Bygga altandäck i trä eller komposit

Posten för montering av altandäck i trä eller komposit omfattar utsättning av ytan, montering och avvägning av det bärande regelverket på ett färdigt underlag, montering av trallen med skruv eller dolda clips, kapning av brädor i rätt längd samt montering av avslutningslister och sargbrädor. Kontroll av fall och springor ingår också.

I posten ingår normalt inte schaktning, gruslager och packning, plintar, själva trallen och reglarna som material, trappor, räcke, pergola eller oljning av träet. De arbetena och materialen räknas separat. Vid besöket lönar det sig att få skrivet i offerten exakt vad som ingår och vad som inte gör det.

Det krävs ingen särskild behörighet för att bygga en altan, men välj gärna ett företag med F-skatt som lämnar skriftlig offert och garanti på arbetet och kan visa referenser med samma material. Arbete på tomten till ett befintligt hem kan ge rätt till rotavdrag på arbetskostnaden. Kontrollera aktuella villkor hos Skatteverket.

En altan byggs oftast när huset är klart, när trädgården anläggs, runt en pool eller vid sommarstugan, eller när en gammal betongaltan med sprickor ska ersättas. Innan du beställer är det bra att ha svar på följande frågor:

• vilken höjd altanen får i förhållande till dörrtröskeln och marken, så att det inte blir ett trappsteg vid entrén,
• vart vattnet från altanen och från hängrännan ovanför ska ta vägen,
• vilket underlag regelverket ska stå på: grus, plintar, markskruv, plastfötter eller betong,
• om något ska förankras i altanen, till exempel pergola, markis eller räcke,
• om brädorna ska gå längs med eller tvärs mot huset och varifrån altanen syns mest.

Pergola, räcke eller tak ska inte fästas enbart i trallen eller reglarna. Sådana delar behöver egna plintar eller förankring i husets bärande konstruktion, och det måste vara bestämt innan regelverket byggs.

Tryckimpregnerat och andra barrträ

I Sverige är tryckimpregnerad furu det vanligaste valet. Den är prisvärd men ska vara impregnerad för rätt användning, och regelverk nära marken behöver ett kraftigare skydd än trallen ovanpå. Sibirisk lärk är hårdare, kådrik och håller länge med regelbunden skötsel. I solen grånar träet, vilket är naturligt, och olja bromsar bara processen. Obehandlad gran passar inte till altaner. Ek är tålig men dyrare och kan avge garvsyra som ger fläckar på betong under.

Värmebehandlat och modifierat trä

Värmebehandlat trä, till exempel furu eller ask, har behandlats vid hög temperatur. Det suger upp mindre vatten och rör sig mindre. Nackdelen är att det blir sprödare, så brädorna förborras och ska inte bära som konstruktionsvirke. Det finns också modifierat trä med skandinavisk bakgrund, som Kebony, som är mer dimensionsstabilt men dyrare.

Exotiska träslag

Bangkirai, ipe, massaranduba och cumaru är mycket hårda och tåliga men dyrare och svårare att bearbeta. De kräver nästan alltid förborrning och rostfri skruv av god kvalitet. Fråga gärna efter certifiering av ursprunget, till exempel FSC eller PEFC.

Komposit

Komposit är ett material av trämjöl och plast. Det flisar sig inte, behöver ingen olja och färgen är mer beständig. Å andra sidan rör det sig mycket med temperaturen, blir varmare i sol och mörka kulörer kan bli obehagligt heta för bara fötter en solig sommardag. Massiva profiler är tåligare och fjädrar mindre, ihåliga är lättare och billigare men känsligare för slag och kräver tätare regelverk. För komposit gäller att reglar, clips och skruv ska komma från tillverkarens system, annars kan garantin gå förlorad.

En altan är aldrig bättre än underlaget. På mark tas matjorden oftast bort, en markduk läggs mot ogräs och ett packat lager av makadam eller bärlagergrus läggs ut. Ovanpå placeras betongplattor, plintar eller justerbara fötter som regelverket vilar på. Reglarna får inte ligga direkt på jord eller i blött grus. Luft måste kunna cirkulera under dem, annars blir träet fuktigt och kompositen deformeras.

