Packning av underlag med vibratorplatta

Packningen görs i flera omgångar, och varje omgång bygger på den föregående. Det räcker inte att köra plattan en gång över det färdiga gruset.

• Packa schaktbotten: när matjorden och den lösa jorden med rötter är bortgrävd packas först själva botten av schaktet, den så kallade terrassen. Om den är mjuk eller lerig kommer gruset ovanpå att röra sig.
• Bygg upp lagren ett i taget: grus eller krossmaterial läggs ut i lager som oftast är ungefär 10 till 20 cm tjocka. En lätt platta klarar den tunnare delen av spannet, en tyngre även tjockare lager. Varje lager packas för sig innan nästa läggs på.
• Kör med överlapp: plattan förs i jämn takt i stråk som överlappar varandra lite. Per lager blir det oftast ungefär 3 till 6 överfarter, gärna växelvis på längden och på tvären.
• Kontrollera höjd och jämnhet: efter varje lager kontrolleras höjd och lutning med rätskiva och snöre. Vid en stenläggning intill huset ska ytan luta från fasaden, vanligtvis runt 1 till 2 procent.

En sak som äldre instruktioner ofta blandar ihop: sättlagret av fint grus eller stenmjöl närmast under stenarna packas inte innan du lägger stenen. Det dras bara av med en rätskiva. Vibratorplattan används igen först när stenarna ligger på plats, då med en gummimatta under plattan så att stenarna sätter sig utan att skadas.

Krossat bergmaterial med blandad kornstorlek packar sig bra. Det består av både grövre och finare korn: de grova bär lasten och släpper igenom vatten, de fina fyller ut mellanrummen. Rundat natursingel eller material med bara en kornstorlek glider mest undan under plattan i stället för att packas.

Hur tjockt underlaget behöver vara beror på vad som ska gå eller köra på ytan:

• Gångväg och uteplats: här räcker oftast ett tunnare underlag, ofta någonstans runt 15 till 25 cm
• Uppfart och parkeringsplats för personbil: underlaget blir tjockare, vanligtvis ungefär 30 till 50 cm, och läggs i flera lager med ett grövre förstärkningslager underst och ett bärlager ovanpå
• Tyngre fordon: uppbyggnaden bör tas fram av en konstruktör eller en erfaren markentreprenör

Varför så många lager? Ett enda tjockt lager blir bara packat i ytan och förblir löst längre ner. Flera tunnare lager ger jämn bärighet genom hela tjockleken. I Sverige spelar tjälen också stor roll. Lera och silt suger åt sig vatten och lyfter sig när marken fryser, och ju längre norrut du bor, desto djupare går tjälen. På sådan mark lönar det sig att tänka på dränering och ibland en geotextil mellan jord och grus, så att materialen inte blandas.

Hur krävande jobbet blir, och därmed hur mycket det kostar, beror främst på följande:

• Typ av mark: sandig, väldränerad jord är mycket lättare att arbeta med än blöt lera
• Antal och tjocklek på lagren: under en uppfart är det flera gånger mer packning än under en gångväg
• Åtkomst: trånga passager, trappor och ytor intill murar och kantstöd kräver en mindre maskin eller handarbete
• Fukt och väder: ett genomblött underlag måste få torka upp, ett alltför torrt behöver vattnas lätt
• Lutning: i slänt är plattan svårare att styra och arbetet går långsammare
• Ledningar i marken: om de ligger grunt måste de lokaliseras och arbetas runt först

Om du anlitar en firma kan du fråga om arbetet ger rätt till ROT-avdrag. Det gäller inte alla markarbeten, så stäm av det innan arbetet börjar.

• För tjockt lager på en gång: det känns fast i ytan men sätter sig efter hand längre ner.
• För få överfarter eller för hög fart: ytan ser klar ut, men vissa partier förblir mjuka.
• Kanterna glöms bort: vid kantsten och murar är underlaget svagast, och där sjunker stenen först.
• Fel fukthalt: torrt grus packar sig inte, genomblött material blir till lera.
• Olämpligt material: rundat singel, rivningsmassor med skräp eller jord med organiskt material.
• Opackad schaktbotten: även ett perfekt packat grus sjunker med tiden om botten under är mjuk.

En gångväg eller uteplats kan du klara själv med en platta från en maskinuthyrare. För en uppfart eller på dålig mark är det klokt att ta hjälp av en markentreprenör. Ta reda på var ledningarna i marken går innan du gräver, till exempel via Ledningskollen. Om du skadar en gasledning eller känner gaslukt, lämna platsen och ring 112.

1. Märka ut ytan, höjder och lutning med snöre och käppar.
2. Ta bort matjord, rötter och lös jord ner till fast botten.
3. Packa schaktbotten med några överfarter och byta ut mjuka partier mot grus.
4. Sätta kantstöd eller annan kantavslutning enligt vald metod.
5. Lägga ut första lagret krossmaterial, ungefär 10 till 20 cm beroende på plattans vikt.
6. Kontrollera fukten: en näve material ska hålla formen när du kramar den, men inget vatten ska rinna ut.
7. Köra över ytan i överlappande stråk, med start vid kanterna och sedan in mot mitten.
8. Upprepa överfarterna på tvären tills plattan inte längre lämnar synliga spår.
9. Kontrollera höjd och jämnhet med rätskiva, fylla på i svackor och packa igen.
10. Lägga ut och packa övriga lager på samma sätt, upp till nivån under sättlagret.

Använd stadiga skor, handskar och hörselskydd. Kör aldrig en bensindriven platta i ett slutet utrymme. I en slänt ska du köra plattan rakt upp och ner, aldrig på tvären. Var försiktig nära äldre murar och källare, eftersom kraftiga vibrationer kan skada svaga konstruktioner.

Innan sättlagret och stenarna läggs kan du gå igenom den här listan med den som utfört arbetet:

• Schaktbotten packades innan gruset lades ut
• Krossmaterialet lades i lager och varje lager packades för sig
• Varken kraftiga skor eller plattan lämnar några spår
• Det finns inga mjuka eller nedsjunkna partier vid kanter och kantstöd
• En rätskiva på ytan visar inga tydliga glipor eller pucklar
• Lutningen går från huset och vattnet har ingenstans att bli stående
• Underlagets tjocklek stämmer med det ni kommit överens om utifrån belastningen
• För uppfarter och större ytor har en bärighetsprovning gjorts om det var överenskommet, till exempel med statisk plattbelastning