Utvändig tunnputs (kornputs 2 mm)

Arbetet ser enkelt ut. Resultatet beror ändå på i vilken ordning stegen görs, hur länge varje skikt får vila och vilket väder det är. En putsare arbetar oftast så här:

1. Kontrollerar underlaget. Det ska vara fast, torrt, rent och fritt från damm. På en isolerad fasad ska armeringsskiktet med nät ha härdat ordentligt, enligt tillverkaren oftast några dagar.
2. Stryker på den grundning som hör till den valda putsen. Grundningen jämnar ut hur mycket ytan suger och ger bättre vidhäftning. Den ska vara helt torr innan putsen läggs.
3. Förbereder putsen. Färdigblandad pastaputs rörs bara om. Torrbruk blandas med exakt samma mängd vatten varje gång, så att hela ytan får samma kulör.
4. Drar ut putsen med en rostfri stålbräda till kornets tjocklek.
5. Filtar putsen med en plastbräda i cirkelrörelser medan den är färsk. Kornen fördelas då jämnt och den typiska, fint korniga strukturen bildas.
6. Gör färdigt en hel sammanhängande yta, till exempel en vägg från hörn till hörn, utan avbrott. Man arbetar vått i vått.
7. Skyddar den färska putsen mot regn, direkt sol och vind, oftast minst ett till två dygn.

Var uppmärksam på vädret. Puts, underlag och luft bör under arbetet och torkningen ligga ungefär mellan +5 °C och +25 °C. De exakta gränserna står i tillverkarens produktblad. I Sverige görs därför det mesta fasadarbetet från sen vår till tidig höst, och nattfrost på hösten är en vanlig fälla. Mulet och vindstilla väder passar putsen. På en solvarm södervägg torkar putsen så fort att den inte går att filta jämnt.

Kornputs med 2 mm korn finns i flera typer. De ser likadana ut men beter sig olika.

• Mineralisk puts bygger på kalk och cement. Den släpper igenom vattenånga, är obrännbar och står till en början emot alger tack vare sin basiska karaktär. Den levereras som torrbruk, finns i vitt eller ett begränsat antal kulörer och målas oftast med fasadfärg när den har härdat.
• Silikonhartsputs stöter bort vatten mycket bra. Regnet rinner av och tar med sig smuts, så fasaden håller sig ren längre. Den är elastisk och kulörbeständig. Den passar i skugga, nära träd och på ytor som får mycket regn, vilket gör den vanlig i fuktiga lägen.
• Silikatputs släpper igenom ånga bra och tål väder och vind. Den är svårare att arbeta med eftersom den binder snabbt och kräver en van hand.
• Akrylatputs är elastisk och finns i många kulörer. Den släpper dock igenom ånga sämre än de andra typerna, och därför används den oftast inte på isolering av mineralull.

På mineralull väljer man en puts som släpper igenom ånga bra, alltså mineralisk, silikat eller silikon. På cellplast går alla typer. Håll dig till ett och samma fasadsystem från en tillverkare: lim, armeringsputs, grundning och slutputs är framtagna för att fungera ihop. Blandar man produkter från olika system tar tillverkaren ofta inget ansvar.

Hur krävande jobbet blir, och därmed vad det kostar, beror på några saker:

• Underlagets skick. Ett jämnt, nyss armerat skikt är det enklaste fallet. En gammal fasad måste först rengöras från påväxt, sprickorna lagas och ytan ibland riktas.
• Hur detaljrik fasaden är. Många fönster, hörn, listverk och fönsterbleck betyder mer kantarbete och fler anslutningar.
• Åtkomst och höjd. Ett högre hus kräver ställning och arbete på höjd.
• Storleken på sammanhängande ytor. En stor vägg måste putsas av flera personer samtidigt utan paus.
• Väder och tidplan. I olämpligt väder får man inte putsa, så starten kan behöva skjutas upp.
• Kulören. Mörka och mättade kulörer ställer högre krav på materialet och på ett jämnt arbete.

De flesta fel syns inte direkt. De visar sig efter första vintern eller efter några år. I praktiken är det oftast de här som återkommer:

• Skarvar och fläckar. Arbetet avbröts mitt på väggen eller putsades i sol, och efter torkningen syns ränder.
• Filtning för sent. Putsen hade börjat binda, kornen rivs loss och strukturen blir ojämn.
• Puts på fuktig eller ohärdad armeringsputs. Det kan ge saltutslag, sprickor och sämre vidhäftning.
• Ingen grundning. Underlaget suger vatten ojämnt ur putsen, vilket ger kulörskillnader och svagare puts.
• Saknad diagonalarmering vid fönsterhörnen. Felet sitter i underlaget, men sprickorna syns i slutputsen.
• För mörk kulör på isoleringen. En mörk yta blir mycket varm i solen och kan skada isolersystemet. Systemtillverkarna anger därför ett lägsta ljusreflektionsvärde för kulören (ofta kallat HBW). Kontrollera alltid det om du vill ha en mörk fasad.

Titta på den färdiga ytan på dagen i släpljus, när solen lyser snett längs väggen. Då syns ojämnheter och skarvar tydligast. Kontrollera vid slutbesiktningen att:

• Strukturen är jämn över hela ytan, utan kala partier och utan kornansamlingar
• Det inte syns ränder, skarvar eller fläckar i annan nyans på väggarna
• Putsen är snyggt avslutad mot fönster, fönsterbleck, sockel och lister
• Det inte finns hårfina sprickor runt fönstren och i hörnen
• Fönster, bleck och marksten är rengjorda från puts
• Du har fått uppgift om vilket system, vilken puts och vilket batchnummer som använts
• Du vet när och med vad fasaden kan målas och hur du sköter den
• Fakturan visar arbetskostnaden separat, om du tänker använda ROT-avdrag