Gängning av rör

Innan någon börjar skära måste ledningen vara trycklös. För värmesystemet betyder det att åtminstone den berörda delen töms. För vattnet stänger man huvudkranen och öppnar den lägst placerade kranen. Sedan gör hantverkaren ungefär så här:

1. Kapar röret vinkelrätt, helst med en rörskärare, så att änden blir rak.
2. Tar bort grader både inuti och utanpå och rensar ytan från rost och gammal färg.
3. Sätter på ett gängsnitt i rätt storlek och smörjer röret med gängolja.
4. Skär gängan med jämna tag. Med handverktyg vrider man tillbaka en bit då och då så att spånen lossnar.
5. Rengör gängan, kontrollerar längd och yta och provskruvar rördelen.
6. Tätar gängan med lin och gängpasta, gängtätningstråd eller gängtejp och drar åt kopplingen.

Varför så mycket fokus på olja och på att snittet sitter rakt? Om gängsnittet går snett blir gängan sned, rördelen hamnar på sniskan och kopplingen läcker lätt. Utan olja river verktyget upp gängan och ytan blir sträv, och en sträv gänga är svår att få tät.

I vatten-, värme- och gasledningar används rörgängor i tummått. I vardagligt tal säger många bara "rörgänga" eller "BSP". I praktiken behöver du känna till de här beteckningarna:

• R: utvändig konisk gänga som skärs direkt på röret. Den smalnar av och tätar i själva gängan tillsammans med tätningsmaterialet när den dras åt. Det är standardgängan på stålrör för alla tre medierna och beskrivs i SS-EN 10226
• Rp: invändig cylindrisk gänga i rördelar, som den koniska R-gängan skruvas in i
• G: cylindrisk gänga som inte tätar själv. Den används där en plan packning eller en O-ring sköter tätningen, till exempel i kopplingar, elementventiler och pumpanslutningar. Den beskrivs i SS-EN ISO 228

Invändiga gängor finns nästan alltid färdiga från fabrik i rördelar och ventiler. Det är ovanligt att man skär en invändig gänga på plats. Det viktiga är att gängtyp och dimension stämmer överens mellan röret och rördelen. Är du osäker, titta i tillverkarens tekniska datablad för ventilen eller rördelen.

Svarta stålrör är det klassiska materialet i äldre värmesystem, till exempel i villor med gamla vattenburna element. De går bra att gänga både för hand och med maskin och ger en stark koppling som går att plocka isär.

Galvaniserade rör finns ofta i äldre vattenledningar, både i flerbostadshus och villor. När gängan skärs försvinner zinkskiktet just där, därför behövs en ordentlig tätning som skyddar gängan mot fukt. Galvaniserade rör ska inte svetsas eller värmas, så gängning är det naturliga sättet att skarva dem.

Rostfria rör är hårdare och sliter mer på verktygen. De kräver vassa gängsnitt avsedda för rostfritt och oftast maskinell gängning.

Plaströr, PEX och flerskiktsrör går inte att gänga, och inte heller kopparrör eller tunnväggiga stålsystem som är gjorda för pressning. De skarvas med press-, klämrings- eller lödkopplingar, eller med en övergång som har gänga. Kraftigt rostiga rör passar inte heller, eftersom väggen blir för tunn när gängan är skuren.

En gängklupp med spärr räcker för mindre dimensioner och ett fåtal gängor, till exempel vid en reparation i badrummet eller när ett element ska anslutas. Fördelen är att den får plats även på trånga ställen där en maskin inte går att ställa upp.

En elektrisk gängmaskin används för större dimensioner, hårdare material och när det är många gängor som ska skäras. Gängorna blir jämnare, det går fortare och röret och väggen det sitter fast i belastas mindre. Om en rörbit går att demontera väljer hantverkaren ibland att kapa ut den, gänga den i maskinen och sätta tillbaka den färdig.

Hur mycket arbete det blir, och därmed vad det kostar, beror främst på:

• Rörets dimension och hur många gängor som behövs
• Materialet, eftersom rostfritt och gamla hårda rör är tyngre att gänga
• Åtkomligheten, till exempel om röret sitter tätt mot väggen, i ett hörn eller bakom pannan
• Rörets skick, eftersom en rostig eller igenväxt rörände måste kapas tills man når friskt material
• Om värmesystemet måste tömmas och fyllas igen eller vattnet stängas av för hela huset
• Om det gäller vatten, värme eller gas, där kraven på kontroll är högre

Det är vanligt att själva gängan inte tar mest tid. Det som tar tid är att få loss en gammal fastrostad koppling och att förbereda platsen.

För dricksvatten används bara tätningsmaterial som är avsedda för dricksvatten, alltså pasta och tråd som är märkta för det. Gängan ska vara ren och fri från olja och spån som annars kan följa med in i ledningen. Om rören ska byggas in i ett våtrum, anlita en certifierad rörmokare som följer branschreglerna, till exempel Säker Vatten.

I värmesystem påverkas kopplingen av värmen och av att den värms upp och svalnar om och om igen. Tätningen måste tåla värmesystem och gängan får inte dras åt för hårt, annars kan rördelen spricka. Om röret sedan ska byggas in i vägg eller golv måste varje dold koppling täthetsprovas innan den täcks över.

Gas finns i ett fåtal svenska städer och regioner, men där den finns gäller en tydlig regel: bara en behörig gasinstallatör får gänga och montera kopplingar på gasledningar. Efter arbetet ska ledningen tryckprovas och provningen dokumenteras. Om du känner gaslukt: använd inga elektriska apparater, vädra, lämna lokalen och ring 112.

Bor du i bostadsrätt hör stammar och gemensamma ledningar till föreningen. De får inte tömmas eller ändras utan att du först pratat med styrelsen i bostadsrättsföreningen.

När du tar emot arbetet, titta efter det här:

• Gängan är slät, utan avbrutna gängtoppar och grader
• Rördelen eller ventilen sitter rakt och inte snett
• Det sticker inte ut för mycket gänga eller tätningsmaterial från rördelen
• För vatten: ledningen har satts under tryck och kopplingen har hållit sig torr
• För värme: systemet har fyllts, luftats och trycket på manometern har inte sjunkit under provningen
• För gas: det finns ett protokoll från tryckprovningen
• Platsen är rengjord från olja och spån