Håltagning i kakel och klinker

Urtag gör man för kantiga och oregelbundna former, till exempel ett hörn som skärs bort, en utskärning runt toalettstolen, duschrännan, en inspektionslucka eller en fyrkantig eldosa. Oftast används en vinkelslip med diamantklinga. Vid raka snitt kombinerar man ofta plattskärare och vinkelslip.

Runda hål borras med en diamanthålsåg, även kallad diamantborrkrona. Kanten blir renare och hålet helt runt. Den passar för rör, blandaranslutningar, runda dosor och avlopp. Vid större diametrar, ungefär från 15 cm och uppåt, kombineras hålsågen ofta med vinkelslip eller fräs.

Materialet spelar stor roll:

• vanligt kakel har en mjukare och porösare kropp, så det är lättare att borra i och kräver inte lika kraftfulla diamantverktyg,
• granitkeramik och porslinsklinker är mycket hårda och suger nästan inget vatten. De går bara att bearbeta med diamant och vattenkylning, annars blir verktyget för varmt och plattan kan spricka,
• natursten och marmor är spröda och borras därför långsamt och jämnt.

De flesta misstag uppstår inte vid borrningen utan redan vid mätningen. Plattsättaren mäter därför först ut hålets läge från den senast lagda raden och räknar med fogens bredd. Punkten förs över till plattan med blyerts eller märkpenna. Vid runda hål används ofta en pappersmall, eller så utgår man från rosetten som ska täcka hålet.

Plattan läggs på ett plant och lite mjukt underlag, till exempel en gummimatta eller en kartong, och säkras så att den inte glider. Hålsågen sätts först an snett, ungefär i 45 graders vinkel, så att den gör ett litet spår och inte glider på glasyren. Sedan reses den gradvis upp till rak vinkel. Borra på lågt varvtal, med lätt tryck, utan slagfunktion och med vatten som kyler både hålsåg och platta och binder dammet.

Vid urtag med vinkelslip görs först grunda snitt längs konturen, och sedan fördjupas snittet steg för steg. Inre hörn skärs försiktigt så att plattan inte bryts av vid sin svagaste punkt. Små hål för skruv och plugg borras med ett tunt diamantborr för kakel. En bit maskeringstejp där du ska borra hjälper borret att inte glida i början. Till sist slipas kanterna med diamantfil, slipsvamp eller fint sandpapper.

Två hål som ser likadana ut kan ta väldigt olika lång tid. Det som påverkar mest är:

• materialets hårdhet och tjocklek, eftersom tjock granitkeramik tar betydligt längre tid att borra än tunt kakel och sliter mer på verktygen,
• hålets storlek och form, där ett litet runt hål går snabbt medan ett stort eller oregelbundet urtag kräver fler snitt och efterarbete,
• hålets placering, eftersom ett hål nära kanten eller i ett hörn ökar risken för sprickor,
• storformatsplattor, som är tunga att hantera och där varje förstörd platta kostar mer,
• hål i redan uppsatt kakel, där plattan inte kan spännas fast, vattnet rinner längs väggen och du måste veta var vatten- och elledningar går,
• antalet likadana hål, eftersom verktyget ställs in en gång och arbetet sedan flyter på.

• Fel verktyg. Ett betongborr eller påslagen slagfunktion flisar glasyren och spräcker granitkeramik hellre än borrar igenom den. Till plattor hör diamantborr eller diamanthålsåg.
• Borrning utan vatten. Utan kylning blir hålsågen snabbt het och slö, och plattan kan spricka av värmen. Går det inte att kyla med vatten, borra i korta omgångar och låt verktyget svalna emellan.
• För hårt tryck. Den som trycker på för att det ska gå fortare bryter ofta plattan precis innan snittet är klart. Låt verktyget arbeta i sin egen takt.
• Felaktig utmätning. Ett hål som hamnat snett täcks inte av rosetten, och plattan får kasseras. Den gamla regeln gäller: mät två gånger, skär en gång.
• Fel diameter. Hålet ska vara lite större än röret så att det finns plats för elastisk fogmassa, men mindre än rosetten eller täckbrickan.
• Att borra på chans i väggen. Vid hål i färdigt kakel måste du veta var rör och kablar går, annars riskerar du att borra sönder en ledning.

Ett eller två hål i vanligt väggkakel, till exempel för ett rör eller en hållare, klarar du själv. Granitkeramik, storformat och urtag för golvbrunn och duschränna lämnar du hellre till en plattsättare. I våtrum är det klokt att anlita en certifierad plattsättare som arbetar enligt branschreglerna för våtrum (till exempel Säker Vatten eller GVK), eftersom varje genomföring påverkar tätskiktet. Uttag och strömbrytare i de urtagna hålen får bara kopplas in av en behörig elektriker. Borrar du i uppsatt kakel ska den aktuella gruppen vara frånslagen och du ska veta var ledningarna går.

1. Mät rörets eller detaljens diameter och välj en diamanthålsåg som är lite större.
2. Mät ut hålets mitt, inklusive fogen, och markera den på plattan.
3. Lägg plattan på en plan gummimatta eller kartong och säkra den så att den inte glider.
4. Stäng av slagfunktionen på borrmaskinen och ställ in lågt varvtal.
5. Sätt an hålsågen snett och gör ett spår, res den sedan gradvis till rak vinkel.
6. Borra med lätt tryck och kyl hela tiden med vatten, till exempel från en sprayflaska.
7. Minska trycket precis innan du är igenom, så att undersidan inte flisas.
8. Slipa kanten med diamantfil eller fint sandpapper och rengör plattan.
9. Prova plattan torrt på plats och sätt fast den först därefter.

Använd skyddsglasögon och handskar under arbetet. Skär du med vinkelslip behöver du också andningsskydd, eftersom dammet från plattor innehåller fint kvarts.

När du tar emot arbetet, titta på följande:

• hålen sitter på rätt plats och anslutningarna är inte förskjutna mot blandarens eller dosans mitt,
• kanterna är släta, utan sprickor och flisad glasyr,
• spalten runt rören är jämn och rosetten eller täckbrickan täcker den helt,
• tätskiktet runt genomföringar i våtzonen är helt och fogen är fylld med elastisk sanitetsfogmassa,
• det finns inga hårfina sprickor som löper från hålet ut mot plattans kant,
• vid golvbrunn eller duschränna ansluter klinkern utan kant och med fall mot avloppet,
• ytorna runt omkring är rengjorda från damm och slam från skärningen.