Packning av underlag med vibroplatta

Både jord och utlagt grus innehåller luft mellan kornen. Lägger du sten eller betong på ett sådant lager sätter sig kornen efter hand, under belastning och när vatten och tjäle arbetar i marken. Resultatet blir svackor, vattenpölar, spruckna plattor och kantsten som lutar. Packningen tar den sättningen i förväg: vibrationer och tryck lägger om kornen så att de låser i varandra och lagret inte trycks ihop mer.

Packning behövs i stort sett alltid när det byggs något på mark som ska bära last:

• underlag för marksten, gångar och uteplatser,
• uppfarter och parkeringsplatser,
• förstärknings- och bärlager under platta på mark,
• återfyllning av ledningsschakt och runt grunden,
• underlag för friggebod, garage eller pool.

Det är två olika saker som packas. Terrassen är botten i schaktet, alltså den befintliga jorden som allt byggs på. Överbyggnaden är de lager som läggs ovanpå, oftast förstärkningslager och bärlager av krossat berg i olika fraktioner. Båda packas, men på olika sätt och med olika resultat.

Förbereda och packa terrassen

Efter schaktningen tas all matjord, alla rötter och mjuka partier bort. Matjord packas aldrig, eftersom den innehåller organiskt material som bryts ned med tiden och sjunker ihop. Terrassen jämnas till med rätt lutning och körs med platta eller vält. I sand- och grusjord går det bra. I lera och siltig jord har vibrationerna sämre effekt, och blöt jord börjar "pumpa" under plattan, det vill säga gunga och pressa upp vatten. Då avbryts packningen och de blöta partierna byts mot krossmaterial, eller så får terrassen torka upp.

På lera och silt läggs ofta en separerande geotextil, i dagligt tal fiberduk. Den hindrar att finjorden med tiden trycks upp i gruset så att underlaget tappar bärighet. I Sverige spelar detta extra stor roll, eftersom lera och silt är tjälfarliga jordar som kan lyfta hela ytan på vintern.

Lägga ut och packa i lager

Krossmaterialet läggs aldrig ut i full tjocklek på en gång. Det sprids i ett lager som maskinen orkar packa hela vägen ned, och först därefter läggs nästa lager på. Med lätta plattor handlar det vanligen om lager på ungefär 15 till 20 cm, medan tyngre reversibla plattor och vältar klarar tjockare lager enligt tillverkarens uppgifter. Lagret sjunker ihop när det packas, så materialet läggs ut något högre än den färdiga höjden.

Varje lager körs i stråk som överlappar varandra, oftast fyra till sex överfarter. Man börjar vid kanterna och arbetar sig in mot mitten, och i slänt nerifrån och upp. En van maskinförare märker när lagret är färdigpackat: plattan börjar studsa, ljudet ändras och det blir inga spår i ytan efter överfarten. Tyngre maskiner har en inbyggd packningsmätare som visar detta direkt.

Kanter, hörn och partier vid ledningar

Plattan kommer inte ända fram till väggen, in i hörnen eller tätt intill brunnar. Där efterpackas med vibrostamp, som har en liten fot och är lätt att styra. Över nylagda rör packas kringfyllningen först för hand eller lätt, och först när det finns tillräcklig täckning över röret körs en tyngre maskin. Underlaget bör sticka ut en bit utanför den blivande stenytan, så att kantstenen inte står på en opackad kant.

Hur lång tid det tar

Själva överfarterna med plattan går fort. Det som tar tid är att köra fram, sprida och vattna materialet. För en vanlig uppfart på några tiotal kvadratmeter med två till tre lager handlar det oftast om en till två dagars arbete. Packning har ingen tork- eller härdningstid, så du kan gå vidare direkt på det färdiga underlaget. Har det regnat kraftigt eller frusit i mellantiden kontrolleras ytan innan nästa moment, och den packas om vid behov.

På den här sidan finns två poster i prislistan: packning med vibroplatta och packning med vibrovält. Båda räknas per kvadratmeter, men de skiljer sig i maskin, djupverkan och vilken typ av yta de passar för.

Lätt framåtgående platta

Den går bara framåt och vänds för hand. Den passar för gångar, mindre uteplatser, packning av sättlagret och för att vibrera in färdig marksten med en gummi- eller polyuretanmatta under plattan. För tjocka gruslager under en uppfart är den för svag.

Reversibel platta

En tyngre maskin som går både framåt och bakåt utan att vändas. Den är standard för underlag till uppfarter, parkeringar och plattor på mark för villor. Den klarar tjockare lager och är lätt att arbeta med på slutna gårdar och längs husväggar.

