är den blanksliten. Det brukar hjälpa att borra en kort stund i en slipsten eller en bit lättbetong, så att diamanterna blottas igen.

Själva borrningen av ett hål i en lös platta tar oftast bara några minuter. Det mesta av tiden går åt till utmätning, förberedelse av verktyg och kontroll. I satt klinker, vid stor diameter eller tjock granitkeramik tar det betydligt längre tid. Om springan runt rören fylls med silikon, räkna med att den enligt tillverkaren oftast behöver några dagar för att härda helt, och utsätt den inte för vatten i duschen i onödan under tiden.

Vid kontrollen tittar du på hålet nära, med ljus från sidan som avslöjar även fina sprickor. Dra fingret längs kanten: den får inte vara vass eller flisad. Knacka lätt runt den satta plattan, ett ihåligt ljud tyder på att fästmassan inte täcker ordentligt. Och framför allt: prova täckbrickan eller manschetten som ska dölja hålet.

• varje hål sitter där vattenutkasten och rören faktiskt sitter,
• täckbrickor och manschetter täcker hålen helt och sitter centrerat,
• blandarens utkast sitter symmetriskt, på samma höjd och med rätt centrumavstånd,
• hålens kanter är rena, utan flisor och vassa skärvor,
• inga hårfina sprickor syns på plattorna i ljus från sidan,
• ytan runt hålen är inte repad, varken glasyr eller polerad yta,
• plattor med hål låter inte ihåliga när du knackar på dem,
• springan mellan rör och platta är fylld med elastisk fogmassa, inte fogbruk,
• i duschen och vid badkaret är tätskiktet och tätmanschetterna runt genomföringarna intakta,
• omgivningen är rengjord från borrslam och damm.