Montering av duschränna med ingjutning

Varje ränna har sin egen monteringsanvisning, och rörmokaren utgår alltid från tillverkarens instruktioner. Grundprincipen är ändå ungefär densamma:

1. Rörmokaren kontrollerar avloppsröret: det ska vara fritt och rent, och läget och lutningen ska göra det möjligt att ansluta rännan.
2. Underlaget rengörs och jämnas till. Det ska vara stabilt, utan sprickor och håligheter.
3. Kantremsor läggs längs väggarna, så att gjutningen inte ligger an direkt mot väggen.
4. Rännan ställs på justerbara ben eller fästen. Höjden ställs in så att överkanten senare hamnar i nivå med klinkern. Med vattenpass kontrolleras att rännan ligger plant både på längden och på tvären.
5. Rännans utlopp kopplas till avloppet, oftast med vanliga plaströr för avlopp. Skarven ska vara tät men lite flexibel.
6. Rörmokaren häller vatten i rännan och ser efter att det rinner undan jämnt och att skarven inte droppar.
7. Rännan tejpas över så att inget bruk kommer in i den. Sedan gjuts den in steg för steg. Massan fördelas jämnt runt rännan, så att den inte trycks ur läge.
8. Golvet dras av med fall mot rännan och får härda.

Varför så många kontroller innan gjutningen? Allt som hamnar under golvet går bara att laga genom att bila upp det igen. Några minuter med vattenpass och en hink vatten sparar mycket huvudvärk.

Rännor finns i plast och i rostfritt stål. Ett hus i plast är lätt och räcker gott till en vanlig dusch hemma. Rostfria rännor tål mer och väljs där duschen används mycket eller där man vill ha en kraftigare lösning.

Viktigare än materialet är hur vattnet leds bort och hur mycket bygghöjd rännan kräver:

• Horisontellt utlopp går åt sidan och kopplas till ett rör som ligger i golvet. Det är den vanligaste varianten, men den kräver tillräcklig höjd i golvet.
• Vertikalt utlopp går rakt ner, till exempel genom bjälklaget eller till ett förberett rör. Det används när det inte finns plats för ett liggande rör i golvet.
• Låga rännor med mindre bygghöjd underlättar vid renoveringar, där golvet inte kan höjas särskilt mycket.

Oftast placeras rännan längs en vägg. Då lutar golvet bara åt ett håll, klinkern blir enklare att skära och vattnet rinner jämnt mot brunnen. En bra golvbrunn har vattenlås och är tillverkad enligt SS-EN 1253. Det kan du kontrollera i produktbladet. Kolla också att rännan passar ihop med det tätskiktssystem som plattsättaren ska använda.

I ett nybygge är monteringen enklare. Golvhöjden planeras i förväg, avloppet dras precis dit det ska och fallet skapas direkt vid gjutningen. Vid renovering visar det sig ofta att det gamla golvet är för lågt eller att avloppet ligger på fel ställe. Då behöver man fräsa ett spår, flytta rör eller höja hela golvet.

Det här gör arbetet mer omfattande:

• Lite golvhöjd, så att det behövs en låg ränna eller fräsning
• Avloppsröret måste flyttas eller förlängas
• Ojämnt eller sprucket underlag som först måste lagas
• Golvvärme som måste anpassas efter rännans läge och gjutningens tjocklek
• Dålig åtkomst, till exempel en lägenhet högt upp utan hiss

Bor du i lägenhet är det bra att veta var stammen går innan arbetet börjar, så att rännan kan placeras där anslutningen fungerar. Arbetskostnaden för den här typen av jobb kan ofta ge rätt till ROT-avdrag. Villkoren hittar du hos Skatteverket.

En ingjuten ränna gör inte duschen vattentät. Cementbaserad gjutning släpper igenom fukt. Därför läggs ett flexibelt tätskikt på det härdade underlaget, oftast i två lager. I det första lagret bäddas tätremsor in i hörnen, i övergången mellan vägg och golv och runt rännan. Många rännor har en tätmanschett från fabriken som läggs direkt i tätskiktet.

De känsligaste ställena är skarven mellan rännan och tätskiktet och hörnet där rännan möter väggen. En otäthet där syns ofta först efter flera månader, till exempel som en fuktfläck på väggen i rummet bredvid eller i grannens tak.

Därför är det klokt att anlita en plattsättare med våtrumsbehörighet som arbetar efter branschreglerna, till exempel Säker Vatten eller GVK. Du får då dokumentation på hur tätskiktet är utfört, vilket är bra att ha om något skulle hända.

När tätskiktet har torkat enligt tillverkarens anvisningar fylls duschdelen med vatten och får stå. Klinkern läggs först när det är klart att vattnet inte läcker ut någonstans. Tänk också på tiden: ett cementbaserat golv behöver normalt några dagar innan det går att gå på och längre tid innan det kan få tätskikt och plattor. Exakta tider står på förpackningen. Under härdningen bör golvet skyddas mot drag och direkt solljus.

• Fel fall. I duschdelen görs ofta ungefär 1,5 till 2 procent fall mot rännan. Med för lite fall blir vattnet stående i hörnen, med ojämnt fall rinner det ut ur duschen.
• Rännan har flyttat sig. Är den inte ordentligt uppstöttad lyfts eller lutas den av massan vid gjutningen. Gallret hamnar då inte i nivå med klinkern.
• För tunt lager över röret. Avloppsröret behöver täckas av tillräckligt tjock gjutning, enligt tillverkaren ofta runt 4 cm, annars kan det spricka.
• Stel eller otät avloppsanslutning. Det ger lukt och vatten under golvet.
• Utelämnade tätremsor eller ett enda tunt lager tätskikt. Att snåla på tätskiktet blir dyrt, eftersom en lagning betyder att klinkern måste rivas.
• Klinker utan vattenprovning. Då hittas felet först när badrummet är klart.

Gå igenom de här punkterna innan klinkern läggs, och sedan en gång till när allt är klart:

• Rännans överkant ligger i höjd med den blivande klinkern och är i våg
• Rännan rör sig inte när du trycker på den och det finns inga håligheter runt den
• Vatten som hälls ut rinner jämnt undan och inga pölar blir kvar i duschen
• Avloppsanslutningen provades innan gjutningen och droppade inte
• Gjutningen runt rännan har inga sprickor
• Tätskiktet ligger i två lager med tätremsor i hörnen och runt rännan
• Vattenprovningen gjordes innan klinkern lades
• Vattenlåset sitter på plats och det luktar inte avlopp från brunnen
• Gallret och vattenlåset går att ta ur för rengöring
• Du har fått monteringsanvisning, produktblad och dokumentation om tätskiktet