Vibrovält

En handförd dubbelvält eller en åkvält lönar sig på större och öppna ytor: långa uppfarter, större parkeringar och gator inom ett område. Den har större djupverkan och hinner mer per kvadratmeter. Samtidigt behöver den plats att vända, framkomlighet för transporten och på små ytor försvinner fördelen. Nära äldre hus, svaga grunder hos grannen eller nymurade väggar behöver vibrationerna bedömas, eftersom både vält och tung platta sprider skakningar till omgivningen.

Vibrostamp

För smala schakt, hörn, ytor runt brunnar och för lerjord. Där plattan bara vibrerar på ytan trycker stampen ned materialet på djupet med slag. I praktiken kombinerar man ofta: ytan med platta eller vält, kanterna med stamp.

När du jämför offerter är det värt att fråga vilken maskin firman tänker använda, hur tjockt varje lager blir och om priset per kvadratmeter gäller ett lager eller hela överbyggnaden. Det är den vanligaste anledningen till att offerter som verkar likadana inte går att jämföra.

Till överbyggnaden används krossat berg med jämn kornfördelning, till exempel 0/63 eller grövre i förstärkningslagret och 0/32 eller 0/16 i bärlagret. Under markstenen läggs ett tunt sättlager av stenmjöl 0/8 eller singel 2/5, beroende på vad stentillverkaren rekommenderar. Krossade korn har vassa kanter och låser i varandra. Rundat naturgrus eller dekorsingel bara rullar runt under vibrationerna och bildar inget fast lager, så det hör inte hemma i underlaget till ytor som ska köras på.

Varför spelar fukten roll? Torrt material packas dåligt, eftersom friktionen mellan kornen är stor och finmaterialet dammar bort. Genomblött material pressar i stället ut vatten och går inte att trycka ihop. Bäst är lätt fuktigt krossmaterial: kramar du en näve håller den formen, men det rinner inget vatten. På sommaren vattnas därför lagren före packningen, och efter regn väntar man tills vattnet har runnit undan.

Fruset material och tjälad terrass packas inte. När tjälen går ur sätter sig lagret ändå, och allt arbete har varit förgäves. I stora delar av Sverige begränsar det i praktiken säsongen för markarbeten.

Packning är ett snabbt jobb som lätt fördröjs av saker som borde ha varit lösta i förväg. Innan arbetslaget kommer bör detta vara klart:

• schaktet är färdigt till rätt djup och lutning, och matjorden är bortkörd,
• befintliga kablar och ledningar är utmärkta, till exempel via Ledningskollen,
• alla nya ledningar i ytan är lagda, kringfyllda och inmätta (avlopp, vatten, el, dränering, skyddsrör för framtida belysning),
• material i rätt fraktion och mängd är beställt, med marginal för att det sjunker ihop vid packningen,
• färdig höjd och lutningar är bestämda, helst utsatta med käppar eller snöre,
• lastbil och maskin kan komma fram, och det finns plats att tippa materialet,
• det finns vatten att vattna med.

Hör ytan till en bostadsrättsförening, till exempel en gemensam gård eller parkering, ska arbetet stämmas av med styrelsen i god tid, så att grannarna vet när det blir buller och vibrationer och var maskinerna ska stå. Om arbetet kan ge rätt till ROT-avdrag beror på vad som görs och på vilken fastighet. Kontrollera det hos Skatteverket innan du beställer.

Ett enkelt jobb är en plan, öppen yta med grusig terrass, god framkomlighet och material som tippas direkt på plats. Det blir mer krävande när:

• materialet måste bäras eller köras med skottkärra genom en smal grind eller över trädgården,
• ytan har många hörn, bågar, trappsteg och genomföringar där stampen måste in,
• terrassen består av lera eller är vattenmättad, så att mjuka partier ska bytas och fiberduk eller dränering läggas,
• packningen görs i slänt eller i smala schakt,
• överbyggnaden är tjock och består av flera lager,
• handlingarna kräver att bärigheten verifieras med provning,
• arbetet sker tätt intill äldre byggnader och vibrationerna måste begränsas,
• ytan är liten och transporten av maskinen tar lång tid i förhållande till själva jobbet.

Packningen ligger mellan schaktningen och allt som kommer ovanpå, och därför hänger flera yrken ihop med den. Före packningen ska schaktarbetena och alla anslutningar vara klara. Att gräva upp ett färdigpackat underlag förstör hela ytan, och en återfylld ledningsgrav beter sig aldrig riktigt som marken runt omkring. Rörmokaren, den behöriga elektrikern och den som lägger dräneringen bör alltså ha sina rör och skyddsrör på plats innan krossmaterialet körs ut.

