Lösullsisolering av vindsbjälklag och väggar

Posten lösullsisolering med glasull avser själva inblåsningen av isoleringen med maskin på en förberedd yta eller in i ett slutet hålrum. Hit hör inställning av maskinen till föreskriven densitet, utdragning av slang, markering av skikttjockleken på mätstickor, jämn utblåsning och, vid hålrum, borrning och tätning av inblåsningshål. Till sist ska hantverkaren lämna uppgifter om tjocklek, yta och antal förbrukade säckar, så att den verkliga densiteten går att kontrollera.

I posten ingår vanligen inte lagning av innertak, montering av ångspärr, gångbryggor, borttagning av gammal fyllning eller ställning. Det sköts separat och det lönar sig att redan vid besiktningen bestämma vem som gör vad.

Vindsbjälklag under kallvind

Det här är den mest tacksamma användningen. Vinden används inte som bostad, värmen försvinner genom bjälklaget och flingorna fördelas enkelt över den öppna ytan i önskad tjocklek. Under ett lågt snedtak där du inte kommer fram ens på knä är det ofta det enda rimliga sättet att få dit isolering. I äldre hus med kutterspån eller sågspån i bjälklaget behöver den gamla fyllningen inte alltid tas bort om den är torr och frisk. Det räcker att jämna till den och blåsa ny isolering ovanpå.

Snedtak och inredd vind

I en inredd vind som redan är klädd med gips eller panel blåses isoleringen in i slutna fack mellan takstolarna eller sparrarna. Utrymmet måste vara tydligt avgränsat: ångspärr och beklädnad på insidan, vindskydd eller underlagstak på utsidan och ovanför det en luftad spalt under taktäckningen. Utan en sådan uppbyggnad avråds från inblåsning.

Trähus och murväggar med hålrum

Många äldre trähus har väggar med lite eller nästan ingen isolering bakom panelen. Där kan lösull blåsas in genom hål i panelen eller den invändiga beklädnaden utan att väggen rivs. I nya och renoverade trähus fylls väggar och bjälklag på samma sätt, genom att en duk eller folie spänns upp före stängning och isoleringen blåses in i varje fack. En del murade hus har dubbla väggar med luftspalt som också kan fyllas. Avgörande är skicket på hålrummet: det måste vara sammanhängande, torrt och utan mycket bruk och skräp som stoppar flingorna.

Där lösull inte passar

• i fuktiga konstruktioner och under ett tak som läcker, innan orsaken är åtgärdad,
• i snedtak utan luftad spalt under taktäckningen, till exempel under asfaltsshingel på tätt råspont utan luftning,
• i murade hålrumsväggar på väderutsatt sida där slagregn tränger igenom ytterskiktet, utan bedömning av en fackman,
• på ytor som ska beträdas utan gångbryggor eller bärande regelverk, eftersom flingorna trycks ihop när man går på dem.

På marknaden finns främst tre typer av lösull. Glasull, till exempel Supafil från Knauf Insulation eller lösull från Isover och Ursa, är lätt, obrännbar i brandklass A1 och sätter sig enligt tillverkarna nästan inte. Ett typiskt produktblad för glasull på öppen vind anger en densitet på omkring 15 kg/m³, en värmekonduktivitet på 0,041 W/(m·K) och sättningsklass S1, alltså under 1 %. En annan fördel är att gnagare och insekter inte trivs i den.

Stenull, exempelvis från Paroc, är tyngre och tål höga temperaturer något bättre och väljs därför ibland runt skorstenar eller där brandkraven är högre. Cellulosa av återvunnet papper lagrar värme bra, men innehåller tillsatser mot brand och mögel och sätter sig enligt mineralulltillverkarna mer. Där räknar man därför med högre densitet eller större tjockleksmarginal. Vilket material du ska välja beror på konstruktionen, brandkraven och vad konstruktören eller ett erfaret företag föreslår.

Tjockleken ska inte gissas, utan bygga på en beräkning eller åtminstone tillverkarens tabeller. På vindsbjälklag blåses i dag vanligen 30 till 50 cm glasull, i kalla delar av landet gärna mer. Som riktmärke anger produktblad för glasull ungefär 31 cm för ett värmemotstånd på 7,5 m²K/W och ungefär 41 cm för 10 m²K/W vid en densitet på 15 kg/m³. Vid den tjockleken går det åt ungefär 29 till 38 säckar per 100 m².

