Kakel och klinker i XL-format 60×120

En lång platta beter sig inte som en kvadrat på 30×30 eller 60×60. Granitkeramik slår sig lite när den bränns, oftast mitt på den långa sidan. På ett litet format märker ögat inget. Vid en längd på 120 cm syns även en liten svackning som kantresning, alltså att en platta sticker upp över grannplattan. På golvet känner du det under foten, på väggen ser du det i släpljus.

Den andra skillnaden gäller fixens täckning. Under en stor platta bildas lätt luftfickor. Om fixen inte täcker nästan hela baksidan låter plattan ihålig när du knackar på den. Vid belastning, till exempel under ett skåpben eller när något tappas, kan den spricka.

Den tredje skillnaden är hanteringen. En person kan inte bära eller lägga en 60×120 på ett säkert sätt. Arbetet görs två och två, med sugkoppar och ofta med en bärram. Kapningen kräver en lång skärbräda och diamantverktyg. Allt detta påverkar både tempot och resultatet.

Där 60×120 används oftast:

• Golv i vardagsrum, hall och kök, ofta tillsammans med golvvärme
• Badrumsväggar där du vill ha så få fogar som möjligt
• Stänkskydd i köket mellan över- och underskåp
• Ett sammanhängande golv mellan inne och uteplats, om tillverkaren har samma dekor även i tjockare utomhusutförande

I NUMIQ:s prislista finns förutom den här posten två närliggande, var och en med egen sida. Det lönar sig att välja rätt, eftersom de bygger på olika arbetsmoment och olika svårighetsgrad.

• Kakel och klinker upp till 60 cm: vanliga format som 30×60, 60×60 eller mindre. En person bär plattan, underlaget behöver inte vara lika perfekt, kapen är kortare och tempot högre. Har du plattor i 60×60 hör de hemma där, inte under XL.
• Kakel och klinker XL-format 60×120 (den här sidan): ett bestämt, långt format. Det kräver ett planare underlag, dubbelsidig fixning, nivelleringssystem och att två personer arbetar tillsammans. På vägg måste du räkna med vikten och med hur bärkraftig väggen är.
• Granitkeramik över 60 cm: övriga stora format, till exempel 80×80, 100×100, 120×120 eller stora tunna skivor. De största storlekarna kräver bärram, fler personer och ibland andra kapverktyg. Har du en annan storlek över 60 cm, titta där.

Varför har 60×120 en egen post? I praktiken är det det vanligaste XL-formatet, och plattsättare har en inarbetad metod för det. Det är klart mer krävande än 60×60, men kan fortfarande läggas av ett vanligt arbetslag utan den specialutrustning som de största skivorna behöver.

Vid XL-format avgör förarbetet mer än själva sättningen. De flesta reklamationer har sin orsak i underlaget, inte i plattan.

Ett plant och stabilt underlag

Betongen, avjämningen eller väggen måste vara plan. För stora format rekommenderas oftast en avvikelse på högst ungefär 2 mm mätt med en 2 meters rätskiva. Exakta värden anger tillverkaren av plattorna och fixen. Större ojämnheter går inte att ta upp med fix, eftersom ett för tjockt lager krymper när det torkar och plattan kan bli skev. På golv görs därför ofta en flytspackling, på vägg spacklas ytan eller så används skivor som ger en plan yta.

Underlaget ska vara fast, dammfritt och utan lösa skikt. Ibland går det att sätta nytt på gammalt klinker, men för 60×120 är det bara värt det om det gamla sitter fast, är plant och inte låter ihåligt.

Fukt i betong och avjämning

Ny betong och nytt flytspackel måste torka ut. Betong behöver beroende på tjocklek oftast flera veckor, och anhydritbaserade avjämningar är ännu känsligare för fukt. Plattsättaren bör mäta restfukten, inte bedöma den med blotta ögat. Har du golvvärme körs den upp och ner enligt systemleverantörens anvisning innan plattorna läggs. Annars riskerar underlaget att röra sig under det färdiga golvet.

Läggningsplan och samordning med andra hantverkare

Med långa plattor lönar det sig att rita upp indelningen i förväg. Målet är att slippa smala remsor mot vägg och dörr, och att placera vattenutkastare, eluttag och strömbrytare så att de inte hamnar precis på en plattkant. Prata därför med rörmokaren och den behöriga elektrikern innan väggarna stängs. Det är vanligt att ett uttag sitter 2 cm fel och att en hel platta måste kapas tvärs över.

Annat som ska vara klart eller bestämt:

• Tätskiktet i dusch och vid badkar, inklusive förstärkningar i hörn och manschetter kring rör
• Höjden på det färdiga golvet med tanke på karmar och trösklar
• Placering och typ av golvbrunn eller rännbrunn, särskilt vid en duschplats utan kant
• Förstärkning för tunga föremål på väggen, till exempel vägghängd toalett eller tvättställ, så att ingen behöver borra på måfå i det färdiga kaklet

I våtrum är det klokt att anlita en plattsättare som är certifierad enligt branschreglerna, till exempel via Säker Vatten eller GVK. Det handlar om att tätskikt, brunn och plattor ska fungera som ett system, och det påverkar ofta även försäkringen. Fråga gärna efter dokumentationen av tätskiktet. Arbetskostnaden kan dessutom ofta ge rätt till ROT-avdrag, hör med Skatteverket vad som gäller för dig.