Efter packningen sätts kantsten, sättlager och marksten, eller så formsätts och gjuts plattan, alternativt asfalteras ytan. Kantstenen sätts i betong på det packade underlaget, aldrig i lucker jord. Under en platta på mark kommer ofta isolering och ibland ett avjämnande lager, och de kräver en jämn och fast yta utan vassa stenar som sticker upp.

Finns det ritningar för bygget är det konstruktören som bestämmer lagertjocklekar och krav på bärighet. I större projekt hänvisar handlingarna ofta till AMA Anläggning. För marksten där personbilar ska köra följer man ofta stentillverkarens anvisningar, som brukar finnas i deras tekniska blad och läggningsanvisningar.

• För tjockt lager på en gång. Ytan ser fast ut men botten är fortfarande lucker. Efter ett par år sjunker stenen i spår där hjulen går.
• Kvarlämnad matjord eller rötter. Det organiska materialet bryts ned och det blir lokala gropar i ytan.
• Packning av torrt eller genomblött material. Lagret når inte rätt täthet och sätter sig ojämnt.
• Rundat grus i stället för krossmaterial. Underlaget förskjuts under last och stenen blir vågig.
• Dåligt packade kanter. Kantstenen lutar ut med tiden och de yttersta raderna sjunker.
• Ingen fiberduk på lera. Leran tränger in i gruset, underlaget tappar bärighet och ytan lyfts av tjälen.
• Tung maskin direkt över nylagda rör. Röret kan spricka eller deformeras, något som ofta märks först när avloppet sätter igen.
• Fel lutning redan i underlaget. Vattnet blir stående både under och på stenen och bryter ned konstruktionen vintertid.

En mindre yta, till exempel en trädgårdsgång eller en uteplats, kan du packa själv med en hyrd platta. Ge dig inte på packning i djupa schakt, nära grunden på äldre hus eller över ledningar där du inte vet exakt var de ligger. En motordriven platta släpper ut avgaser, så använd den aldrig i slutna utrymmen eller djupa gropar. Räkna med vibrationer och buller: hörselskydd, kraftiga skor och handskar är ett måste.

1. Ta bort matjord och rötter och jämna till schaktet med en lutning på ungefär 1 till 2 procent bort från huset.
2. Kör terrassen med plattan och byt ut mjuka och blöta partier mot krossmaterial.
3. Lägg fiberduk med omlott i skarvarna om terrassen är lerig.
4. Lägg ut krossmaterial 0/32 i lager enligt plattillverkarens rekommendation, med lätta maskiner oftast högst 15 till 20 cm.
5. Vattna torrt material så att det blir fuktigt men inte rinner.
6. Kör varje lager fyra till sex gånger i överlappande stråk, från kanterna in mot mitten.
7. Efterpacka hörn och partier längs väggen med handstamp.
8. Kontrollera planhet och lutning med rätskiva och vattenpass, fyll i ojämnheter och packa om.
9. Vibrera in markstenen med gummimatta under plattan när stenen är lagd och fogsanden sopad ned.

Den enklaste kontrollen är att titta och gå på ytan. På ett välpackat underlag blir det inga skoavtryck, ytan fjädrar inte och det blir inga spår när en bil kör över. Planheten kontrolleras med en tvåmeters rätskiva, och avvikelserna ska ligga inom det som stentillverkaren eller handlingarna tillåter.

För uppfarter, parkeringar och underlag till plattor på mark kontrolleras bärigheten ofta genom mätning. Det görs med statisk plattbelastning eller med lätt fallvikt, som går snabbare. Resultatet blir ett deformationsmodulvärde som jämförs med det värde handlingarna kräver. Provningen görs av ett geotekniskt företag eller ett provningsföretag och du får resultatet i ett protokoll. Kräver handlingarna mätning, boka den i förväg, innan något byggs på underlaget.

• matjord och organiska rester är borttagna från hela ytan,
• materialet är av överenskommen fraktion och är krossat, inte rundat,
• antal lager och lagertjocklek följer överenskommelsen eller handlingarna,
• ytan är jämn, utan fotspår och utan fjädring,
• lutningarna går åt rätt håll för avvattningen och stämmer med utsättningen,
• kanter, hörn och ytor runt brunnar är efterpackade,
• underlaget sticker ut utanför den blivande stenytan eller plattan,
• ledningarna i ytan är oskadade och deras läge är inritat,
• protokoll från bärighetsprovning finns om handlingarna kräver det.