Spänna taggtråd

Innan du börjar bör du veta exakt var tomtgränsen går. Leta upp gränsmarkeringarna och prata gärna med grannen innan stängslet sätts upp, så slipper ni diskussioner senare. Om taggtråden ska gå nära en gångväg eller en plats där folk rör sig, tänk på att någon kan skada sig på den. Ska stängslet hålla djur, tänk också på vilket djur det gäller. Till nötkreatur används taggtråd ibland, men för hästar avråder många från den eftersom de lätt skär sig.

Själva spänningen görs först när stolparna sitter stadigt och eventuell betong har härdat. Arbetet ser oftast ut så här:

1. Fäst trådens början ordentligt i hörn- eller ändstolpen, helst genom att linda den flera varv och låsa med en klämma.
2. Rulla ut tråden längs stängsellinjen och häng den löst i krokar eller fästen på mellanstolparna.
3. Montera en trådsträckare i andra änden och dra åt tråden stegvis, utan ryck.
4. Kontrollera att tråden är rak och inte fastnar någonstans, och fäst den sedan ordentligt vid varje stolpe.
5. Har stängslet flera trådar spänns varje tråd för sig, med samma avstånd i höjdled hela vägen.

Varför är hörn- och ändstolparna så viktiga? Hela dragkraften från tråden vilar på dem. Därför förses de oftast med en snedsträva som hindrar stolpen från att luta in mot sträckan när tråden dras åt. I Sverige tillkommer tjälen: stolpar som sitter för grunt kan lyftas av frosten under vintern, och då släpper spänningen.

Taggtråd skiljer sig i kärntrådens tjocklek, hur tätt taggarna sitter och vilket ytskydd den har. För ett permanent stängsel väljs nästan alltid galvaniserad tråd. Billig tråd med tunt zinkskikt börjar rosta tidigare och går lättare av när den spänns. Plastbelagd tråd väljs främst där utseendet spelar roll.

• Trådsträckare gör att du kan dra åt tråden kontrollerat och enkelt efterspänna den när den släpper.
• Stålstolpar är ett vanligt val för ett stadigt och relativt enkelt stängsel.
• Betongstolpar är tyngre och passar för långa sträckor och större belastning.
• Trästolpar används mest vid betesmarker och tillfälliga stängsel. Där fästs tråden ofta med stängselkrampor.
• Taggtrådsarmar, alltså vinklade utliggare överst på stolpen, bär tråden snett utåt och gör stängslet svårare att klättra över. De väljs där skyddet av en byggnad eller ett område är det viktiga.

Små detaljer som klämmor, najtråd och fästen underskattas ofta. I praktiken är det just de som avgör om tråden stannar på plats.

Enklast är en plan tomt, jämnt placerade stolpar och god åtkomst längs hela linjen. Avståndet mellan stolparna brukar vara ungefär två till tre meter. Med jämn placering går tråden lätt och jämnt att spänna.

Det som gör arbetet längre och därmed dyrare är framför allt:

• Slänter eller kuperad mark, där tråden måste dras i etapper med extra förankringspunkter
• Många vinklar och hörn, eftersom varje hörn blir en egen spännpunkt med sträva
• Flera trådar eller montering på taggtrådsarmar högt upp
• Igenvuxen remsa längs stängslet, buskar och dålig åtkomst
• Rivning av gammal, rostig tråd innan den nya kan sättas upp

I praktiken återkommer några misstag gång på gång:

• För löst spänd tråd. Tråden blir vågig, nöts mot stolparna i blåsten och är lätt att ta sig förbi.
• För hårt spänd tråd. Tråden har ingen marginal när den drar ihop sig i kyla och kan gå av eller dra loss ändstolpen.
• Hörnstolpar utan sträva eller som sitter för grunt. Med tiden lutar de och hela sträckan släpper.
• Allt spänns på en gång i stället för stegvis. Spänningen fördelas då ojämnt.
• Arbete utan handskar och skyddsglasögon. Om en spänd tråd släpper kan den ge allvarliga skador på händer och ögon.

Tänk också på temperaturen. Tråd som spänns en varm sommardag drar ihop sig i vinterkylan och blir ännu stramare. Den ska därför inte dras åt till max.

Har du ett lågt stängsel med stadigt förankrade stolpar kan du spänna tråden själv. Du behöver kraftiga arbetshandskar, skyddsglasögon, trådsträckare eller sträcktång samt avbitartång. Montering på taggtrådsarmar eller högre stängsel är bättre att lämna till en stängselfirma.

1. Ta på dig rejäla kläder med långa ärmar, handskar och skyddsglasögon.
2. Kontrollera att hörn- och ändstolparna sitter fast och har sträva.
3. Linda trådänden runt ändstolpen och lås den med en klämma eller najtråd.
4. Rulla ut tråden långsamt, gärna med rullen trädd på en stång, så att tråden inte vrider sig eller trasslar.
5. Häng tråden löst i fästena på mellanstolparna, i samma höjd hela vägen.
6. Koppla trådsträckaren i andra änden och dra åt tråden lite i taget, med flera korta tag.
7. Prova spänningen genom att trycka på tråden med handskbeklädd hand: den ska fjädra lite men inte synligt böja sig.
8. Fäst tråden ordentligt vid varje stolpe och klipp av överflödiga ändar så att de inte sticker ut.
9. Kontrollera spänningen efter några veckor och efterspänn vid behov.

När jobbet är klart, gå längs hela stängslet och kontrollera följande:

• Tråden är rak längs hela sträckan, utan vågor eller häng
• Den fjädrar lite när du trycker på den men är inte spänd till bristningsgränsen
• Hörn- och ändstolpar står lodrätt och har strävor
• Tråden är fäst vid varje stolpe och glider inte någonstans
• Trådarna sitter i samma höjd och med samma avstånd hela vägen
• Trådsträckarna går att komma åt för efterspänning
• Trådändarna är böjda in och sticker inte ut
• Galvaniseringen har inga skador från verktyg