Golv

När underlaget är kontrollerat stryks en primer på. Den jämnar ut sugförmågan och ger fixen bättre vidhäftning. Plattsättaren mäter ut en centrumlinje enligt planen och lägger första raden torrt för att se hur den möter dörrar och väggar.

Fixen dras ut med en tandspackel med stor tand, oftast 10 till 12 mm, och samtidigt stryks ett tunt lager på plattans baksida. Det kallas dubbelsidig fixning. Fixens räfflor på underlaget ska gå parallellt med plattans kortsida, så att luften kan pressas ut när plattan trycks ner. Plattan läggs, förskjuts lite och trycks fast, ofta med gummiklubba eller ett vibrerande verktyg.

Mellan plattorna sätts nivelleringsclips med kilar. De drar kanterna till samma nivå medan fixen härdar. När fixen satt sig bryts clipsen av. Då och då lyfts en nylagd platta för att se att fixen täcker hela ytan. Gör den inte det justeras metoden.

Vägg

På vägg börjar man från en vågrät stödlist som skruvas upp en bit ovanför golvet. Då glider inte första raden ner, och den nedersta raden sätts sist när golvhöjden är känd. Med en platta som väger så mycket som 60×120 behövs en fix med låg glidning och ett stabilt underlag. Gipsskivor ska vara avsedda för våtrum och sätts oftast i två lager på tätare reglar, så att väggen klarar den last som skivtillverkaren anger.

På vägg kan 60×120 sättas stående eller liggande. Stående ger färre vågräta fogar och rummet känns högre. Liggande gör det lättare att få kakelhöjden att gå jämnt ut med en hel rad.

Kapning och hål

Raka snitt görs med en manuell skärbräda med en skena längre än 120 cm eller med en vattenkyld kakelsåg. Hål för rör och dosor borras med diamantborr, urtag görs med vinkelslip. Kanterna i ytterhörn slipas ofta i 45 grader, så att hörnet blir rent utan list. I en dusch med fall mot golvbrunn kan plattan kapas i så kallade kuvertsnitt, eller så används en rännbrunn längs väggen så att hela ytan lutar åt ett håll. Det senare blir oftast snyggare med 60×120, eftersom plattorna kan ligga hela.

Fogning och elastiska fogar

Fogningen görs när fixen har härdat, normalt tidigast dagen efter, med snabbhärdande fix tidigare enligt tillverkaren. Fogen är smal, oftast 2 till 3 mm, men ska aldrig vara noll. Hörn, anslutning mot badkar, golvets ytterkant och rörelsefogar fylls inte med fogmassa utan med sanitetssilikon.

Hur lång tid det tar

Sättning av 60×120 går märkbart långsammare än med mindre format. Varje platta fixas dubbelsidigt, justeras med clips och hanteras av två personer vid varje kapning. Försiktigt gå på golvet kan du oftast efter ungefär ett dygn. Full belastning och att slå på golvvärmen brukar fixtillverkarna rekommendera först efter några dagar upp till ett par veckor. Till det kommer tid för spackling och för att betongen ska torka, vilket ofta är den längsta posten i hela tidsplanen.

Plattan

• Rektifierad kant: kanterna är slipade och helt rätvinkliga, så plattan kan sättas med smal fog. För 60×120 är det standard.
• Tjocklek: vanligen runt 9 till 10 mm. Tjockare plattor för utomhusbruk är tyngre och svårare att kapa. Tunna varianter är lättare på vägg men ömtåligare att hantera.
• Yta: en polerad yta förstärker varje kantresning och ojämnhet, en matt döljer mer. För golv i badrum och kök är det värt att titta på halkklassen som tillverkaren anger.

Fix

För stora format används en flexibel cementbaserad fix, oftast klassad C2 enligt SS-EN 12004, med låg glidning (T) och förlängd öppentid (E). Vid golvvärme, på gipsskiva eller på balkong väljs en fix med högre deformationsförmåga (S1 eller S2). Det finns också mer flytande golvfixar som fyller ut bättre under plattan. Det som plattillverkaren föreskriver gäller alltid.

Nivelleringssystem

Clips med kilar eller med skruvhuvud är i princip nödvändiga för 60×120. De rättar inte till ett dåligt underlag, men håller grannplattornas kanter i samma nivå medan fixen härdar. Kilsystemet går snabbt, skruvsystemet ger möjlighet till finare justering.

Fogmassa

I torra utrymmen räcker en bra cementbaserad fogmassa (CG2). I dusch och på stänkskydd i kök väljs ofta epoxifog, som inte suger åt sig vatten eller fett. Den är svårare att arbeta med och härdar snabbare, så den kräver vana.

