Mikrocement

Posten mikrocement omfattar hela ytbehandlingssystemet på ett förberett underlag. Hit hör rengöring och primer, på riskabla underlag inbäddning av glasfiberväv, två till tre skikt grund- och slutmikrocement med slipning mellan skikten och till sist skyddslack i två eller fler skikt. Även bearbetning av hörn, kanter och övergångar mot andra material ingår.

I posten ingår normalt inte utjämning av större ojämnheter, ny avjämning eller nytt gjutet golv, tätskikt i dusch, demontering och återmontering av porslin eller rivning. Om underlaget inte är plant och fast åtgärdas det med ett separat arbete före mikrocementen.

Där det passar

• badrumsrenovering där du inte vill riva gammalt men väl fäst kakel,
• golv i vardagsrum, kök och hall där ytan ska vara sammanhängande utan trösklar,
• duschar och väggar vid badkar med ett korrekt utfört och godkänt tätskikt,
• köksväggar ovanför bänken, bänkskivor, trappor och möbler av styva skivor,
• butiker, kaféer och lokaler där ett industriellt uttryck eftersträvas.

Där det snarare är en risk

• rörliga underlag, som gammal parkett, ostabiliserade brädgolv eller gipsgolv som fjädrar,
• färsk avjämning och puts som ännu inte har torkat,
• underlag med markfukt, till exempel i en oisolerad källare,
• ytor med aktiva sprickor och rörelsefogar som skulle täckas utan avbrott,
• utomhus utan ett system som tillverkaren uttryckligen anger för utomhusbruk.

Mikrocement ersätter inte en reparation av underlaget. Tillverkarna är överens om att det som rör sig under den förr eller senare syns även på ytan.

Underlaget måste vara fast, torrt, rent och stabilt. Oftast är det cement- eller anhydritbaserad avjämning, puts, betong, gipsskivor på väggar och gammalt kakel och klinker. På kakel kontrolleras först att plattorna inte är ihåliga. Lösa plattor byts eller limmas om, ytan avfettas och fogarna fylls så att de inte syns genom det tunna skiktet.

Sugande underlag, som puts och avjämning, får en primer som jämnar ut sugförmågan. Icke sugande, till exempel glaserat kakel, får en vidhäftningsprimer med kvartssand så att mikrocementen har något att fästa i. På underlag där sprickor riskerar att uppstå bäddas en glasfiberväv in i första skiktet. Vilken primer som används bestämmer systemets tillverkare, och det är inte bra att blanda produkter från olika märken.

Nya golv behöver torka ordentligt. Gränsen för fukt anger tillverkaren, och i praktiken mäts den med fuktmätare eller karbidmetoden. Vid golvvärme ska underlaget ha värmts upp enligt protokoll innan arbetet startar.

1. Kontrollera underlagets planhet, hållfasthet och fukt och knacka fram ihåliga partier.
2. Laga ojämnheter och sprickor, fyll fogar och slipa glasyren på kakel.
3. Dammsug och avfetta och rengör underlaget enligt tillverkarens anvisningar.
4. Stryk primer eller vidhäftningsprimer efter typ av underlag och låt torka.
5. Bädda in glasfiberväv med överlapp i första skiktet på riskabla underlag.
6. Lägg det första grundskiktet tunt med stålspackel.
7. Slipa skiktet när det har torkat och dammsug.
8. Lägg nästa grundskikt och slipa igen.
9. Lägg ett eller två slutskikt av fin mikrocement som ger det slutliga utseendet.
10. Låt slutskiktet torka, slipa lätt och damma av noggrant.
11. Rolla skyddslacken i minst två skikt enligt produktbladet.
12. Skydda ytan mot vatten och belastning tills den har härdat helt.

För att få en bild av tiderna: den danska tillverkaren Urban Hald anger i sin anvisning skikt av mikrocement upp till 1 mm, 2 till 4 timmars torktid före slipning, minst 12 timmar efter sista skiktet före lackering och andra lackskiktet efter 8 timmar. Enligt tillverkaren kan du gå på ytan i strumplästen efter 24 timmar, men den är vattentät och fullt härdad först efter 7 dagar. Andra märken som säljs i Sverige har liknande men inte samma tider, så det är produktbladet för det använda systemet som avgör.

