Gjutning och avdragning av underbetong

Underbetong är inte en bärande platta i samma mening som ett bjälklag. Dess uppgift är att skapa en fast, jämn och sammanhängande yta på marken. Om du lade fuktspärr eller isolering direkt på gruset skulle stenarna tränga igenom eller ge ojämnt stöd, och golvet skulle svikta när man går på det.

Varför spelar jämnheten någon roll när ytan ändå täcks av fler lager? En fuktspärr behöver ett slätt underlag utan vassa kanter och gropar. Cellplastskivor vickar och spricker på en knölig betong. Och varje ojämnhet syns till slut i tjockleken på avjämningen eller pågjutningen: på vissa ställen blir den för tunn och spricker, på andra onödigt tjock och torkar länge. En väl avdragen underbetong sparar alltså både arbete och material i alla lager ovanför.

I Sverige ligger isoleringen ofta under betongen, som i en vanlig platta på mark med cellplast. I äldre hus, källare och vid vissa golvuppbyggnader ligger istället en underbetong direkt på gruset med isolering och ett nytt golv ovanpå. Begreppet används också för det tunna lagret under grundsulor, ofta kallat renbetong. Det har normalt lägre hållfasthet och tjocklek och finns främst för att armeringen inte ska ligga i leran. Den här texten handlar mest om underbetong för golv, men principen för att lägga ut och dra av betongen är densamma.

Gjutning är ett snabbt arbete som inte går att avbryta. När betongbilen står på plats måste allt annat vara färdigt. I praktiken händer det ofta att laget får vänta för att en avloppsgenomföring saknas eller för att höjderna inte är markerade.

Underlag och packning

• Jorden är urgrävd till rätt djup, fri från matjord, rötter och byggavfall
• Bärlagret av grus eller makadam är utlagt i lager och varje lager är packat med markvibrator, normalt i skikt på ungefär 15 cm
• Ytan på bärlagret är avjämnad och utan gropar, så att betongen inte blir dubbelt så tjock på vissa ställen
• Vid lerig eller blöt mark har du stämt av med konstruktören om det behövs fiberduk eller ett tjockare bärlager

Rör och ledningar under golvet

Allt som ska ligga under golvet måste vara lagt, kontrollerat och återfyllt före gjutningen. Det gäller framför allt avloppsrör, inkommande vatten, skyddsrör för elkablar och ibland rör för radonsug. Rörmokaren och den behöriga elektrikern bör ha gjort sin del innan betongen beställs. Genomföringar som ska sticka upp ur betongen bör vara pluggade och fixerade så att de inte flyttar sig vid vibreringen. Att bila upp en nygjuten platta i efterhand är onödigt arbete och en vanlig orsak till sprickor.

Höjder, kanter och åtkomst

• En höjdreferens är markerad på väggarna, oftast ett meterstreck, som överkanten på betongen mäts från
• En kantremsa är fäst runt väggarna så att plattan skiljs från murverket
• Betongbilen eller pumpen kommer fram, alternativt finns en plats där betongen kan tippas och köras med skottkärra
• Vatten och el finns för vibrator och för att tvätta verktyg
• Vädret är lämpligt: varken frost eller stark sol i kombination med blåst

Gör du golvet i en lägenhet i bottenplan i en bostadsrättsförening, prata med styrelsen i god tid. Avlopp och stammar under plattan hör ofta till föreningen, och det är bra att veta vem som ansvarar för vad innan golvet bryts upp.

Höjdstyrning

Först bestäms var betongens överkant ska ligga. På bärlagret sätts styrningar, ofta kallade avdragsreglar. Det kan vara stålprofiler, reglar eller betongsträngar som gjuts dagen innan. I mindre rum räcker ibland höjdpunkter eller pinnar som ställs in med laser. Avståndet mellan reglarna väljs efter längden på avdragsribban, normalt upp till ungefär 2 till 3 meter.

Plastfolie och armering

Om konstruktionen kräver det läggs en plastfolie på gruset. Den hindrar torrt grus från att suga vatten ur betongen och minskar friktionen, så att plattan spricker mindre när den krymper. Om armering ingår läggs armeringsnät ut med omlott i skarvarna och lyfts upp på distanser, så kallade armeringsstolar. Ett nät som ligger direkt på folien gör nästan ingen nytta, eftersom det hamnar längst ner i plattan där det inte tar upp några krafter.

Utläggning av betongen

Betongen läggs ut i etapper från det hörn som ligger längst bort och mot utgången, så att ingen behöver vada genom färdig yta. Den fördelas med skyffel eller kratta så att den ligger något över reglarnas nivå. Betongen ska inte släppas från hög höjd eller dras långa sträckor över ytan, eftersom den då separerar: stenen skiljs från cementpastan.

Vibrering och avdragning

Vid vanliga tjocklekar används oftast en vibrerande avdragningsbalk. Den packar betongen och drar samtidigt av den till reglarnas höjd. I tjockare plattor eller med tät armering används också en stavvibrator. På små ytor packas betongen ibland för hand genom stampning och dras av med en aluminiumribba som förs i sidled och samtidigt framåt. Där det blir en grop efter ribban fylls betong på och ytan dras av igen.