I slutna hålrum blåses med högre densitet än på öppen vind, så att flingorna fyller hela utrymmet och inte packas ihop med tiden. Det exakta värdet står i produktbladet för den aktuella produkten. Ett bra företag kan utifrån antalet säckar och hålrummets volym räkna ut vilken densitet som faktiskt uppnåtts.

I praktiken händer det att laget blåser på känn och att skiktet efter ett år ser tunnare ut än avtalat. Därför lönar det sig att kräva mätstickor fördelade över hela ytan och en förteckning över antalet säckar.

• töm vinden på gamla saker så att det går att komma ända ut till takfoten,
• kontrollera att taket inte läcker någonstans och laga trasiga takpannor eller plåtdetaljer,
• se till att ventilationen vid takfot och nock förblir fri,
• ta reda på var elkablar, kopplingsdosor och infällda spotlights i innertaket går,
• bestäm dig för gångbryggor till ventilationsaggregat, skorsten och antenn före inblåsningen,
• ordna åtkomst för maskinen, som oftast står ute vid huset eller på en bil, och ett eluttag enligt företagets önskemål.

Vindsbjälklag under kallvind

1. Inspektera bjälklag och tak, mäta ytan och välja tjocklek utifrån beräkning eller tillverkarens tabell.
2. Kontrollera att innertaket är lufttätt. Vid träbjälklag utan sammanhängande skikt på undersidan komplettera med ångspärr eller åtminstone täta genomföringar.
3. Skärma av området runt skorsten, vindslucka och armaturer som kan bli varma enligt tillverkarens anvisningar och brandkraven.
4. Montera vindavledare eller stoppar vid takfoten så att flingorna inte kommer in i luftspalten under taktäckningen.
5. Placera mätstickor med markerad skikttjocklek, ungefär med några kvadratmeters mellanrum.
6. Ställa in maskinen på densiteten i produktbladet och blåsa från den mest avlägsna punkten mot vindsluckan.
7. Blåsa ut skiktet jämnt till markeringarna på stickorna, utan att gå på den färdiga ytan.
8. Isolera och täta vindsluckan så att värmen inte läcker ut där.
9. Anteckna yta, tjocklek och antal säckar och lämna uppgifterna till fastighetsägaren.

Slutet hålrum i vägg eller snedtak

1. Undersöka med endoskop eller sond hur djupt hålrummet är och om det är sammanhängande och torrt.
2. Planera placeringen av inblåsningshål så att isoleringen når ut över hela ytan.
3. Borra hålen, i murade väggar vanligen i fogarna.
4. Blåsa in isoleringen med högre densitet, hål för hål, tills maskinen känner motstånd.
5. Kontrollera fyllningen med ny sond eller värmekamera när det är temperaturskillnad mellan inne och ute.
6. Täta hålen och laga ytan.

Varm inomhusluft bär med sig fukt. När den tar sig genom innertaket in i kall isolering kan den kondensera där. Därför gäller en enkel regel: på undersidan, den varma sidan, ska konstruktionen vara så tät som möjligt, medan isoleringen på ovansidan ska kunna andas fritt. Ett putsat betongbjälklag är oftast tätt nog. Vid träbjälklag med panel eller gips monteras normalt en ångspärr med tejpade skarvar.

Ovanför isoleringen måste det finnas ett ventilerat utrymme. Ventilationsöppningar vid takfot och nock får inte blåsas igen, annars samlas fukt på vinden och det blir mögel på takstolarna. Genomföringar i innertaket, som kablar, spotlights, ventilationskanaler och skorstenar, ska tätas före inblåsningen. Sedan kommer ingen åt dem.

• lägre densitet än tillverkaren föreskriver: skiktet ser tjockt ut, men isolerar sämre och kan sätta sig med tiden,
• ojämnt skikt: längs kanterna och bakom bjälkar blir det mindre isolering och kalla stråk,
• igenblåst ventilation vid takfoten: vinden slutar andas, det kondenserar och virket blir fuktigt,
• otätt innertak: fuktig luft tränger in i isoleringen och försämrar effekten,
• gångbryggor saknas: vid varje kontroll av antenn eller skorsten trampas isoleringen ner,
• inblåsning under ett läckande tak: blöt ull isolerar inte och problemet döljs,
• hålrum fullt av bruk och skräp: flingorna fastnar och det blir tomrum i väggen,
• ingen förteckning över förbrukningen: i efterhand går det inte att avgöra om tjocklek och densitet hölls.

