Montering av inbyggnadsdel i vägg

Med inbyggnadsdel menar folk olika saker. Oftast gäller det grundenheten till en inbyggd dusch- eller badkarsblandare, en väggmonterad tvättställsblandare eller en WC-fixtur, alltså en metallram med inbyggd cistern för vägghängd toalett. Arbetet går till på liknande sätt. Skillnaden ligger i storleken och i hur mycket av väggen som behöver tas upp.

För en blandare räcker ett urtag för själva grundenheten och spår för kall- och varmvatten. För en WC-fixtur i en murad vägg blir ingreppet större, så ofta ställs ramen framför väggen och kläs in med gips eller våtrumsskivor. I en regelvägg av gips behöver inget huggas upp. Där skruvas delen fast i reglarna eller på en monteringsplatta.

I svenska badrum dras vattnet ofta som rör-i-rör från ett fördelarskåp, så att ett läckage syns och rören går att byta. Enligt branschreglerna Säker Vatten ska kopplingar i vägg normalt sitta i en godkänd väggdosa eller box. Många inbyggnadsdelar säljs därför med en box som ansluts tätt mot tätskiktet.

Ska spolknappen ha belysning eller elektronisk styrning, är elen ett jobb för en behörig elektriker, inte för rörmokaren.

Märka ut läget

Först märks centrum, höjd och anslutningarnas läge ut enligt tillverkarens monteringsanvisning. En duschblandare sitter oftast ungefär 100 till 120 cm över golvet. Den exakta höjden beror på hur långa ni är i hushållet och om du också har en takdusch. För en WC-fixtur ställs höjden på skål och knapp in enligt anvisningen, och ramen har markeringar för det. En erfaren hantverkare tänker samtidigt på kakelsättningen, så att reglaget inte hamnar klumpigt på en fog eller i kanten av en platta.

Göra urtag och spår

Spåren fräses med en spårfräs kopplad till dammsugare. Urtaget för grundenheten görs med borrkrona eller borrhammare. Djupet bestäms av inbyggnadsdelen och brukar landa på ungefär 7 till 12 cm. Spåren dras lodrätt eller vågrätt, aldrig snett, så att det går att gissa var rören sitter om någon senare ska borra i väggen.

Montera på rätt djup

Det här är det viktigaste momentet. De flesta inbyggnadsdelar har markeringar för minsta och största djup på skyddskåpan. Markeringarna gäller färdig vägg, alltså inklusive tätskikt, fix och kakel. Delen ställs därför in efter det kommande kaklet, inte efter den råa väggen. Den måste också sitta i våg och lod, annars hamnar rosetten eller knappen snett.

Fästa och ansluta

Inbyggnadsdelen skruvas fast mekaniskt i väggen eller i hållare och gjuts sedan fast med bruk eller gips. Fogskum räcker inte. Delen kan lossna med tiden av vridningen i spaken och av tryckslag i ledningarna. Sedan ansluts rören, beroende på vilket system du har: PEX i skyddsrör, flerskiktsrör eller koppar.

Provtrycka och täta

Innan väggen sluts provtrycks systemet enligt rörtillverkarens anvisningar. Först när kopplingarna håller lagas väggen. I duschzonen följer sedan tätskiktet med särskilda tätningsmanschetter runt genomföringarna, så att vatten inte tränger in bakom kaklet. Våtrumsarbetet görs med fördel av en certifierad plattsättare som följer branschreglerna. Försäkringsbolagen brukar fråga efter det om något läcker.

Hur mycket arbete det blir, och därmed vad det kostar, beror framför allt på väggen.

• Lättbetong och gips är enklast, de går lätt och snabbt att såga och fräsa
• Tegel är vanligt, men i håltegel måste urtaget fyllas ordentligt för att delen ska sitta fast
• Betong är hårdast, arbetet går långsamt, låter mycket och dammar, och man stöter ofta på armering
• Äldre blandade väggar med tegel, betong och gamla lagningar ger överraskningar, och delen blir svårare att förankra

Jobbet tar också längre tid om vattnet ska dras långt, om rören måste gå genom ett annat rum, om gamla ledningar först måste bytas eller om blandaren har flera utlopp. Det går lättare om badrummet är rivet ner till rå vägg och du redan har bestämt både blandare och kakel.

I många flerbostadshus, inte minst från 1960- och 70-talen, är väggarna runt badrummet av betong och ofta bärande. I en bärande vägg ska man inte hugga hur som helst. Särskilt vågräta spår och stora urtag kan försvaga konstruktionen. Vid större ingrepp behövs en bedömning av en konstruktör.

En vanlig lösning är att bygga en installationsvägg av reglar och skivor framför den befintliga väggen. Inbyggnadsdelen monteras då i den nya väggen och den bärande väggen lämnas orörd. Det ger dessutom bra plats för rör och WC-fixtur.

• Fel djup: sitter delen för djupt räcker kanske inte förlängningen, sitter den för grunt står rosetten ut från kaklet
• Inte i våg: spaken eller knappen sitter snett, och det går inte att rätta till utan att riva
• Ingen provtryckning: en otät koppling visar sig som en fuktfläck på väggen eller hos grannen
• Bara fogskum som fäste: delen rör sig med tiden och skadar tätningar eller kakel
• Ingen tätning runt genomföringarna: vatten tränger in bakom kaklet och väggen blir fuktig
• Bortslängd monteringsanvisning: vid service eller byte av patron blir det svårt att hitta rätt reservdelar

I praktiken händer det ofta att kaklet väljs först efter att inbyggnadsdelen sitter på plats. Får den nya plattan med fix en annan tjocklek än man räknat med, stämmer inte djupet längre. Därför lönar det sig att välja kakel i förväg.

Innan väggen sluts och kaklet sätts, gå igenom de här punkterna tillsammans med hantverkaren:

• Inbyggnadsdelen sitter fast och rör sig inte när du trycker på den
• Den sitter i våg och lod, och centrum stämmer med utmärkningen
• Djupet stämmer med markeringarna på kåpan i förhållande till det planerade kaklet
• Kallt och varmt vatten är anslutna på rätt sida
• Provtryckningen är gjord och kopplingarna är torra
• Skyddskåpan sitter kvar så att inget bruk kommer in
• Det finns tätningsmanschetter runt genomföringarna i duschzonen
• Du har fotograferat väggen med rördragningen innan den sluts
• Monteringsanvisning och kvitton är sparade för framtida service