Regelverket kan vara av trä, komposit eller aluminium. Träreglar ska vara av beständigt virke och skyddade mot fukt. Aluminium är dyrare men ruttnar inte och är rakt. Regelavståndet bestäms av tillverkaren av trallen. För kompositsystem anger tillverkarna oftast högst cirka 35 till 40 cm, för hemmabruk ofta 30 cm och för offentliga miljöer ännu mindre. För trä beror det på brädans tjocklek och ligger vanligen runt 40 till 60 cm.

Hela altanen byggs med ett fall på ungefär 1 till 2 % från huset, så att vatten inte blir stående på brädorna. Räfflade brädor läggs så att vattnet rinner längs räfflorna och inte tvärs över.

På grund av tjälen är dränering och grundläggning extra viktiga. På tjälfarlig mark, till exempel lera, kan plintar som inte står på tillräckligt djup eller på väldränerat material lyftas under vintern, vilket ger en ojämn altan.

1. Sätta ut altanens yta, bestämma höjden utifrån tröskeln och fallets riktning.
2. Ta bort matjorden, packa terrassen, lägga markduk och lägga ut och packa gruslagret.
3. Placera plattor, plintar, markskruv eller justerbara fötter i ett rutnät som passar regelavståndet.
4. Lägga ut reglarna eller aluminiumprofilerna, väga av dem med rätt fall och binda ihop dem.
5. Hålla avstånd mellan regelverket och fasaden, komposittillverkare anger minst cirka 10 mm.
6. Dubblera regelverket vid kanterna och vid brädskarvar så att varje brädände får eget stöd.
7. Låta kompositbrädorna acklimatisera sig på plats före monteringen enligt tillverkarens anvisningar.
8. Montera startprofilen eller första brädan och arbeta från huset och utåt.
9. Fästa brädorna med clips eller rostfri skruv, förborra i trä och hårda träslag.
10. Hålla springor mellan brädorna och vid ändarna efter material, brädlängd och temperatur vid monteringen.
11. Kapa kanterna i linje och täcka ändträ med lister så att ventilationen under altanen förblir fri.
12. På trädäck stryka olja, gärna också på undersidan och kapytorna innan brädorna läggs.

Trä rör sig med fukten, komposit med temperaturen. Springan mellan brädorna är därför ingen detalj utan det utrymme där materialet kan expandera och där vattnet rinner bort. För trä lämnas oftast längsgående springor på cirka 5 till 8 mm beroende på brädans bredd och fuktkvot. För komposit bestäms springan ofta av clipsen, och de ska inte tryckas ihop. Vid brädändar och mot väggar lämnas rörelsemån enligt tillverkarens tabell, för komposit mot fasad oftast minst cirka 20 mm.

Skruven ska vara rostfri. Förzinkad skruv bryts ner i ek och vissa exotiska träslag och ger mörka fläckar. Vid havet är en högre rostfri klass att föredra, eftersom salt luft angriper sämre material snabbare. I varje korsning mellan bräda och regel sätts normalt två skruvar, med avstånd till kant och ände så att träet inte spricker. I komposit borras hålen större än skruvens diameter och skruven dras inte åt med våld. Skruvhuvudet ska ligga i nivå med ytan. Dolda clips ger ett rent utseende, men det blir mer jobb att byta en enskild bräda.

• regelverk direkt på marken eller gräset: träet blir fuktigt och ruttnar underifrån, kompositen blir vågig,
• inget fall: vatten blir stående, träet grånar ojämnt och på vintern bildas is,
• för glest regelverk: brädorna fjädrar, spricker och ihåliga profiler går av,
• ingen rörelsemån: på sommaren buktar brädorna upp och trycker mot husväggen,
• stängd ventilation: sargbrädor ända ner till marken stänger in utrymmet och fukten stannar under altanen,
• obehandlade kapytor: brädändan suger snabbast upp vatten och börjar spricka och ruttna,
• vanlig förzinkad skruv: rostar, går av och ger fläckar,
• altan precis under tröskeln utan avvattning: regnvatten når dörren och väggen,
• brädskarv utan dubbelt stöd: ändarna reser sig och du snubblar.

Det händer ofta att en altan ser perfekt ut första året och att problemen syns först efter andra vintern. Oftast skulle regelverket ha legat högre över marken och ventilationen saknas. Därför lönar det sig att titta även under altanen vid överlämnandet, inte bara på ytan.