Efterbearbetning av ytan

Efter avdragningen jämnas ytan till med en bräda på långt skaft, så att spåren efter ribban och små gropar försvinner. Under en fuktspärr eller isolering lämnas ytan oftast lätt sträv, inte spegelblank. Om avdragsreglarna tas bort fylls spåren genast med betong och jämnas till.

Härdning

Så snart betongen tål det täcks den med plast eller vattnas. De första dagarna avgör om ytan blir dammig och sprucken eller inte. Mer om tider och härdning hittar du längre ner.

Hållfasthetsklass och konsistens

För underbetong i golv används normalt betong i klass C16/20 eller C20/25 enligt SS-EN 206, i garage och under tyngre last snarare en högre klass. Renbetong under grundsulor har ofta lägre klass. Det är konstruktionen som avgör, och vid beställning från betongstationen ska klassen anges tydligt. Konsistensen väljs så att betongen går lätt att fördela och dra av. Att späda betongen med vatten på plats är ett fel: den blir lättare att arbeta med men tappar hållfasthet och spricker mer.

Tjocklek

En vanlig tjocklek på underbetong i en villa är ungefär 10 till 15 cm. I garage, verkstad eller under tyngre last görs den tjockare och armerad. Exakt mått bestäms av konstruktören. Vid renovering av äldre hus begränsas tjockleken ofta av dörrhöjder och trösklar, och i källare av takhöjden. Tänk därför igenom golvets uppbyggnad redan innan du river.

Armeringsnät, fiber eller oarmerad

• Oarmerad: används på mindre ytor med väl packat bärlager, där plattan bara bär lätta lager. Den är känsligare för sprickor och behöver därför rörelsefogar.
• Armeringsnät: den vanligaste lösningen. Nätet håller ihop plattan och begränsar hur sprickor sprider sig. Det måste ligga på distanser.
• Fiberarmering: plast- eller stålfiber blandas i betongen på betongstationen. Det sparar tid jämfört med att lägga nät, men ska finnas med i konstruktionen eller vara avstämt med konstruktören.

Hur betongen kommer fram

Betongen kan läggas ut direkt från betongbilens ränna, pumpas eller köras med skottkärra. Pump lönar sig när bilen inte kommer fram till huset eller när du gjuter inomhus genom ett fönster eller en dörr. Små ytor blandas ibland i en betongblandare på plats. Då är det svårare att hålla samma kvalitet i varje sats, och gjutningen tar längre tid, så de första delarna börjar binda innan de sista är klara.

Samma antal kvadratmeter kan innebära en halv dags bekvämt arbete eller en hel dags tung gjutning. Skillnaden beror främst på följande:

• Åtkomst: en stor öppen yta där bilen kan backa ända fram är enklast. Gjutning i källare, inne i ett äldre hus eller bakom en smal grind kräver pump eller mycket bärande för hand.
• Hur uppdelad ytan är: många små rum, hörn, pelare och genomföringar betyder mer handarbete runt hindren.
• Bärlagrets kvalitet: ett jämnt och väl packat bärlager sparar betong och tid. Gropar och ojämnheter gör att det går åt mer betong och att det blir svårare att få jämn tjocklek.
• Krav på jämnhet: om golvbeläggning eller golvvärme ska läggas direkt på betongen utan avjämning krävs noggrannare styrning och mer efterbearbetning.
• Armering: att lägga och lyfta upp nätet är ett eget moment, och det är tyngre att röra sig över nätet under gjutningen.
• Väder: i värme binder betongen snabbt och det finns mindre tid för avdragning. I kyla måste plattan skyddas och väntetiderna blir längre.
• Mängd vid ett tillfälle: jämna leveranser utan långa uppehåll mellan bilarna gör arbetet mycket enklare. Om nästa bil är sen uppstår en gjutfog där satserna möts.

Arbetskostnaden kan i många fall ge ROT-avdrag när arbetet görs i din bostad. Kontrollera villkoren hos Skatteverket och se till att fakturan delar upp arbete och material.

Hur lång tid det tar

Själva utläggningen och avdragningen av ett vanligt villagolv klarar ett erfaret lag normalt på en dag, ofta på några timmar. Förarbetet med packning, avdragsreglar och armering tar oftast längre tid än själva gjutningen.

Bindning och härdning

Efter gjutningen går det vanligen att försiktigt gå på ytan dagen efter, beroende på temperaturen. Betongen bör hållas fuktig i åtminstone ungefär en vecka, genom vattning eller täckning med plast, särskilt när det är varmt och blåsigt. Under ungefär 5 °C ska betong inte gjutas utan åtgärder, eftersom frost under de första dagarna allvarligt skadar både yta och hållfasthet. Full hållfasthet enligt konstruktionen nås normalt efter 28 dagar.

