Finputs av kalkcement (Feinputz)

Bruket består av kalk, cement och mycket fin sand. Kalken gör putsen lite elastisk och diffusionsöppen, alltså kan fukt ta sig ut genom väggen. Cementen ger hållfasthet. Kornstorleken är liten, ofta runt en halv millimeter, och skiktet är tunt, oftast några millimeter enligt tillverkaren. Därför jämnar finputs inte ut stora ojämnheter. Det är grovputsens uppgift.

Blanda inte ihop finputs med stuckatur. Stuck är dekorativa taklister, takrosetter och ornament, och det är ett eget hantverk. Här handlar det om ett vanligt tunt ytskikt på hela väggen eller taket.

Finputs inomhus passar i vardagsrum, sovrum, hallar, kök och, om ventilationen är bra, även i badrum. Det viktigaste är en slät och jämn yta som färgen fäster bra på. Där vatten stänker i ett badrum räcker putsen inte, eftersom den inte är vattentät. Där behövs ett tätskikt och kakel, och det arbetet görs av en certifierad plattsättare som följer branschreglerna för våtrum, till exempel Säker Vatten eller GVK.

Finputs utomhus måste tåla regn, frost och sol. Använd ett bruk som tillverkaren uttryckligen anger för utomhusbruk. Arbetet på fasaden är mer krävande: det behövs ställning, rätt väder och noggrann hantering av detaljer vid fönster, fönsterbleck och sockel.

1. Kontrollera underlaget: grovputsen ska vara fast, torr, dammfri och tillräckligt härdad. En grov tumregel är ungefär en dag per millimeter grovputs, men tillverkarens anvisningar gäller.
2. Knacka bort löst sittande puts på gamla väggar, ta bort gammal färg och fett och laga sprickor.
3. Fukta eller grunda underlaget, så att det inte suger vattnet ur den färska putsen för snabbt.
4. Täck fönster, golv och installationer. Utomhus ska ställningen vara uppställd och säkrad.
5. Blanda bruket enligt anvisningen på säcken, alltid med samma mängd vatten per säck.
6. Lägg på ett tunt skikt med stålslev eller stålbräda, för hand eller med maskin.
7. När ytan har satt sig något, filta eller svampa den till en jämn struktur.
8. Skydda den färska putsen mot sol, drag, frost och regn tills den har härdat.

För hand lönar sig på mindre ytor, i äldre hus och där det finns många hörn och öppningar. Maskinputsning går snabbare och passar stora, raka ytor i nybyggen. Det slutliga utseendet får ytan ändå alltid genom handarbete.

Finputs hör hemma på mineraliska grovputser, alltså kalkcement- eller kalkbruk. Tegel med grovputs är det enklaste fallet. Lättbetong suger mycket och måste därför grundas. Där olika material möts, till exempel tegel och en betongbalk, bäddas ett armeringsnät av glasfiber in i grovputsen så att det inte blir en spricka senare. Slät betong behöver först en vidhäftningsgrund, annars släpper putsen lätt.

Gipsputs och gipsskivor är inget underlag för kalkcementputs, materialen fungerar inte ihop. Är väggen av gips används ett annat spackel eller en annan typ av ytskikt.

Underlagets skick avgör mest. En rak, ren och härdad grovputs betyder att arbetet går fort. En gammal, lös eller sprucken yta betyder bortknackning, lagning, grundning och ibland armeringsnät. Dessutom spelar detta in:

• Ytans storlek och form, eftersom en stor rak vägg går snabbare än små rum med många hörn
• Höjden, eftersom tak och höga rum kräver rullställning
• Antalet fönster, dörrar, smygar och hörnskenor
• Utomhus: ställning, skyddsnät och väntan på rätt väder
• Om en möblerad bostad måste täckas och städas noggrant

I praktiken händer det ofta att finputsen läggs på en grovputs som inte har härdat färdigt. Den krymper fortfarande och då syns fina hårsprickor i ytan. Ett annat klassiskt misstag är för snabb uttorkning: direkt sol, drag eller värmen på fullt direkt efter putsningen. Cementen hinner inte härda ordentligt och ytan dammar eller spricker. Bruket ska i regel användas vid ungefär +5 till +25 °C, exakta värden anger tillverkaren.

Problem uppstår också när grundningen hoppas över på ett sugande underlag, när skiktet blir för tjockt och spricker, eller för tunt så att ojämnheterna syns igenom. Ett vanligt fel är att måla för tidigt. Väggen behöver torka, vilket oftast tar några veckor. Annars blir det fläckar eller så flagnar färgen. På fasader uppstår skador när man putsar strax före regn eller frost.

En mindre yta inomhus, till exempel en lagad vägg i ett rum, klarar du själv om du har lite tålamod. Fasader och arbete på höjd lämnar du hellre till en murare med ställning.

1. Töm rummet och täck golv och fönster med plast.
2. Knacka bort löst sittande puts och borsta väggen fri från damm.
3. Fyll större hål och sprickor med grovputs i förväg och låt det härda.
4. Grunda väggen eller fukta den jämnt.
5. Blanda en mindre mängd bruk exakt enligt anvisningen.
6. Lägg på ett tunt skikt med stålslev uppifrån och ned.
7. Vänta tills ytan har satt sig och filta den med en svampbräda i cirkelrörelser.
8. Stäng fönstren mot drag, håll värmen måttlig och låt väggen torka långsamt.
9. Måla först när putsen är helt torr.

Titta på väggen i dagsljus och även med en lampa som lyser snett längs ytan. Då syns varje våg.

• Ytan är jämn, utan fläckar, repor och klumpar av korn
• Det finns inga sprickor på väggen eller i hörnen
• Ytan dammar eller smular inte när du drar handen över den
• Med en lång rätskiva syns inga tydliga gropar eller vågor utöver den avtalade noggrannheten
• Hörn och smygar är raka och skarpa
• Anslutningar vid tak, fönster, dörrar och strömbrytare är rena
• Utomhus är detaljerna vid fönsterbleck och sockel noggrant utförda
• Tillverkare och typ av bruk står i slutprotokollet, tillsammans med eventuella fel som ska åtgärdas