Montering av stödben upp till 2,7 m

Ett spänt nät eller en spänntråd drar i stolparna längs stängslets riktning. På mellanstolparna tar dragkrafterna från båda sidor ut varandra. På ändstolpar och hörnstolpar gör de inte det, där drar det bara från ett håll. Därför behövs stödben framför allt här:

• ändstolpar: ett stödben riktat in mot stängslet,
• hörnstolpar: två stödben, ett längs varje sida av stängslet,
• stolpar vid grind och gång­grind samt ställen där stängslet byter riktning eller går över i en slänt,
• långa raka sträckor: enligt tillverkaren sätts stödben även med jämna mellanrum, till exempel vid spännstolpar.

Varför sitter stödbenet på nätets sida och inte bakom stolpen? Det fungerar som en stötta som trycker stolpen emot nätets drag. Om det satt på andra sidan skulle draget bara försöka slita loss det. Vid högre panelstängsel hjälper stödbenet framför allt mot vind, eftersom täta paneler tar mycket vind.

Grunden är en stolpe som redan sitter stadigt och står lodrätt. Stödbenet monteras mot den, helst samtidigt som stolpen gjuts eller kort efteråt, innan nätet spänns.

1. Mätning. Höjden där stödbenet ska fästas på stolpen bestäms. Oftast hamnar fästet i stolpens övre halva eller övre tredjedel, beroende på tillverkarens system. Därav följer var foten ska sitta i marken.
2. Vinkel. Stödbenet ska bilda ungefär 40 till 50 grader mot stolpen. Ett för brant stödben gör nästan ingen nytta, ett för flackt blir långt och kan böja sig.
3. Grop för foten. En grop grävs för betongfundamentet. För stängsel i den här höjden brukar man gå ner ungefär 60 till 80 cm så att fundamentet når under tjälzonen. I kallare delar av landet går tjälen ofta djupare, och då behövs ett djupare fundament. Botten packas och vid behov läggs ett lager makadam.
4. Fästning i stolpen. Stödbenet fästs med en klammer eller ett skruvförband. Förbandet ska sitta helt utan glapp.
5. Gjutning. Foten gjuts in i betong som stöts eller packas så att inga håligheter blir kvar. Ytan formas med ett svagt fall bort från stödbenet så att vattnet rinner av.
6. Härdning. Medan betongen härdar får varken stödben eller stolpe röras. Nätet spänns först efter några dagar, beroende på betongsort och väder.

Stödben är oftast av stålrör eller stålprofil, varmförzinkade och ofta plastbelagda i samma färg som stängslet. De bör passa stolparnas diameter och system, annars blir klammrarna svåra att dra åt ordentligt. Vid högre och mer belastade stängsel lönar det sig med en kraftigare profil med tjockare gods.

Fästdetaljer: klammer, skruvar och brickor bör vara förzinkade eller rostfria. En vanlig skruv rostar sönder långt innan stängslet är slitet.

Betong: vanligtvis används konstruktionsbetong i klass C16/20 eller C20/25, eller färdig stolpbetong i säck. För säckad betong gäller tillverkarens anvisningar, särskilt mängden vatten och härdningstiden.

Rostskydd: ställen där stödbenet har kapats eller borrats behandlas med zinkspray eller rostskyddsfärg. Den öppna rörändan stängs med en ändpropp så att vatten inte rinner in.

Enklast är att sätta stödbenen samtidigt som stolparna vid ett nytt stängsel, i lös jord som är lätt att gräva i. Mer arbete blir det vid:

• stenig eller hårt packad mark, fyllnadsmassor med byggrester och trädrötter,
• slänter, där vinkel och djup måste mätas noggrannare,
• dålig åtkomst, till exempel en smal remsa mellan stängsel och hus eller tät plantering,
• montering i efterhand på ett gammalt stängsel, där nätet först måste lossas och stolpen riktas upp,
• nedgrävda ledningar nära tomtgränsen, där man måste gräva för hand och försiktigt.

Vid ett längre stängsel går det fortare per stödben, eftersom gropar och gjutning görs i ett svep.

• För grunt fundament. Ett litet block strax under ytan lyfts av tjälen, och stödbenet slutar stötta.
• Fel vinkel. Ett nästan lodrätt stödben håller inte stolpen, och stängslet lutar mer och mer.
• Stödbenet på fel sida. Det ska sitta på den sida som nätet drar åt.
• Glapp i klammern. Ett litet glapp växer med tiden, och stödbenet slutar fungera.
• Håligheter i betongen. Betong som bara hälls i utan att packas ser stadig ut men håller dåligt.
• Nätet spänns för tidigt. Färsk betong tål inte draget, och stolpen rör sig.
• Obehandlade snittytor. Ett kapat stödben utan rostskydd börjar rosta precis vid fästet.

Om stolparna redan sitter stadigt och står lodrätt kan du montera stödbenen själv. Kontrollera innan du gräver att det inte går el, vatten, fiber eller gas där. Det kan du göra kostnadsfritt via Ledningskollen, så märker ledningsägarna ut sina ledningar. Om du skadar en gasledning när du gräver: gå genast till ett säkert avstånd och ring 112.

1. Ta fram stödben, klammer, förzinkade skruvar, betong, makadam, spade, vattenpass, tumstock och kilar eller reglar för att stötta.
2. Kontrollera att stolpen står lodrätt och sitter stadigt.
3. Hålla stödbenet mot stolpen på nätets sida och ställa in en vinkel på ungefär 40 till 50 grader.
4. Markera var foten hamnar och gräva en grop ungefär 60 till 80 cm djup, djupare där tjälen går djupt.
5. Packa botten och fylla på ett tunt lager makadam.
6. Fästa stödbenet i stolpen med klammern och dra åt skruvarna så att förbandet saknar glapp.
7. Kontrollera stolpen med vattenpass igen och stötta stödbenet så att det inte flyttar sig under gjutningen.
8. Gjuta foten med betong, stöta i den efter hand och forma ytan med fall bort från stödbenet.
9. Behandla snitt och borrhål med rostskydd och sätta på ändproppen.
10. Låta betongen härda och spänna nätet först därefter, enligt betongtillverkarens anvisningar.
11. Efterdra klammern när nätet är spänt.

• stödbenet sitter på den sida som nätet drar åt, vid hörn finns två,
• vinkeln mot stolpen är ungefär 40 till 50 grader,
• stolpen står fortfarande lodrätt när nätet är spänt,
• klammern är åtdragen och stödbenet rör sig inte i den,
• betongfoten har inga sprickor eller synliga håligheter,
• vatten rinner bort från foten och blir inte stående vid stödbenet,
• snittytor är behandlade och öppna rörändar har ändproppar,
• stängslet fjädrar inte och lutar inte när du trycker med handen mot stolpens topp.