Härdning och uttorkning är två olika saker. Betongen kan vara stark efter några veckor men fortfarande innehålla mycket fukt. Ska ett fuktkänsligt material som trägolv, limmad matta eller tätskikt läggas ovanpå behöver betongen ofta torka betydligt längre. Det är materialtillverkarens krav på relativ fuktighet som gäller, och en fuktmätning före golvläggningen är vanlig praxis.

Vad som kommer sedan och vad du behöver samordna

Efter underbetongen följer, beroende på uppbyggnad, fuktspärr, isolering, golvvärmeslingor och pågjutning eller flytspackel. Asfaltbaserade fuktspärrar och svetsade skikt kräver en torr och primad yta, och när det går bestäms av tillverkaren. Radon är en fråga i många delar av Sverige, så stäm av med konstruktören om golvet ska vara radonskyddande och om ett radonsug ska förberedas under plattan.

Prata med övriga yrkesgrupper redan före gjutningen. Rörmokaren bör bekräfta var avloppen ska sitta, den behöriga elektrikern skyddsrören och den som gör golvvärmen höjden på golvets uppbyggnad. Ska ett badrum byggas ovanpå bör plattsättaren veta vilken golvhöjd och vilket fall som planeras, eftersom ett våtrum med certifierad plattsättare enligt branschreglerna ställer krav på underlaget. Om snickaren ska bygga innerväggar efteråt, bestäm om de ska stå på underbetongen eller på egen grund.

• Dåligt packat bärlager: plattan sätter sig efter en tid, särskilt längs väggar och ovanför återfyllda avloppsschakt. Det syns som sprickor i klinkern och hörs som ett ihåligt ljud.
• Ingen kantremsa mot väggarna: betongen trycker mot murverket när den krymper och rör sig med temperaturen, och sprickor uppstår i hörn och vid dörrar.
• Vatten tillsatt på plats: betongen blir lättare att fördela, men ytan blir dammig, mjuk och spricker mer. Fuktspärr och lim fäster sämre.
• Armeringen i botten: ett nät som trampats ner i folien håller inte ihop något, och sprickor sprider sig fritt.
• Fel höjd: en för hög betong tar plats från isolering eller pågjutning. En för låg betong betyder tjockare avjämning och längre torktid. Felet upptäcks ofta först av golvläggaren.
• Otillräcklig härdning: ytan torkar för fort och det blir hårfina sprickor och damm. På sommaren kan det hända redan första dagen.
• Glömda genomföringar: att bila i efterhand skadar plattan, folien och fuktspärren, som sedan blir krånglig att laga.
• Gjutning i frost: ytan flagnar och betongen når inte den hållfasthet den ska ha.

En mindre yta, till exempel golvet i en förrådsbod, en liten källare eller en verkstad, kan du klara själv. Du behöver minst en medhjälpare, en betongblandare eller beställd betong och en aluminiumribba. Vid större ytor, i bostadsrum med komplicerad golvuppbyggnad och överallt där plattan ingår i den bärande konstruktionen bör du anlita fackfolk. Ska elkablar ligga under golvet är det en behörig elektriker som drar och ansluter dem.

1. Gräv ur till rätt djup och ta bort matjord, rötter och skräp.
2. Lägg ut bärlagret i skikt och packa varje skikt med en markvibrator, som går att hyra.
3. Markera betongens överkant på väggarna och fäst kantremsa runt hela ytan.
4. Lägg ut plastfolien med omlott och lägg vid behov armeringsnät på distanser.
5. Sätt avdragsreglarna i betongklackar eller på pinnar och kontrollera höjden med vattenpass eller laser.
6. Blanda betong i rätt klass, följ receptet eller tillverkarens anvisning för torrbetongen och tillsätt inget extra vatten.
7. Lägg ut betongen från bortersta hörnet, fördela den något över reglarna och stampa till den.
8. Dra av betongen längs reglarna med ribban i sidled och framåt, fyll gropar och dra av igen.
9. Ta bort reglarna, fyll spåren med betong och jämna till ytan med brädan.
10. Täck ytan med plast och håll den fuktig i ungefär en vecka.

Kontrollera underbetongen innan den täcks av nästa lager. Senare är fel svåra att rätta till. Till hjälp har du en tvåmetersribba, vattenpass eller laser och meterstrecket på väggen. Under en fuktspärr eller isolering brukar kravet vara att det inte syns någon springa större än ungefär 5 mm under ribban, men den exakta toleransen bestäms av konstruktionen eller av tillverkaren av nästa lager.

• Överkantens höjd stämmer med ritningen i flera punkter på ytan
• Jämnheten under tvåmetersribban ligger inom överenskommen tolerans
• Ytan är sammanhängande utan gropar, stenansamlingar eller utstickande stenar
• Kantremsan sitter runt hela ytan och plattan rör inte murverket
• Genomföringar och skyddsrör sitter på rätt ställen och har inte flyttats
• Armeringen sticker inte upp någonstans
• Det finns inga sprickor som är bredare än hårfina
• Ytan dammar inte och smular inte när du repar den med en nyckel
• Betongen har härdats och du vet när och hur länge
• Du har följesedlarna från betongstationen med betongens klass