Montering av stuprör

Arbetet går till på ungefär samma sätt för plåt och plast. Skillnaden ligger främst i hur delarna fogas ihop. Plåtslagaren brukar arbeta uppifrån och ner:

1. Bestämma var röret ska sitta och märka ut en lodlinje från rännstosen ner till marken med lod eller laser, så att röret går fritt från fönster, lampor och ledningar.
2. Kontrollera att rännan faller mot stosen, ofta runt 3 till 5 mm per meter, och placera stosen i den lägsta punkten så att den inte vilar på en rännkrok.
3. Ta sig förbi takets utsprång med två böjar och mellanbit, en så kallad förskjutning, och kapa mellanbiten först när delarna har provats ihop torrt.
4. Fästa rörsvepen i bärande murverk eller betong, vanligen med högst ungefär 2 meters avstånd, för plast gärna tätare.
5. Skarva rören så att det övre röret alltid går ner i muffen på det undre, och för plast lämna den expansionsspalt som tillverkaren anger.
6. Montera en rensbit ungefär en meter ovanför marken och under den en utkastare eller anslutning till en markledning.
7. Hälla vatten i rännan och kontrollera att alla skarvar är täta.

Rörsvepet ska sitta strax under en skarv, inte mitt på röret. Det dras åt ordentligt men inte helt i botten, eftersom röret måste kunna röra sig lite när temperaturen växlar. Ett stuprör som sitter fastklämt spricker ofta i skarven när det blir kallt.

Stuprörets dimension bestäms inte efter grannens hus utan efter hur stor takyta, räknat ovanifrån, som röret ska ta hand om. Tillverkarna säljer rännor och stuprör i bestämda storlekar som hör ihop, och de kombinationerna är bra att följa. Ett smalt rör under en bred ränna blir en flaskhals vid kraftigt regn, och vattnet svämmar över rännans kant. Är takytan stor brukar det fungera bättre med ett extra stuprör på ett annat ställe än med ett allt grövre rör. På platta tak och tak med många vinklar bör en konstruktör räkna på dimensionerna utifrån SS-EN 12056-3.

• Förzinkad plåt: en enkel metallösning, men zinkskiktet får inte repas
• Lackerad eller plastbelagd stålplåt: det vanligaste valet i Sverige, en bra kompromiss mellan hållbarhet och utseende och finns i många kulörer
• Plast: lätt och rostar inte, men rör sig mer i värme och blir sprödare i kyla, passar bäst på lägre byggnader, garage och carportar
• Aluminium och koppar: mycket lång livslängd, men kräver en erfaren plåtslagare

Runda rör är standard och vattnet rinner lättast i dem. Fyrkantiga stuprör väljs mest för utseendets skull på moderna hus. Vid samma mått rymmer de något mindre vatten, och utbudet av tillbehör är ofta mindre.

Stupröret måste sluta någonstans, och det är där de flesta problem uppstår. Vatten som rinner ut precis vid husets fot blöter ner marken vid grunden år efter år och skadar sockeln och grundens fuktskydd.

Utkastare direkt på marken fungerar om marken lutar bort från huset, om det ligger plattor, en ränndalsplatta eller en grusbädd under utloppet och om vattnet kommer minst ungefär en meter bort från grunden. Rikta inte vattnet mot grannens tomt eller mot en gångväg där det bildas is på vintern.

Anslutning till dagvattenledning är driftsäkert, men mellan stupröret och markledningen bör det sitta ett sandfång som fångar löv och mossa innan de sätter igen ledningen. Hur dagvattnet ska hanteras där du bor får du besked om hos kommunens VA-huvudman.

Infiltration på tomten, till exempel en stenkista, passar där det saknas dagvattenledning eller där en anslutning inte går att göra. Den behöver anpassas efter hur genomsläpplig marken är och ligga på säkert avstånd från både grunden och en eventuell brunn. Regnvatten hör inte hemma i en sluten tank eller ett enskilt avlopp, och det får aldrig ledas till en dricksvattenbrunn.

Det enklaste fallet är en villa i ett plan som går att nå från stege, ett runt stuprör i vanligt material och en utkastare direkt på marken. Det här gör i stället jobbet längre och krångligare:

• Ett högre hus där det behövs ställning eller skylift
• En tilläggsisolerad fasad där rörsvepen måste fästas genom isoleringen i det bärande murverket med längre fästen
• Demontering och bortforsling av det gamla stupröret
• Koppar eller aluminium, som kräver mer noggrann bearbetning
• Ett dolt stuprör i fasaden eller genom en takfotsbröstning på platt tak, där varje detalj är känsligare för läckage
• Anslutning till markledning med sandfång

Ska fasaden tilläggsisoleras lönar det sig att förbereda infästningspunkterna medan fasadarbetet pågår och att fotografera var de sitter. Att leta efter bärande murverk i efterhand genom ett tjockt lager isolering tar tid och skadar den färdiga fasaden.

De flesta fel beror inte på dåligt material utan på en detalj som har slarvats bort. I praktiken ser man ofta följande:

• Skarvar åt fel håll, där det undre röret sitter inne i det övre så att vattnet rinner ut genom skarven och ner längs fasaden vid varje regn
• Rörsvep som bara sitter i putsen eller isoleringen och som snö och is drar loss, ibland tillsammans med en bit av fasaden
• För långt mellan rörsvepen, så att ett metallrör böjer sig och ett plaströr blir deformerat
• Ingen lutning eller lutning åt fel håll i rännan, så att vatten blir stående, skräp samlas och allt fryser på vintern
• Rensbit saknas, så att röret måste plockas isär första gången det blir stopp
• Utlopp vid sockeln utan att marken lutar bort och utan plattor eller grusbädd

Om ett befintligt stuprör läcker gång på gång sitter orsaken ofta någon annanstans än där vattnet syns. Vanligtvis handlar det om ett för klent stuprör eller fel lutning på rännan.

När jobbet är klart, be plåtslagaren simulera regn med en hink eller trädgårdsslang och gå igenom de här punkterna:

• Vattnet blir inte stående någonstans i rännan och rinner jämnt mot stosen
• Det sitter ett lövgaller i stosen
• Ingen skarv läcker, särskilt inte vid böjarna under taket
• De övre rören sitter nedskjutna i muffarna på de undre
• Rörsvepen sitter i bärande murverk, strax under skarvarna, och röret går att röra lite i dem
• Stupröret är lodrätt och nuddar inte lampor eller ledningar
• Rensbiten är monterad och luckan går att öppna
• Vattnet rinner ut tillräckligt långt från grunden eller ner i sandfånget