Montering av hängränna

En hängränna är inte bara en bit plåt. Den fungerar som ett system där varje del ska passa mot nästa:

• Rännkrokar som bär rännan och bestämmer dess fall
• Själva rännan med skarvstycken
• Rändgavlar som stänger rännans ändar
• Utloppet, ofta kallat stos, där vattnet går vidare ner i stupröret
• Hörn och vinklar om taket inte är ett enkelt sadeltak

Hängrännor är det vanliga valet på svenska villor och fritidshus. Rännan syns, är lätt att rensa och om något går fel rinner vattnet över kanten i stället för att läcka in i takkonstruktionen, som det kan göra med dolda rännor. På ett sluttande tak med takutsprång är hängränna därför ett förnuftigt val.

Ordningen spelar roll. Om utloppets placering eller rännans längd bestäms först när delarna redan är hopsatta, får man ofta plocka isär flera meter av systemet.

1. Mäta takfotens längd och bestämma var stupröret ska sitta. Som tumregel räknar man ofta med ett stuprör per ungefär 10 meter ränna, men tillverkarens anvisningar avgör.
2. Sätta den första kroken i den högsta punkten, oftast i änden längst från stupröret.
3. Räkna ut höjdskillnaden: rännans längd i meter gånger valt fall, vanligen 2 till 5 mm per meter. Vid 8 meter och 3 mm fall blir det 24 mm.
4. Sätta den sista kroken vid utloppet så mycket lägre och spänna en murarsnöre mellan ytterkrokarna.
5. Montera mellankrokarna exakt efter snöret. Långa krokar bockas med en krokbockare, inte med hammare, så att ytbehandlingen inte skadas.
6. Skära ut hålet för utloppet i den lägsta punkten, med det avstånd från rännans ände som tillverkaren anger. Kanterna putsas och viks lätt nedåt.
7. Lägga rännan i krokarna från den högsta punkten mot utloppet: bakkanten skjuts in och framkanten låses med krokens flik.
8. Skarva delarna med systemets skarvstycken med gummitätning och sätta på och täta gavlarna.
9. Ansluta stupröret och provköra med vatten.

Krokarna fästs med minst två skruvar, långa krokar oftast med tre. Skruvarna ska vara rostfria eller förzinkade. Vanliga svarta träskruvar rostar snabbt utomhus.

Vilken storlek på rännan

Dimensionen väljs inte efter utseende utan efter hur stor takyta rännan ska ta hand om. Det som räknas är takets yta sett uppifrån, inte ytan längs takfallet. Varje tillverkare har en tabell för detta. På större villor används ofta en större ränna, till exempel 150 mm. På branta tak rinner vattnet fortare, så där kan det löna sig att välja en dimension större.

Plåt, aluminium, koppar eller plast

• Förzinkad och lackerad stålplåt är vanligast, stark och klarar snö bra
• Aluminium är lätt och rostar inte, men kräver noggrant plåtslageriarbete
• Koppar och titanzink väljs oftare till påkostad arkitektur eller äldre kulturhistoriska hus
• Plast är tyst och lätt och passar främst garage, carportar och mindre hus. Plast rör sig mycket med temperaturen och behöver därför expansionsskarvar. På skuggiga norrsidor och i snörika delar av landet, där snön ligger länge, är plast mer utsatt

Halvrund eller kantig profil

En halvrund ränna håller sig renare, eftersom skräp inte fastnar i hörn. En kantig ränna rymmer mer vatten vid samma bredd och passar moderna hus, men behöver rensas mer noggrant. Välj alltså formen efter huset och storleken efter takytan.

Typer av rännkrokar

Långa krokar fästs på råsponten eller läkten innan takbeläggningen läggs och är de stabilaste. Korta krokar skruvas i takfotsbrädan och kan därför sättas upp även på ett färdigt tak, men hur mycket de bär beror på brädans skick. Köp alltid krokarna från samma tillverkare som rännan. Det räcker med några millimeters skillnad i profil för att rännan inte ska ligga an i kroken.

Enklast är det vid nytt tak: krokarna sätts upp innan takbeläggningen, fasaden är inte klar och plåtslagaren jobbar från en byggnadsställning som ändå står på plats. Jobbet blir däremot mer tidskrävande och dyrare vid:

• Hus i två plan eller mer som kräver ställning eller skylift
• Tak med många vinklar, kupor och olika nivåer
• Rivning av gammal ränna och gamla krokar
• Rötskadad eller skev takfotsbräda som först måste lagas
• Montering på färdigt tak, när långa krokar inte längre går att använda
• Begränsad åtkomst, till exempel mot grannens tomt eller över en gångväg

Rännmontering är arbete på höjd. Låt därför en plåtslagare med rätt utrustning och fallskydd göra jobbet. Bor du i bostadsrätt är det föreningen, genom styrelsen, som sköter byte av hängrännor, inte den enskilda medlemmen. I en villa kan byte av hängrännor normalt räknas som ROT-arbete. Kontrollera villkoren hos Skatteverket och fråga hantverkaren hur fakturan ska ställas ut.

De flesta problem med hängrännor beror inte på materialet utan på detaljerna i monteringen. Det här ser man ofta:

• Ränna utan fall eller med fall åt fel håll. Vattnet blir stående, skräp samlas och på vintern fryser det
• För glest mellan krokarna. Under blöt snö sviktar rännan. Krokarna sitter oftast ungefär var 50:e till 80:e centimeter, plast och snörika områden kräver tätare, och det exakta måttet anger tillverkaren
• Rännan sitter för högt. Vid skyfall skjuter vattnet över framkanten och rinner längs fasaden. Överkanten ska ligga något under takets förlängda lutningsplan
• Skarvar tätade bara med silikon. Fogmassa är ett komplement till systemets gummitätningar. Ensam slutar den täta efter några säsonger
• Ingen expansion i plaströrsystem. På sommaren buktar profilen och skarvarna öppnar sig. Skarvstyckena har ofta en markering som visar hur stort glappet ska vara vid den aktuella temperaturen
• Montering i kyla. Under ungefär 5 °C blir plast spröd och fogmassor fäster dåligt
• Delar från olika tillverkare. En vanlig orsak till läckage

Innan du godkänner jobbet, spola in vatten med trädgårdsslang i rännans bortre ände i några minuter och titta på rännan på lite avstånd. Kontrollera att:

• Vattnet rinner jämnt mot utloppet och inga pölar blir kvar i rännan
• Det inte droppar från skarvar, gavlar eller utlopp
• Vattnet inte rinner över framkanten vid fullt flöde
• Rännan ser rak ut på avstånd, utan svackor eller vågor
• Krokarna sitter jämnt fördelade, även nära ändarna och på båda sidor om utloppet
• Krokarna inte lyfter takpannorna eller går in i takets luftspalt
• Skruvarna är rostfria eller förzinkade
• Det är städat runt huset och varken tak eller fasad har fått skador

Om det går, fotografera krokarna innan takbeläggningen läggs över dem. Bilderna är bra att ha vid en reklamation eller när taket ska åtgärdas längre fram.