Sätta marksten i betong (i stället för kantsten)

Resten av ytan läggs som vanligt, på ett packat bärlager av krossmaterial och ett sättlager av stenmjöl eller sättsand. Bara den yttersta raden hamnar i betong. På en yta som belastas mer kan det vara två rader. Arbetet går oftast till så här:

• Schakt och packat bärlager görs över hela ytan, plus en remsa extra under kanten
• Ett snöre spänns längs kanten i höjd med färdig sten och med ytans fall
• Jordfuktig betong läggs under yttersta raden, så styv att den går att forma och inte rinner
• Stenen knackas ner i betongen med gummiklubba exakt efter snöret
• På utsidan formas en sned betongkil som når ungefär två tredjedelar upp på stenen
• När betongen har härdat läggs den inre ytan klart, fogas och vibreras

Varför går kilen inte ända upp till stenens överkant? Det ska finnas plats att lägga jord eller grus ovanpå så att betongen inte syns. Kilen håller ändå stenen stadigt från sidan.

Ibland läggs hela ytan i betong. Det är en annan, styv konstruktion som kräver betongplatta, rörelsefogar och genomtänkt avvattning. Blanda inte ihop den med det här arbetet.

En betongrygg under yttersta raden fungerar bra för gångar, uteplatser, ytor vid huset och mindre ytor där man bara går. Den passar också där stenen möter gräsmatta och du vill kunna klippa ända fram utan hinder. Vid bågar och oregelbundna former är den ofta enklare än kantsten, som är svår att få att följa en kurva.

På en uppfart eller parkeringsplats trycker bilhjulen mycket hårdare på kanten. Där görs betongstödet bredare och kraftigare. Stenen är tjockare, vanligen runt 80 mm i stället för 60 mm, och bärlagret tjockare. Vid tung trafik eller en kant mot en nivåskillnad är kantsten ofta det säkrare valet. I Sverige spelar tjälen stor roll. På lerig, tjälfarlig mark behöver bärlagret vara tillräckligt tjockt och dränerande, annars kan tjälen lyfta kanten under vintern.

Enklast är en lång, rak kant på väl packat underlag där du kommer fram med skottkärran. Mer arbete blir det vid:

• Bågar och vinklade kanter där stenen måste kapas
• Kant mot husvägg, trappa eller sockel där kilen är svår att forma
• Mjuk, lerig eller blöt undergrund som först måste förstärkas
• Större höjdskillnad mellan stenytan och marken runt omkring
• Två rader i betong i stället för en på en hårt belastad yta
• Dålig åtkomst, när betongen måste bäras fram för hand

I praktiken händer det ofta att kanten gjuts på ett bärlager som inte är ordentligt packat. Då sätter sig betongen tillsammans med underlaget och yttersta raden spricker eller tippar ut. Ett annat vanligt fel är för blöt betong. Den rinner, kilen håller inte formen och stenen flyter omkring i bädden.

Ibland görs kilen bara som ett tunt lager för syns skull. Ett sådant stöd spricker vid första frosten eller belastningen. Var också försiktig med markvibratorn. Kör du över en nygjuten kant, eller utan gummimatta, kan kantstenarna lossna eller flisas. Glöm inte fallet. En kant i betong går inte att justera när den har härdat, så ett fall på ungefär 1 till 2 % ska ställas in redan med snöret.

Gjut inte i minusgrader eller stark värme. Under ungefär +5 °C härdar betongen mycket långsamt och kan frysa. I värme torkar den för snabbt och spricker. Skydda den färska kanten mot direkt sol, regn och frost.

Det här klarar du själv om bärlagret redan är packat och du har lite tålamod. Ta fram snöre, käppar, vattenpass, gummiklubba, murslev och färdig betong i säck eller en betongblandare.

1. Kontrollera att bärlagret under kanten är packat och sträcker sig minst en kilbredd utanför stenkanten.
2. Slå ner käppar och spänna snöret i höjd med stenens överkant, med fall bort från huset.
3. Blanda jordfuktig betong som håller formen när du kramar den i handen, utan att vatten tränger ut.
4. Breda ut betong under yttersta raden, bara så långt du hinner lägga innan den börjar binda.
5. Placera stenarna och knacka ner dem med klubban exakt till snöret, med jämna fogar.
6. Kontrollera nivå och fall med vattenpasset efter hand.
7. Forma en sned kil på utsidan med murslev, ungefär två tredjedelar upp på stenen.
8. Torka bort betong från stenarna direkt medan den är mjuk.
9. Skydda den färska betongen med plast eller fuktig duk och låta den härda enligt tillverkarens anvisningar.
10. Först därefter lägga den inre ytan, foga och vibrera med gummimatta.
11. Skotta jord eller grus över kilen.

• Yttersta raden går i en rak linje utan svängar eller tänder
• Kanten ligger i nivå med resten av ytan, inget sticker upp eller har sjunkit
• Fallet leder vatten bort från huset och inga pölar blir stående
• Kantstenarna gungar inte och tippar inte när du kliver på dem
• Betongkilen är hel, utan sprickor, och det finns inga tomrum under stenen
• Inga intorkade betongrester finns kvar på stenarnas ovansida
• Fogarna är fyllda och de yttersta fogarna är inte gjutna fulla med betong upp till ytan
• Kilen är övertäckt och marken runt omkring ansluter jämnt mot stenen