Enkomponents och tvåkomponents mikrocement

Enkomponentssystem blandas bara med vatten. De är enklare att förbereda och passar mindre ytor. Tvåkomponentssystem blandas med en polymerdispersion som ökar elasticiteten och vidhäftningen. För golv med högre belastning och i badrum väljs oftare tvåkomponentssystem.

Grov och fin mikrocement

Grundskikten görs av grövre material som ger hållfasthet. Slutskikten är fina och bestämmer strukturen. En fin yta ser slät och matt ut, en grövre påminner mer om sten och är mindre hal. För badrumsgolv väljs ofta ett något grövre slutskikt eller en lack med halkskyddstillsats.

Lack och skydd

Det är lacken som skyddar mikrocementen mot vatten, fett och fläckar. Oftast används tvåkomponents polyuretanlack i matt, halvmatt eller blank utförande. Lacken ska komma från samma tillverkare som mikrocementen. En annan lack kan ge fläckar eller flagna.

Kulör

Mikrocement färgas med pigment direkt vid blandningen. Kulören blandas därför för hela ytan på en gång eller enligt ett exakt recept. Vid efterblandning är det svårt att träffa samma nyans, och därför går små lagningar på en stor yta oftast inte att göra osynliga.

Lackad mikrocement tål vatten, men den är i sig inget tätskikt. I dusch och vid badkar läggs därför först ett tätskikt under den, med förstärkning i hörn och manschetter runt golvbrunn och rörgenomföringar. I våtrum bör tätskiktet vara ett certifierat system och utföras enligt branschreglerna för våtrum, vilket i praktiken ofta innebär ett behörigt våtrumsföretag. Fråga också ditt försäkringsbolag vad som krävs för att en eventuell vattenskada ska ersättas. Vid en dusch i golvnivå ska fallet mot brunnen vara byggt i underlaget, mikrocementen följer det bara.

Mikrocement går att lägga på golvvärme. Enligt tillverkarna stängs värmen av några dagar före arbetet och sätts på först när lacken har härdat. Urban Hald anger avstängning minst 72 timmar före och påslag tidigast 24 timmar efter sista lackskiktet. Temperaturen ska sedan höjas gradvis. Snabba uppvärmningar ger spänningar och hårfina sprickor.

Arbetet görs vid en rums- och underlagstemperatur på ungefär 10 till 25 °C. I kyla torkar materialet långsamt och härdar kanske inte rätt, i värme och drag torkar det för snabbt och blir svårt att glätta.

• oförberett underlag: ihåligt kakel, damm eller fett ger flagning och sprickor,
• övertäckt rörelsefog: underlagets rörelse förs över till ytan och en spricka uppstår precis över fogen,
• rörligt underlag: på parkett eller ett golv som fjädrar spricker till och med väven,
• för tjockt skikt på en gång: materialet krymper och ett nät av hårfina sprickor bildas,
• hoppad slipning: nästa skikt fäster sämre och ytan blir ojämn,
• dåligt inblandat pigment: mörkare stråk och fläckar syns på ytan,
• lack från en annan tillverkare: färgförändring, mjölkiga fläckar eller flagning,
• saknat tätskikt i duschen: vatten tränger genom mikrosprickor ner till underlaget och kaklet under,
• för tidig vattenbelastning: lacken har inte härdat och vita fläckar blir kvar.

I praktiken händer det att ägaren väntar sig en yta lika jämn som en lackerad skiva. Mikrocement är hantverk, spackelspår och små nyansskillnader hör till uttrycket. Därför lönar det sig att före start titta på ett prov eller en referens från samma lag och komma överens om vilket utseende som är godtagbart.

När man ska välja jämförs mikrocement oftast med storformatigt kakel och klinker och med gjutna epoxi- eller polyuretangolv. Varje lösning har en egen logik.

• mikrocement: tunt skikt utan fogar, kan läggas även på väggar, möbler och trappor, utseendet är hantverksmässigt och varje yta blir lite olika. Kräver regelbunden skötsel av lacken,
• storformatigt kakel och klinker: mycket tåligt och nästan underhållsfritt, fogarna är få men försvinner inte helt. Vid renovering rivs det gamla oftast och underlaget avjämnas,
• gjutet golv: självutjämnande skikt främst för golv, slitstarkt men olämpligt för väggar och dusch och mer tekniskt till uttrycket.