Mest bekymmer blir det där altanen möter huset. Mellan regelverk och fasad lämnas ett avstånd så att trä eller komposit inte ligger an mot fasadens isolering, puts eller träpanel. Vid träfasad är det viktigt att panelens underkant inte hamnar så nära trallen att den suger upp vatten. Vid putsad, tilläggsisolerad fasad bör sockeln under altanen vara av fukttåligt material. Vatten från brädorna får inte rinna mot sockeln, därför går fallet alltid ut från huset.

Saknas hängränna över altanen faller regnet från taket i ett enda stråk och brädorna där åldras betydligt snabbare. Lösningen är en hängränna eller en dränerad grusremsa längs huset. Vid dörren anpassas höjden så att det blir några centimeter mellan trall och tröskel, så att vatten inte når entrén vid kraftigt regn.

Altanens kanter avslutas med sargbräda, list eller ett utstick av brädorna. Utsticket efter sista regeln ska vara litet, tillverkare av kompositsystem anger högst cirka 5 cm, annars böjer sig kanten när du kliver på den. Trappor byggs på en egen konstruktion med lika steghöjd, inte på fritt utstickande brädor.

Arbetet underlättas av:

• ett plant, packat och färdigt förberett underlag,
• en enkel rektangulär form utan vinklar,
• brädor i en längd som passar altanens mått med få kapningar,
• regelverk och clips i system från samma tillverkare,
• god åtkomst och plats för kapning.

Arbetet förlängs av:

• rivning av en gammal altan eller stenläggning,
• stora höjdskillnader och behov av högt regelverk,
• stolpar, brunnar, ljusschakt och träd som ska passeras,
• diagonal läggning och mönster med växlande riktning,
• hårda exotiska träslag som måste förborras vid varje fästpunkt,
• integrerad belysning och måttanpassade trappor.

Kontrollera med kommunens byggnadsnämnd om din altan kräver bygglov eller anmälan, särskilt om den är hög, inglasad, har tak eller ligger nära tomtgränsen. På balkonger och terrasser i flerbostadshus behövs dessutom godkännande från bostadsrättsföreningen eller fastighetsägaren.

Gå över hela ytan och känn efter om någon bräda fjädrar eller knarrar. Lägg ett vattenpass tvärs och längs altanen, fallet ska gå från huset. Häll ut en hink vatten vid dörren och se vart det rinner. Titta på springorna, de ska vara lika breda och raka. Skruvarna ska sitta i linje och i nivå med ytan. Titta in under altanen från sidan och kontrollera att regelverket inte ligger på marken och att luften kan cirkulera.

Checklista vid överlämnandet

• brädorna fjädrar inte och knarrar inte, inte heller vid kanterna,
• fallet går från huset och vattnet blir inte stående,
• springorna mellan brädorna är jämna,
• mot fasaden och vid ändarna finns rörelsemån enligt tillverkaren,
• varje brädskarv har eget stöd i regelverket,
• skruvarna är rostfria, försänkta och sitter i rad,
• regelverket ligger inte på marken och det finns ventilation under altanen,
• kapytor i trä är behandlade med olja eller vax,
• företaget har lämnat information om material, garanti och skötsel.

Ett trädäck tvättas med vatten och trärengöring, med borste längs fibrerna, och oljas i tunna lager när det har torkat. Olja inte i direkt solsken. Vanligen görs det en till två gånger per år, oftast på våren och hösten. Komposit räcker det att tvätta med vatten och ett milt medel, och fettfläckar från grillen tas bort så snart som möjligt. Löv och smuts rensas regelbundet ur springorna så att vattnet kan rinna undan.

I NUMIQ:s prislista anges montering av altandäck i trä eller komposit som arbete per m² inklusive mindre förbrukningsmaterial, utan trall, reglar och annat huvudmaterial. Riktpriset för arbetet är cirka 597 kr per m². Priserna varierar mellan regioner och orter, i storstadsområdena är de ofta högre.

Priset påverkas av altanens form, antal kapningar och hörn, hinder som ska passeras, träslagets hårdhet och behovet av förborrning, typ av infästning och regelverkets höjd. En liten altan med trappor och vinklar blir dyrare per kvadratmeter än en stor rektangel. Schaktning, gruslager, plintar och packning räknas separat. Priserna för dem hittar du i artiklarna Sättlager under marksten och Packning av underlag med vibroplatta. Funderar du på stenläggning i stället för trall, läs Marksten och kantsten.