Sättning av palissader över 50 cm

Låga palissader upp till 50 cm används mest som avgränsning: de skiljer en gång från gräsmattan eller bildar en låg odlingsbädd. När höjden ökar får de en annan uppgift. Jorden bakom trycker på, den blir tyngre efter regn, och palissaden ska klara trycket i många år utan att luta.

Höga palissader används framför allt till:

• att jämna ut marken runt ett nybygge i slänt,
• att terrassera trädgården i flera plana ytor,
• att stötta en slänt vid uppfarten eller parkeringsplatsen,
• upphöjda odlingsbäddar och att skilja uteplatsen från köksträdgården.

Jämfört med en vanlig betongmur ser palissader lättare och mer naturliga ut. Men när höjden växer, eller när en bil ska köra eller stå bakom muren, handlar det inte längre om vanligt trädgårdsarbete. Då är det klokt att låta en konstruktör titta på lösningen.

Betongpalissader

Vid höjder över 50 cm är de det vanligaste valet. De är stabila, tål frost och fukt bra och behöver knappt något underhåll. De finns i olika färger och ytor, ofta med sten- eller träimitation, så att du kan matcha dem mot marksten eller fasad.

Armerade palissader

Till högre murar och större jordtryck används element med stålarmering. Armeringen ökar bärförmågan och minskar risken att elementet bryts under trycket. Om du behöver armerade palissader framgår av tillverkarens anvisningar, eller så avgör en konstruktör det utifrån höjd och belastning.

Träpalissader

De ser naturliga ut, men i större höjder och med ständig jordkontakt håller de betydligt kortare tid och behöver behandlas regelbundet. De passar bättre till dekorativa delar av trädgården med liten belastning än till den bärande stödmuren.

Utseendet är inte det enda som avgör. Viktigt är också jordarten, hur stor nivåskillnaden är, hur mycket vatten som rör sig i marken och om det bakom muren bara blir gräsmatta eller även en hårdgjord yta. Om tillverkaren anger en högsta stödmurshöjd för elementet ska du hålla dig till den.

Så här brukar en erfaren markentreprenör arbeta på tomten:

1. Kontrollera var ledningar och kablar går i marken, till exempel via en ledningsanvisning, och stake ut palissadlinjen med snöre och pinnar.
2. Gräva ett dike för fundamentet. Djupet beror på palissadernas höjd, jordarten och belastningen. Tillverkare anger ofta att ungefär en tredjedel av elementets längd ska sitta i fundamentet.
3. Packa botten i schaktet och vid behov lägga ut och packa ett lager grus.
4. Gjuta en betongbädd och sätta palissaderna en i taget i den färska betongen.
5. Kontrollera höjd, linje och lod löpande med vattenpass och snöre eller avvägningsinstrument.
6. Gjuta även på baksidan så att palissaderna bildar en stabil enhet.
7. Låta betongen härda enligt tillverkarens anvisning, oftast några dagar, innan något återfylls.
8. Lägga dräneringsrör, geotextil och dränerande grusfyllning bakom muren och packa fyllningen lager för lager.
9. Ansluta omgivande ytor, till exempel marksten, trappsteg eller gräsmatta.

Om palissaderna ansluter mot marksten avslutas arbetet med att sanda och sopa in fogsand.

Varför börjar höga palissader ibland luta efter några år? Nästan alltid beror det på vatten eller ett för svagt fundament. Vattenmättad jord är tyngre och trycker betydligt mer på muren än torr jord. Om vattnet inte kan rinna undan ökar trycket ytterligare och marken under blir allt blötare. I Sverige tillkommer tjälen: blöt jord som fryser kan lyfta och knuffa muren.

Därför fyller man inte bakom palissaderna med uppgrävd lera eller matjord. Man använder grus eller krossmaterial som släpper igenom vatten, och längst ner läggs ett dräneringsrör som leds ut dit vattnet kan rinna bort utan att ställa till problem. Geotextilen skiljer gruset från jorden så att det inte sätts igen med tiden. Marken ovanför muren ska luta svagt bort från den, inte mot den.

Lika viktigt är att packa i lager. Fylls allt på en gång sätter sig fyllningen senare, regnet blöter upp jorden bakom och palissaderna får ett ojämnt tryck.

Hur omfattande arbetet blir skiljer sig mycket mellan olika tomter. Det går lättare på plan och lättillgänglig mark där en minigrävare kommer fram och betong kan köras ända fram, i fast och stabil jord och med en kort, rak linje.

Arbetet blir svårare vid:

• brant slänt och stor nivåskillnad,
• dålig åtkomst, när material måste bäras eller köras med skottkärra,
• blöt mark, lera eller utfylld jord,
• bågar, trappsteg och anslutningar mot marksten eller murar,
• ledningar nära schaktet och stora mängder jord som måste köras bort,
• bilar bakom muren, vilket kräver en kraftigare lösning.

Att sätta palissader i den här höjden på egen hand är inte att rekommendera. Det är en stödkonstruktion, och felen visar sig ofta först efter flera år, när muren börjar röra sig tillsammans med jorden.

• för grunt schakt eller för lite betong i fundamentet, så att palissaderna börjar luta,
• ingen dränering och återfyllning med jord i stället för grus,
• återfyllning innan betongen har härdat,
• gjutning i minusgrader utan skydd,
• slarvig sättning som ser dålig ut och belastar muren ojämnt,
• att jordtrycket underskattas vid en höjd där en konstruktör borde ha räknat,
• palissader avsedda för lägre höjd som används i en hög stödmur.

När arbetet lämnas över lönar det sig att gå längs hela muren och titta på följande:

• palissaderna står i lod och överkanten håller planerad höjd eller jämn lutning,
• linjen är rak, utan element som sticker ut eller har sjunkit,
• det finns inga breda glipor mellan palissaderna där jord kan rinna ut,
• betongen i fundamentet är hel, utan synliga håligheter,
• bakom muren finns grusfyllning och dränering med ett tydligt utlopp,
• marken ovanför muren lutar bort från palissaderna,
• elementen är inte spruckna eller flagnade,
• anslutningarna mot marksten, trappor och gräsmatta är prydliga och stabila,
• entreprenören har gett dig uppgifter om använt material och tillverkarens rekommendationer.

Efteråt räcker det att se över muren då och då, särskilt efter kraftiga regn och efter vintern: att den inte lutar eller spricker och att dräneringen leder bort vattnet.