Putsning av väggar (grovputs)

Om putsen håller eller inte avgörs till stor del innan första slevfullen bruk hamnar på väggen. Ett vanligt arbetsgång ser ut så här:

1. Förbered underlaget: väggen ska vara fast, ren och fri från damm, fett och lösa bitar. På gamla väggar knackar murarna bort allt som sitter dåligt och fyller större hål i förväg.
2. Grundning eller stänkputs: på slät betong kastas en tunn cementrik stänkputs som ger ytan ett grepp att fästa i. På mycket sugande underlag, till exempel lättbetong, används grundning eller stänkputs enligt putstillverkarens anvisning. Då suger underlaget inte ut vattnet ur bruket för snabbt.
3. Sätt putslister: putslister eller putsprofiler fästs på väggen och bestämmer både plan och tjocklek. På hörn sätts hörnlister så att kanterna blir raka och tål stötar.
4. Blanda bruket: färdigt torrbruk i säck blandas med vatten exakt enligt anvisningen. Om bruket blandas på plats av cement, kalk och sand väljs blandningen efter användning: mer cement ger högre hållfasthet men en tätare puts.
5. Lägg på putsen: bruket kastas på för hand med murslev eller sprutas med putsmaskin. Ett lager är vanligtvis ungefär 10 till 20 mm. Behövs mer tjocklek görs det i två omgångar, och andra lagret läggs först när det första har börjat stelna.
6. Dra av och rätta till: med en rätskiva som vilar mot listerna dras överskottet av och tomma partier fylls i. När ytan har satt sig bearbetas den med brädrivare eller filt, beroende på om den ska förbli grov eller få ett lager till.
7. Låt putsen härda: putsen ska torka i lugn takt, utan direkt sol, frost eller kraftigt drag. Vid värme fuktas den lätt vid behov. Snabba inte på torkningen med hög värme eller byggfläktar, då spricker putsen lätt.

Handputsning passar mindre ytor, lagningar och väggar med många fönstersmygar och nischer, eller där en maskin är svår att ställa upp. Det går långsammare, men muraren har full kontroll över varje del av väggen.

Maskinputsning lönar sig när hela hus eller stora sammanhängande ytor ska putsas. Bruket får jämnare konsistens och arbetet går betydligt snabbare. Samtidigt krävs vatten och el, plats för maskinen och noggrann täckning av fönster, dörrar och golv.

Vilket bruk som passar beror på underlag och plats:

• Bostadsrum inomhus: vanlig grovputs av kalkcementbruk, senare finputs eller spackel
• Lättbetong och lättklinker: lättputs avsedd för dessa material, så att putsen inte blir hårdare än murverket
• Fuktiga källare och gammalt murverk: saneringsputssystem, eftersom vanlig puts snabbt släpper på en fuktig vägg
• Fasad och sockel: puts som tål väder och stänkvatten, enligt fasadtillverkarens system

Två väggar med samma yta kan kräva helt olika mycket arbete. Det påverkar också vad jobbet kostar. Enklare blir det med:

• Raka väggar av måttnoggranna block, där det räcker med ett tunnare lager
• Stora öppna väggytor utan många fönster och hörn
• Fri framkomlighet och tillgång till vatten och el

Mer tid tar det vid:

• Gammalt, snett eller fuktigt murverk som måste rätas ut med tjock puts
• Nedknackning av gammal puts och lagning av underlaget
• Många smygar, hörn och spår efter elinstallationer
• Högt i tak eller trapphus, där ställning behövs
• Arbete i en bebodd bostad, där allt ska täckas och städas

Bor du i bostadsrätt, prata med styrelsen i bostadsrättsföreningen i god tid om arbetstider, bortforsling av rivningsmassor och skydd av trapphus och andra gemensamma utrymmen. Anlitar du en firma kan arbetskostnaden ofta ge ROT-avdrag. Kontrollera villkoren hos Skatteverket innan du bestämmer dig.

• Puts på dammigt eller torrt underlag: putsen fäster inte och låter efter en tid ihåligt eller lossnar.
• Ingen stänkputs på betong: slät betong ger bruket inget att greppa i.
• För tjockt lager på en gång: putsen sjunker ihop och spricker när den torkar.
• Putsning i kyla eller i stark sol: under ungefär +5 °C härdar bruket inte som det ska, och i värme torkar det för snabbt.
• Finputs eller målning för tidigt: i praktiken händer det ofta att nästa lager läggs på fuktig puts, och efter några veckor syns fläckar eller sprickor. Som tumregel räknar man med ungefär ett dygns torktid per millimeter, men tillverkaren anger den exakta tiden.
• Ingen armering där olika material möts: till exempel tegel intill en betongbalk. Utan putsnät blir det nästan alltid en spricka där.

En mindre yta i ett förråd, en källare eller ett garage kan du klara själv om du har lite tålamod. För ett helt bostadsplan eller en fasad är det klokare att ta in en murare. Arbete på hög höjd och från ställning bör du lämna till yrkesfolk.

1. Knacka bort lösa partier och borsta väggen fri från damm.
2. Lägg stänkputs på betong och grundning på sugande murverk enligt anvisningen.
3. Sätt putslisterna i lod och plan med vattenpass och låt dem fästa.
4. Blanda torrbruket med vatten precis enligt säcken, och bara så mycket som hinner användas inom brukets öppentid.
5. Kasta på bruket med murslev nedifrån och upp, en liten yta i taget.
6. Dra av överskottet med en rätskiva mot listerna och fyll i tomma partier.
7. Bearbeta ytan med brädrivare när den har satt sig.
8. Skydda putsen mot drag och frost och låt den torka i lugn takt.

• En lång rätskiva mot väggen visar inga tydliga gropar eller bulor, tillåten avvikelse anges i avtalet eller i den standard ni har kommit överens om
• Hörn och kanter vid smygar är raka och i lod
• Putsen låter inte ihålig någonstans när du knackar på den, vilket annars betyder att den släppt från underlaget
• Ytan har inga sprickor, smuliga partier eller fläckar från ojämn torkning
• Putsen är prydligt avslutad runt dosor, rör och karmar
• Fönster, golv och installationer är rengjorda från bruk efter arbetet