Mikrocement vinner där en sammanhängande yta över golv och väggar är viktig och där rivning av gammalt kakel skulle innebära mycket damm och tid, till exempel i en bostadsrätt. Kakel vinner där minsta möjliga underhåll och högsta tålighet förväntas, till exempel i hallen vid entrén eller i tvättstugan.

Den lilla ytan mellan bänkskiva och överskåp är ett bra ställe för ett första försök. Ett misstag här går att rätta till utan stora kostnader, och tekniken lär du dig på samma sätt som på golv.

1. Köp ett komplett system från en tillverkare: primer, grund- och slutmikrocement, pigment, lack och spackel.
2. Slå av säkringen, ta bort uttag och strömbrytare och skydda bänk, skåp och omgivning med tejp och plast.
3. Slipa och avfetta det gamla kaklet, fyll fogarna och stryk vidhäftningsprimer.
4. Blanda enligt anvisningen bara så mycket material som hinner användas under öppentiden.
5. Dra ett tunt första skikt, låt torka och slipa.
6. Dra andra skiktet och slutskiktet, håll spackeln i liten vinkel och dra korsvis.
7. Slipa med fint papper när det har torkat, dammsug och torka av med fuktig trasa.
8. Rolla lacken i två tunna skikt och håll tiden mellan dem.
9. Dra bort tejpen innan lacken har härdat helt, så att kanten inte rivs upp.
10. Låt ytan härda och utsätt den först därefter för vatten och fett.

Kontrollera med din kommun om ditt arbete kräver någon form av lov eller anmälan. I en bostadsrätt behöver du oftast styrelsens godkännande för ingrepp i våtrum, och du bör respektera föreningens tider för bullrande arbeten vid slipningen. Arbetskostnaden kan omfattas av rotavdrag, kontrollera aktuella villkor hos Skatteverket.

Titta på ytan i släpljus, till exempel med en ficklampa som ligger på golvet. Då framträder ojämnheter, vassa spackelkanter och partier där lack saknas. Knacka på ytan, ljudet ska vara lika överallt. Dra fingret längs kanter och hörn, de ska inte vara vassa eller flagnade.

I duschen spolar du vatten när ytan har härdat helt och ser efter att det rinner mot brunnen och inte blir stående. För badrummet ber du om uppgifter om tätskiktet, ett eventuellt kvalitetsdokument och foton tagna innan mikrocementen lades.

Checklista vid överlämnandet

• Ytan är sammanhängande, utan sprickor och flagnade partier
• Nyansen är lika över hela ytan, utan tydliga stråk
• Lacken är lagd överallt, även på kanter, hörn och runt brunnen
• Rörelsefogar är bevarade och elastiskt fogade
• Övergångar mot porslin, trösklar och andra material är rena och tätade
• Vattnet i duschen rinner mot brunnen
• Företaget har lämnat namn på systemet, lacken och skötselråd
• Det är överenskommet när ytan får belastas fullt

Till vanlig städning räcker vatten med ett pH-neutralt medel. Starka rengöringsmedel, klor, slippastor och ångtvätt skadar lacken. Under möbelben sätts filttassar. På golv med mycket gångtrafik förnyas lacken efter några år, och tillverkarna rekommenderar att regelbundet lägga på ett skyddsskikt så att ytan förblir fin och tålig.

I NUMIQ prislista räknas mikrocement som arbete per m² inklusive mindre förbrukningsmaterial. Själva mikrocementsystemet och lacken redovisas separat som material. Grundpriset för arbetet i Sverige är cirka 1 470 kr per m². Priserna varierar mellan regioner och orter, i storstadsområdena är de oftast högre än på mindre orter.

Mest påverkar underlagets skick och ytans storlek. Ett litet badrum med många hörn, nischer och genomföringar tar längre tid per kvadratmeter än ett stort plant golv. Väggar och tak går långsammare än golv. Det spelar också roll om väv behövs, vidhäftningsprimer på kakel, antalet slutskikt och vilken lack som används. Lagning av underlaget, avjämning och tätskikt räknas som separata arbeten.

Funderar du på vanligt kakel, läs artikeln Plattsättning. En liknande dekorativ väggbehandling beskrivs i artikeln Venetiansk puts och polerat spackel. Tätskiktet under duschen tas upp i artikeln Tätskikt i badrum under kakel och klinker.