Sättning av trädgårdskantsten

Kantstenen sätts innan marksten eller plattor läggs, eftersom den bildar ramen som stenytan sedan läggs inuti. Själva arbetet är enkelt i princip, men resultatet hänger på noggrannhet i varje steg.

• Utsättning: med pinnar och en spänd snörlina markeras sträckningen och framför allt höjden på kantstenens överkant. Redan här behöver du tänka på den färdiga stenytans höjd och på lutningen. Vattnet ska rinna bort, oftast från huset.
• Schaktning: en rad grävs ut, något bredare än kantstenen och så djup att både bärlager, betongbädd och själva stenen får plats. För vanlig trädgårdskantsten blir det ofta ungefär 25 till 35 cm under överkanten, mer där bilar ska köra.
• Bärlager: botten i schaktet packas, och vid behov fylls det på med krossmaterial som också packas.
• Betongbädd: på bärlagret läggs jordfuktig betong. Den ska gå att klämma till en klump i handen men inte rinna. Bädden blir oftast runt 10 cm tjock.
• Sättning: kantstenen trycks ner i bädden och knackas till rätt höjd mot snöret med en gummiklubba. Med vattenpass kontrolleras att den ligger rätt hela tiden.
• Stödkil: på ena eller båda sidor stöttas stenen med en kil av betong som når ungefär en tredjedel till halva stenens höjd. Det är just den kilen som hindrar stenen från att luta ut med tiden.

Innan du gräver, ta reda på om det går ledningar i marken där kanten ska gå, till exempel vatten, el, fiber eller gas. Via Ledningskollen kan du fråga ledningsägarna, och de visar ofta var ledningarna ligger. Om du ändå stöter på en gasledning och känner gaslukt, lämna platsen och ring 112.

Vanligast är kantsten av betong, oftast ungefär 5 till 10 cm tjock och runt 20 till 25 cm hög. Den passar till gångar, uteplatser och ytor runt huset. Där en bil ska stå väljer man tjockare stenar och en kraftigare bädd. Gatukantsten är grövre och hör hemma vid gator och parkeringar med mycket trafik.

Granitkantsten är mycket tålig och ser påkostad ut. Den är däremot tyngre och har mindre exakta mått, så det tar längre tid att både sätta och kapa den. Plastkanter för trädgården används bara för att skilja gräsmattan från grus eller täckbark. En yta som man går eller kör på håller de inte ihop.

Och bädden då? Till stenlagda ytor är det nästan alltid betong. Att bara sätta kanten i grus fungerar för rent dekorativa kanter i trädgården, men då flyttar sig stenen eller tippar lättare med tiden.

Enklast är en rak linje på plan, fast mark dit du kan köra fram skottkärran och få betong och grus levererat. Det här gör jobbet mer tidskrävande och därmed dyrare:

• Många bågar och hörn där stenarna måste kapas eller där det behövs bågstenar
• Slänter och nivåskillnader där kantens höjd måste ändras jämnt längs sträckan
• Dålig mark, till exempel lera eller fyllnadsmassor, som måste bytas ut mot krossmaterial
• Rivning av gammal kantsten och gammal betong
• Svår åtkomst, när allt material måste bäras för hand genom huset eller trädgården
• Granitkantsten i stället för betong

Vädret spelar också roll. Betong bör inte gjutas när det är kallare än ungefär 5 °C, och aldrig på tjälad mark. I värme torkar den snabbt, så då är det bra att täcka den eller hålla den fuktig.

En kantsten som ser fin ut samma dag som den sätts kan luta efter första vintern. Orsaken är oftast något av följande:

• Opackat underlag: stenen sätter sig efter hand och linjen blir vågig
• Ingen stödkil: trycket från stenytan och från bilar som kör förbi pressar ut kanten
• För blöt betong: stenen "flyter" i bädden och är svår att hålla på rätt höjd
• Fel höjd mot stenytan: det bildas vattenpölar, eller så rinner vattnet mot husets fasad
• Glömt vattnet: ett blött underlag bär sämre och tjälen rör om det på vintern
• För tidig belastning: att köra markvibrator på stenytan alldeles intill färsk betong

I praktiken händer det ofta att man snålar på stödkilen mot gräsmattesidan. Den syns minst av allt, men den är en av de viktigaste delarna i hela arbetet.

Gäller det en trädgårdsgång eller en uteplats utan bilar kan du klara jobbet själv. Du behöver spade, snörlina, pinnar, vattenpass, gummiklubba, handstamp eller markvibrator och en blandare eller hink för betongen. Kantsten är tung, så lyft med rak rygg och helst två personer. När du kapar med vinkelslip, använd skyddsglasögon, hörselskydd och andningsskydd. Vid våtkapning blir det minst damm.

1. Kontrollera var det går ledningar i marken.
2. Slå ner pinnar i sträckans ändar och spänna snöret i höjd med kantstenens överkant, med hänsyn till lutningen.
3. Gräva ut schaktet till rätt djup och något bredare än stenen.
4. Packa botten, och vid behov fylla på krossmaterial och packa igen.
5. Blanda jordfuktig betong enligt anvisningen på torrbetongsäcken.
6. Bre ut betongbädd för två eller tre stenar i taget.
7. Lägga stenen på plats och knacka ner den till snörets höjd.
8. Kontrollera med vattenpass att stenen ligger rätt och ansluter till föregående sten.
9. Lämna en liten, jämn fog mellan stenarna.
10. Göra stödkilen av betong och slätta till den med murslev.
11. Låta betongen härda och inte belasta den förrän tillverkaren anger att det går.
12. Fylla igen mot gräsmattan med jord och sedan fortsätta med stenläggningen.

När jobbet ska lämnas över, gå långsamt längs hela kanten och titta på den från sidan också. Med låg blickvinkel syns ojämnheter tydligast. Kontrollera att:

• Linjen är rak eller att bågarna är jämna, utan hack och språng
• Överkanterna på stenarna bredvid varandra möts utan små trappsteg
• Kantens höjd stämmer med den planerade höjden på stenyta och mark
• Lutningen leder vattnet bort från huset och att det inte blir pölar någonstans
• Fogarna mellan stenarna är jämna
• Stödkilen av betong är hel längs sträckan och att stenen inte rör sig när du trycker på den
• Kapen är rena och att hörnen möts utan stora glipor
• Det är städat runt omkring, utan betongrester på stenar och kanter