Plåtavtäckning av attika på platt tak

Varken murverk eller betong i en attika är byggda för att ta emot regn rakt uppifrån. Vatten skulle tränga in i överkanten, frysa på vintern och långsamt bryta sönder materialet. På fasaden syns det som fläckar, puts som flagnar och fuktfläckar i taket på översta våningen.

Plåtavtäckningen har därför flera uppgifter:

• täcka attikans överkant i hela bredden,
• leda vattnet in mot taket, inte ut mot fasaden,
• skydda tätskiktet som dras upp på attikan mot solens UV-strålning och mekaniska skador,
• sluta skarven mellan tak och attika till en tät helhet.

Plåten och tätskiktet fungerar här som ett system. Tätskiktet dras upp längs attikans insida och plåten täcker det uppifrån. Blir det ena fel, drabbas också det andra. Lika viktigt är att plåten går obruten runt hela taket, även i hörn och avslutningar. Varje avbrott är en väg in för vattnet.

Materialet påverkar livslängden, utseendet och hur plåten kan anslutas till takets tätskikt.

• Förzinkad plåt: ett traditionellt och stabilt val. Utan ytterligare ytbehandling rostar den dock med tiden, så den används mer sällan i dag.
• Färgbelagd plåt: förzinkad plåt med ett färgat skyddsskikt. Den tål korrosion bättre och kan matchas mot fasadens eller fönstrens kulör.
• PVC-belagd plåt: används på tak med tätskikt av PVC-duk. Duken svetsas fast på plåten med varmluft, så skarven mellan plåt och tätskikt blir verkligen tät. Blanda inte ihop den med vanlig färgbelagd plåt, där duken inte går att svetsa fast.
• Aluminium: lätt, rostar inte och håller formen bra. Passar på moderna hus där låg vikt och ett rent utseende är viktigt.
• Titanzink: mycket hållbart material som får en grå patina. Kräver en van plåtslagare, eftersom det bearbetas annorlunda än stålplåt.
• Koppar: mycket lång livslängd och ett tydligt utseende, oftast på representativa och äldre byggnader.

Tänk också på angränsande delar. Koppar och förzinkad plåt bör inte placeras så att vatten rinner från koppar ner på zink, då korroderar zinken snabbt. Även fästdetaljerna ska vara av ett material som fungerar ihop med plåten.

Utöver materialet skiljer sig också utförandet. Traditionell plåtavtäckning bockas på mått i verkstaden eller på plats. Färdiga system har förformade attikaprofiler, hörnstycken och ändavslutningar som går snabbare att montera och minskar risken för fel i formningen.

Ordningen styrs av att varje lager ska överlappa lagret under, ungefär som takpannor, så att vattnet alltid rinner nedåt och utåt över skarvarna.

1. Förbereda underlaget. Plåtslagaren eller takläggaren kontrollerar attikans ovansida. Den ska vara fast, ren och torr, utan lösa bitar. På en tilläggsisolerad attika monteras ofta en träregel eller skiva som ger ett jämnt underlag för plåten.
2. Skapa lutning. Ovansidan ges fall in mot taket. Det räcker med en svag lutning, oftast några grader enligt systemleverantörens anvisning. Vattnet rinner då ner på taket och vidare till takbrunnarna.
3. Ansluta tätskiktet. Takpappen eller takduken dras upp längs attikans insida, helst ända över överkanten.
4. Montera fästen. Häftor eller fästlister skruvas fast i underlaget. Plåten hakas fast i dem och behöver inte skruvas genom ovansidan, där varje skruv vore en möjlig läckpunkt.
5. Lägga plåten. Plåtarna läggs med överlapp eller fogas ihop med fals. Med vissa mellanrum, beroende på material och tillverkare, görs rörelsefogar så att plåten kan röra sig fritt när temperaturen växlar.
6. Hörn och avslutningar. Inner- och ytterhörn, anslutningar mot vägg och ändavslutningar görs separat, gärna med färdiga formdelar eller noggrant tillverkade stycken.
7. Sluta skarven mot tätskiktet. Med PVC-belagd plåt svetsas duken fast på plåten. Med andra system täcks och tätas skarven enligt tillverkarens anvisning.

Plåtavtäckning av attikan är arbete på höjd vid takkanten. Det kräver byggnadsställning eller annat fallskydd, så låt en plåtslagare med rätt utrustning och erfarenhet sköta det.

Inte ens bra plåt hjälper om formen är fel. Plåtens bredd utgår från attikans tjocklek, inklusive eventuell tilläggsisolering, och från hur långt plåten ska gå ner på båda sidor.

På utsidan ska plåten ha en droppkant, alltså en nedvikt näsa som står en bit ut från fasaden. Vattnet droppar då fritt i luften i stället för att rinna längs putsen. Saknas droppkanten eller sitter den för nära väggen, syns med tiden mörka ränder och fukt på fasaden.

Varför ska attikan luta inåt och inte utåt? Vattnet från taket samlas ändå i brunnar och stuprör. Om attikan lutade mot fasaden skulle allt regn från ovansidan rinna längs väggen. Lutningen ska vara jämn, utan svackor där vatten blir stående och fryser på vintern.

Hur krävande avtäckningen blir, och därmed hur mycket arbete den tar, beror på flera saker:

• omkretsens längd och form: en rak attika utan hörn är enkel, varje hörn, nisch eller genomföring tar tid,
• underlagets skick: söndervittrat murverk eller saknad lutning måste åtgärdas först,
• rivning av gammal plåt: att ta bort och ta hand om den gamla avtäckningen är extra arbete,
• höjd och åtkomlighet: en hög byggnad eller trång tomt kräver mer avancerad byggnadsställning,
• material: titanzink och koppar är svårare att bearbeta än vanlig plåt.

Bor du i en bostadsrätt är taket föreningens ansvar. Det är styrelsen i bostadsrättsföreningen som beslutar om och beställer arbetet, så hör av dig dit om du ser skador på attikan.

• Lutning mot fasaden eller ingen lutning alls: vattnet blir stående, rinner längs väggen och muren blir fuktig.
• Saknad eller för kort droppkant: rinnspår syns på fasaden.
• För smal plåt: kanten på attikan eller isoleringen blir oskyddad.
• Skruvar genom plåtens ovansida utan tätning: varje hål är en väg in för vatten.
• Fast infästning utan rörelsefogar: plåten buktar sig sommar och vinter och skarvarna spricker.
• Slarvigt gjorda hörn: dåligt överlappade hörnskarvar är den vanligaste läckpunkten.
• Tätskikt som slutar under kanten: det blir en glipa mellan duken och plåten.
• Olämplig kombination av metaller: korrosionen syns först efter några år.

Titta både från taket och från marken när du tar emot arbetet, och kontrollera att:

• plåten går obruten runt hela taket utan glipor,
• ovansidan har synligt fall in mot taket,
• droppkanten står ut från fasaden längs hela sträckan,
• hörn och avslutningar är täta och snyggt linjerade,
• skarvarna har överlapp eller fals och rörelsefogarna sitter på rimliga ställen,
• det inte finns onödiga hål eller otätade skruvar i plåtens ovansida,
• tätskiktet är uppdraget under plåten och skarven är sluten,
• plåten inte är repad, bucklig eller deformerad,
• inget vatten står kvar på attikan efter regn och inga nya spår syns på fasaden,
• taket och marken runt huset är rensade från plåtbitar och skruvar.