I praktiken händer det att husägaren jämför offerter enbart på kvadratmeterpris. Skillnaden ligger då i tjockleken eller densiteten, som inte syns vid första anblick. När du jämför bör du därför fråga efter tjocklek, densitet, produkt och antal säckar per 100 m².

Lösullsisolering kräver maskin och erfaren operatör, så anlita ett isoleringsföretag med F-skatt och erfarenhet av den produkt som används. Be om en skriftlig offert med produktnamn, tjocklek och densitet och en faktura när arbetet är klart. Kontrollera med din kommun om åtgärden kräver anmälan eller lov, särskilt om husets utseende ändras. I en bostadsrättsförening beslutar styrelsen om arbeten på tak och ytterväggar.

Tilläggsisolering av en bostad räknas normalt som ett ROT-arbete, vilket innebär att du kan få skattereduktion för arbetskostnaden men inte för materialet. Procentsats, tak och villkor har ändrats flera gånger de senaste åren, så kontrollera aktuella villkor hos Skatteverket innan du skriver avtal. Avdraget görs oftast direkt på fakturan av företaget.

Själva inblåsningen är ett jobb för maskin och erfaren operatör. Förberedelsen av vinden kan du däremot göra själv och spara tid åt laget och pengar åt dig själv.

1. Röja vinden och bära gamla saker, brädor och lådor fram till vindsluckan.
2. Sopa eller dammsuga bjälklaget och ta bort rester av byggavfall.
3. Vid kraftigt regn kontrollera taket inifrån med ficklampa och anteckna ställen där det släpper in ljus eller droppar.
4. Markera kopplingsdosor, spotlights och kablar som går genom innertaket med färgad tejp.
5. Tejpa eller foga springor runt genomföringar och vid vindsluckan så att varm luft inte strömmar igenom.
6. Bygga enkla gångbryggor av reglar och brädor till skorsten och antenn så att de ligger högre än det kommande isoleringsskiktet.
7. Fotografera det förberedda läget, bilderna är bra att ha vid överlämnandet och vid eventuella frågor om ROT-avdraget.

På öppen vind är kontrollen enkel. Titta på mätstickorna om skiktet når upp till markeringen överallt och mät med tumstock på några ställen. Ytan ska vara jämn, utan gropar längs bjälkar och kanter. Ventilationsöppningarna vid takfoten ska vara fria och vindsluckan isolerad.

Densiteten kontrollerar du med en beräkning. Vikten av en säck gånger antalet säckar, delat med skiktets volym, ska ungefär motsvara värdet i produktbladet. För hålrum i väggar och snedtak är termografering under den första eldningssäsongen den bästa kontrollen. Kalla fläckar visar var isolering saknas, och företaget kan efterfylla.

Checklista vid överlämnandet

• Skikttjockleken motsvarar avtalet över hela ytan
• Företaget har lämnat produktnamn, yta, tjocklek och antal säckar
• Ventilationen vid takfot och nock är fri
• Avståndet runt skorsten och armaturer följer tillverkarens krav
• Vindsluckan är isolerad och sluter tätt
• Gångbryggorna till antenn och skorsten ligger över isoleringen
• Inblåsningshålen i väggarna är tätade och lagade
• Det finns inga spår av läckage eller fuktiga ställen

I NUMIQ:s prislista anges lösullsisolering med glasull som arbete per m² inklusive småförbrukningsmaterial. Själva isoleringen, alltså säckarna med ull, räknas separat som material. Riktpriset för arbetet ligger runt 275 kr per m². Priserna varierar mellan regioner och orter, i Stockholm, Göteborg och Malmö ligger de ofta högre än på mindre orter.

Arbetspriset påverkas mest av om det gäller en öppen vind eller ett slutet hålrum. Vid hålrum tillkommer borrning, kontroll och tätning av hål. Vidare spelar åtkomsten till vinden, höjden det ska blåsas på, avståndet från maskinen till arbetsplatsen och behovet av gångbryggor och tätning av innertaket in. Materialkostnaden beror på tjocklek och densitet, ju tjockare skikt, desto fler säckar. När du jämför offerter är det därför viktigt att jämföra samma tjocklek och samma produkt.

Ska du samtidigt göra något åt taket är artikeln Plåtslageri värd att läsa. På en inredd vind väljer man ofta sprutisolering i stället för lösull, se artikeln Sprutad skumisolering med sluten cellstruktur. Planerar du även att tilläggsisolera fasaden, läs Tilläggsisolering och fasad.