Hur krävande jobbet blir, och därmed vad det kostar, beror på vad plattsättaren möter på plats. Det blir enklare med:

• Ett plant och torrt underlag som inte behöver spacklas
• En stor rektangulär yta utan nischer och pelare
• En läggningsplan som är klar i förväg och rätt placerade utkastare och uttag
• Fri framkomlighet, hiss eller bottenvåning dit plattorna lätt kan bäras

Det blir mer krävande med:

• Ett litet badrum med många hörn, nischer och kap runt rör
• Kakel ända upp till taket, där tunga plattor sätts från ställning eller stege
• Gerade hörn i stället för lister
• Dusch med fall och kuvertsnitt
• Mönsterpassning, om plattan har marmorådring som ska löpa över flera plattor
• Bärning till högre våningar utan hiss, eftersom 60×120 ofta inte ens får plats i en hiss

Beställ material med marginal för spill. Med långa plattor och många vinklar blir spillet större än med små format, och samma tillverkningsbatch går inte alltid att köpa i efterhand.

• Halvförband: att förskjuta plattorna en halv längd ser naturligt ut, men förstärker kantresningen när plattorna är svagt svackade. Tillverkarna rekommenderar därför oftast högst en tredjedels förskjutning. Kontrollera det i det tekniska databladet innan du bestämmer mönster.
• Fix i klickar: fix som läggs i små högar lämnar hålrum under plattan. Senare märks det som ihåligt ljud, sprickor eller en platta som lossnar.
• Tjock fix i stället för spackel: ojämnheter tas upp med fix i stället för med avjämning. Resultatet blir ofta en skev yta och sprickor när fixen krymper.
• Rörelsefogar saknas: ett golv utan elastisk fog längs väggarna och i dörröppningar kan resa sig eller spricka när det rör sig med temperaturen, särskilt med golvvärme.
• Nästan ingen fog: plattorna ligger kant mot kant, har inget utrymme att röra sig och flisar sig i kanterna.
• Plattor på fuktig betong: fukten visar sig senare som utfällningar i fogarna eller att plattor släpper.
• Smala remsor mot väggen: utan plan blir det en bit på några centimeter vid dörren som ser ut som ett fel och lätt går sönder.
• Svag vägg: en enkel gipsskiva eller gammal puts klarar inte alltid vikten av XL-kakel. Problemet syns först efter en tid som sprickor i fogarna.

Har du erfarenhet av mindre plattor och vill prova XL-format, börja med ett plant golv i ett enkelt rum utan dusch. Kakel i badrum och en dusch med fall är klokare att lämna till en certifierad plattsättare. Ordna en medhjälpare, dubbla sugkoppar, en lång skärbräda, nivelleringsclips, en tandspackel med stor tand och en visp.

1. Kontrollera underlaget med en lång rätskiva och jämna ut ojämnheter med flytspackel.
2. Dammsuga underlaget och stryka primer enligt tillverkarens anvisning.
3. Rita en läggningsplan och lägga första raden torrt.
4. Sätta en kantremsa längs rummets väggar.
5. Blanda fix avsedd för stora format exakt enligt anvisningen och låta den vila.
6. Dra ut fix med tandspackeln på underlaget och ett tunt lager på plattans baksida.
7. Lägga plattan tillsammans med medhjälparen, förskjuta den lite och trycka fast den.
8. Sätta i nivelleringsclips och dra åt kilarna.
9. Lyfta den första plattan och kontrollera fixens täckning.
10. Ta bort överflödig fix ur fogarna innan den härdar.
11. Bryta av clipsen när fixen har härdat och foga.
12. Fylla kanter och rörelsefogar med silikon.

Visar sig underlaget vara för ojämnt, eller ligger de första plattorna inte plant ens med clips, så avbryt. Att laga ett XL-golv är svårare än att låta en plattsättare lägga det från början.

Titta på ytan i dagsljus och även med en ficklampa eller arbetslampa som ligger på golvet och lyser längs ytan. Släpljus visar kantresning och skevhet mycket bättre än taklampan. Gå igenom:

• Att ytan är plan under en lång rätskiva, utan synliga puckel eller gropar
• Att du inte känner kantresning mellan grannplattor med fingret eller foten
• Att det inte låter ihåligt när du knackar med ett skaft eller en nyckel på plattorna
• Att fogarna är lika breda och går rakt
• Att förbandet följer planen och att förskjutningen motsvarar tillverkarens rekommendation
• Att kap runt rör, dosor och karmar saknar flisade kanter
• Att det finns elastiska silikonfogar i hörn, längs kanterna och mot badkar eller duschkar
• Att vattnet i duschen rinner till brunnen och inte blir stående någonstans
• Att ytan är ren från fix- och fogrester
• Att du får överblivna plattor från samma batch för eventuella lagningar
• Att du får dokumentation av tätskiktet om det gäller ett våtrum
• Att du vet när golvet tål full belastning och när golvvärmen får slås på