Sättning av vägkantsten

Kantstenen ser ut som en enkel betongbit. Hur länge den håller avgörs ändå mest av det som inte syns: underlaget, betongbädden och stödet bakom. Ett vanligt arbete går till så här:

1. Linje och höjd märks ut. Sträckningen markeras med pinnar och snöre. Höjd och lutning ställs in med avvägningsinstrument eller laser efter den blivande ytan.
2. Dika ur. Diket görs så djupt och brett att grusbädden, betongbädden, kantstenen och betongstödet bakom får plats.
3. Packa underlaget. Botten i diket packas. Sedan läggs ett lager grus som packas ordentligt med vibroplatta.
4. Betongbädd. På gruset läggs jordfuktig betong med styv konsistens. Den går lätt att forma, och stenen sjunker inte ner i den.
5. Kantstenen läggs. Stenarna läggs i den färska bädden och knackas till mot snöret med gummiklubba. Höjd och lutning kontrolleras hela tiden.
6. Stöd i sidan. Kantstenen gjuts fast med betong på baksidan, vid vägar ofta också på framsidan. Då lutar den inte ut när ett hjul slår emot.
7. Fogar och efterarbete. Mellan stenarna lämnas en smal fog som fylls med bruk om det ingår i arbetet. Därefter återfylls och packas marken runt om, och ytan är redo för asfalt eller stenläggning.

Kantstenen sätts före asfalten eller stenläggningen. Den fungerar som den fasta kant som ytan stöttar sig mot. Därför blir det sällan bra att lägga till den i efterhand.

Med vägkantsten menas oftast en betongsten som är ungefär en meter lång. Höjden ligger runt 250 till 300 mm och bredden runt 150 mm. Den är tung och stark och klarar även lastbilar. Utöver den finns flera varianter:

• avfasad kantsten med lutande profil, så att en bil mjukt kan köra upp på en gångbana eller in i en infart,
• övergångsstenar som binder ihop hög och sänkt kantsten utan trappsteg,
• kurvsten för svängar och radier, så att kanten inte blir hopsatt av korta raka bitar,
• trädgårdskantsten som är lägre och tunnare och bara passar vid gångar och rabatter, inte mot körbana.

Det är belastningen som ska styra valet, inte utseendet. Om en skåpbil med byggmaterial eller en sopbil kör på ytan håller inte en trädgårdskantsten länge. Kantsten av granit förekommer också och är mycket tålig. Betongkantsten av god kvalitet tillverkas enligt SS-EN 1340. Den ska tåla frost och vägsalt.

Varför lutar kantstenen efter några vintrar fast den var rak från början? Nästan alltid beror det på underlaget eller vattnet, inte på själva stenen.

Grusbädden måste vara tillräckligt tjock och väl packad, annars sätter den sig med tiden. I Sverige spelar tjälen stor roll. Fuktig, finkornig jord kan frysa och lyfta kantstenen, så underlaget behöver dränera bra. Betongbädden görs vid vägar oftast cirka 100 till 150 mm tjock. Kantstenen bör sitta nedsänkt ungefär en tredjedel av sin höjd. Ovanför den färdiga körytan blir det då en visning, alltså den synliga höjden, som på en vanlig gata brukar vara runt 100 till 150 mm. Vid infarter och övergångsställen sänks den.

Tidigare var det vanligt att lägga en torr blandning och bara vattna den efteråt. Metoden är mindre säker, eftersom betongen inte alltid härdar jämnt. Ordentligt blandad jordfuktig betong ger ett bättre resultat.

Vattnet måste ha någonstans att ta vägen. Kanten på ytan ska luta mot brunnar eller grönyta, och kantstenen får inte bli en damm som håller kvar en vattenpöl. Vatten som tränger ner i underlaget och fryser kan trycka upp kantstenen även ur en bra bädd.

Hur mycket arbete det blir, och därmed vad det kostar, kan variera mycket. Arbetet blir enklare med:

• plan och lättåtkomlig mark där grävmaskin och materialbil kommer fram,
• långa raka sträckor utan kurvor och höjdskillnader,
• bärig sand- eller grusmark.

Arbetet blir svårare med:

• rivning och bortforsling av gammal kantsten och betong,
• lera eller blöt mark som kräver djupare urgrävning och mer grus,
• många kurvor, kapade stenar och anslutningar mot befintlig asfalt,
• tunga stenar som måste bäras för hand där maskiner inte kommer åt,
• arbete bredvid trafik som kräver avstängning och skyltning.

Att sätta vägkantsten själv är inget att rekommendera. En sten väger oftast flera tiotals kilo och klämmer lätt fingrar eller skadar ryggen. Utan avvägningsinstrument och vibroplatta är det dessutom svårt att få en rak och stabil linje.

Ta reda på var ledningar finns innan någon gräver. Det gäller till exempel el, vatten, fiber och fjärrvärme, och på vissa orter även gas. Via Ledningskollen kan du se vilka ledningsägare som finns i området och be dem visa var ledningarna går. Grävning nära kablar och gasledningar ska göras av ett vant företag. Om en gasledning skadas: lämna platsen direkt och ring 112.

Gjutning passar bäst från vår till höst. Under ungefär 5 °C härdar betongen långsamt och kan skadas av frost. I värme över ungefär 30 °C torkar den för snabbt och behöver vattnas eller täckas. Kantsten ska aldrig sättas på frusen eller uppblött mark.

• Dåligt packat underlag. Stenarna sjunker ojämnt med tiden och linjen blir vågig.
• Stödet bakom saknas eller är för tunt. Kantstenen lutar ut lite i taget när hjul kör emot den.
• Fel lutning. Vattnet blir stående vid kanten, rinner in under ytan och förstör underlaget på vintern.
• För grunt satt sten. Den känns stadig men rör sig vid första belastningen.
• Trädgårdskantsten mot körbana. Den tunna stenen spricker eller bryts loss.
• Belastning för tidigt. Om någon kör på kantstenen innan betongen har härdat tillräckligt skadas bädden.

Gå längs hela linjen när arbetet är klart. Titta både på avstånd och nära, och gå igenom den här listan:

• linjen är rak eller jämnt rundad, utan hack och utbuktningar,
• stenarna bredvid varandra har inga höjdskillnader och fogarna är jämna,
• ingen sten rör sig när du trycker hårt med foten,
• bakom kantstenen syns ett betongstöd, inte bara jord,
• visningen över ytan stämmer med det ni kommit överens om och kantstenen är sänkt vid infarter,
• vattnet rinner undan efter regn eller när du spolar med slang och blir inte stående vid kanten,
• stenarna är inte spruckna, flagnade eller nedsmetade med betong,
• entreprenören har sagt när du får köra bil på ytan.