Fasadputs

En fasad putsas i flera skikt, och varje skikt behöver sin tid. Ett vanligt arbetsförlopp ser ut så här:

1. Putsaren bedömer underlaget: hållfasthet, sprickor, lös gammal puts, hur jämn väggen är och hur fuktig murverket är.
2. Byggställning reses och fönster, fönsterbleck, marksten och allt annat som inte får smutsas ner täcks över.
3. Ytan rengörs från damm, gammal färg, saltutfällningar, alger och lösa partier. Skadade ställen lagas och puts som inte sitter fast knackas ner.
4. På en isolerad fasad läggs först ett armeringsskikt: ett grundbruk med inbäddad glasfibernät som sedan jämnas ut.
5. En grundning stryks på för att jämna ut hur mycket underlaget suger och för att putsen ska fästa bättre. Grundningen ska vara avsedd för just den putstyp som används.
6. Ytputsen läggs på i ett jämnt skikt, för hand med stålbräda eller med maskin, och får sin struktur.
7. Den färska putsen skyddas mot regn, direkt sol och blåst tills den har torkat.

Varför så många steg? Putsen blir aldrig bättre än underlaget. Hoppar man över grundningen eller putsar på en fuktig vägg syns felet ofta först efter ett eller två år, och då är det svårt att reklamera.

Putsarbete på ett eget hus kan i många fall ge rätt till ROT-avdrag för arbetskostnaden. Kontrollera villkoren hos Skatteverket innan arbetet börjar och se till att fakturan specificerar arbetet.

Silikonputs

Silikonputs är elastisk, suger lite vatten och smuts fastnar sämre eftersom regnet sköljer bort den. Den tål temperaturväxlingar bra och används därför ofta på nya hus och på putsade isolersystem, så kallade ETICS. Den passar också hus vid en trafikerad väg eller i ett blåsigt läge.

Silikatputs

Silikatputs har ett bindemedel av kaliumvattenglas och släpper igenom vattenånga bra. Väggen kan alltså avge fukt utåt. Därför används den på äldre hus, tegel och sten och på mineraliska underlag. Den kräver noggrannhet: tillverkarens anvisningar måste följas exakt, annars blir det lätt fläckar.

Akrylputs

Akrylputs finns i många kulörer och är lätt att lägga på. Den släpper igenom mindre ånga och hör därför inte hemma på fuktigt murverk eller i diffusionsöppna mineraliska konstruktioner, där den skulle stänga inne fukten. På torra och jämna ytor fungerar den bra.

Kalkputs och kalkcementputs

Mineralisk puts bygger på kalk eller på en blandning av kalk och cement. Den brinner inte och släpper igenom ånga bra. Ren kalkputs är det traditionella valet på äldre hus, sekelskiftesfasader och stenmurar, medan kalkcementputs är vanlig på tegel och lättbetong. Mineralisk puts kräver en erfaren hantverkare och tid för varje skikt att härda. Den avslutas ofta med kalkfärg eller silikatfärg.

Tunnputs eller tjockputs?

Tunnputs är lätt och elastisk och används nästan alltid på putsade isolersystem. Tjockare traditionell puts passar äldre och kulturhistoriska byggnader, där ojämnt murverk ska rättas till och fasaden ska behålla sitt kraftiga, hantverksmässiga uttryck.

På putsade fasader med träregelstomme är det viktigt att konstruktionen är genomtänkt. Puts direkt på isolering utan luftspalt har tidigare gett fuktskador i Sverige, och idag väljer man oftast lösningar med luftspalt bakom putsbäraren. Fråga hantverkaren hur fukt som tränger in ska kunna torka ut.

Spritputs och grövre strukturer döljer små ojämnheter och smuts bättre och är därför vanliga på villor. Filtputs ger en lugn, jämn yta. Slätputs ser modern ut men visar varje fläck och kräver mer underhåll.

Kulören är inte bara en smaksak. Mörka kulörer blir varmare i solen, fasaden rör sig mer och putsen åldras snabbare. På isolerade fasader begränsar tillverkarna ofta hur mörk kulör som får användas, så kontrollera att den kulör du vill ha är godkänd för systemet.

Minst arbete blir det på en jämn, fast och torr vägg i ett nybygge eller på en nyligen isolerad fasad. Arbetet blir mer omfattande när:

• Huset har många fönster, burspråk, gesimser och dekorativa detaljer
• Den gamla putsen släpper och måste knackas ner och murverket lagas
• Murverket är fuktigt eller saltskadat och orsaken till fukten måste åtgärdas först
• Huset är högt och kräver en stor byggställning
• Den valda strukturen är fin och svår att få jämn
• Vädret är ostadigt och arbetet måste avbrytas

• Puts läggs på ett fuktigt, dammigt eller löst underlag
• Grundningen hoppas över eller är fel sort
• Arbetet görs i direkt sol, i blåst eller vid för låg temperatur
• Skiktet blir för tunt eller ojämnt
• En vägg putsas i omgångar med pauser, så att skarvar syns
• Material från olika system blandas, till exempel akrylputs på fuktigt mineraliskt murverk
• Detaljerna vid fönsterbleck, fönstersmygar och anslutningen mot taket blir dåligt utförda

I praktiken är det ofta inte materialet som orsakar skadorna, utan att arbetsgången inte följts. Därför rekommenderas att grundning, armeringsbruk och ytputs kommer från samma tillverkare och hör till samma system.

Titta på fasaden i dagsljus och gärna från sidan, när ljuset faller snett. Då syns det mesta.

• Kulör och struktur är jämna, utan fläckar och synliga skarvar
• Ytan har inga sprickor, blåsor eller partier som släpper
• Det låter inte ihåligt någonstans när du knackar på putsen
• Hörn, smygar och kanter är raka och rena
• Anslutningar mot fönsterbleck, fönster och plåtdetaljer är täta
• Fönster, marksten och omgivning är rengjorda från putsrester
• Du har fått uppgifter om vilka material som använts och helst foton av de olika skikten
• Den överenskomna garantin finns skriftligt