Ingjutning av golvvärmerör

Själva gjutningen går fort. Det mesta av arbetet ligger i förberedelserna. En noggrann entreprenör gör ungefär så här:

1. Kontroll av underlaget. Bjälklaget eller plattan ska vara plan, ren och torr. Mot mark eller ovanför ett ouppvärmt utrymme behövs ett fungerande skydd mot fukt underifrån.
2. Isolering. Under rören läggs golvcellplast (EPS), på fuktigare ställen extruderad cellplast (XPS), eller systemskivor med noppor. Isoleringen gör att värmen går uppåt in i rummet och inte ner i grunden.
3. Kantisoleringsremsa. Remsan sätts längs alla väggar, runt pelare och vid dörrkarmar. Då kan gjutningen röra sig fritt när den värms upp, och den spricker inte.
4. Utläggning av rören. Rören, oftast PE-RT eller PEX med syrediffusionsspärr, läggs i spiral eller slingor med det avstånd som ritningen anger. De fästs med clips eller trycks in mellan nopporna så att de inte flyter upp under gjutningen.
5. Tryckprovning. Innan något gjuts trycksätts slingorna och man kontrollerar att det inte läcker någonstans. Under gjutningen ska systemet stå kvar under tryck, så att en skada från en skyffel eller en slang syns direkt.
6. Gjutning. Cementbaserad gjutning sprids ut, komprimeras och dras av med rätskiva till rätt nivå. Flytande anhydritbaserad gjutning hälls ut och lägger sig själv i nivå. Golvgjutningen vibreras inte som konstruktionsbetong, det räcker att den fördelas och slätas ut ordentligt.
7. Rörelsefogar. Stora ytor, rum med många vinklar och övergångar vid dörröppningar delas av med fogar. Fogen ska helst skilja olika värmeslingor åt och korsa rören så lite som möjligt.

Varför så många lager? Vart och ett har sin uppgift: isoleringen håller kvar värmen, remsan tar upp rörelser och gjutningen lagrar och sprider värmen. Saknas något av dem värmer golvet sämre eller tar skada med tiden.

Till golvvärme används två huvudtyper av gjutning. Båda fungerar bra om tillverkarens anvisningar följs.

• Cementbaserad gjutning tål fukt och passar även i badrum och på bottenplan. Täckskiktet ovanför röret är enligt SS-EN 1264 vanligtvis minst omkring 45 mm. Massan blandas ofta med fiber och en tillsats avsedd för golvvärme. Den torkar långsammare.
• Anhydritbaserad gjutning (kalciumsulfat) är flytande, omsluter rören väl och leder värme bra. Den kan göras tunnare, exakt tjocklek anger tillverkaren. Den är känslig för fukt. I våtrum krävs därför ett noggrant utfört tätskikt, och ytan slipas oftast innan golvbeläggningen läggs.

Har du ont om bygghöjd eller vill att arbetet går snabbare kan anhydrit vara ett alternativ. Gäller det en fuktig miljö, eller vill du ha en robust och beprövad lösning, väljs oftast cementbaserad gjutning. Valet bör utgå från golvvärmeritningen och från vilken golvbeläggning som ska ligga överst. I badrum gäller dessutom att tätskiktet läggs av en certifierad plattsättare enligt branschreglerna, till exempel Säker Vatten eller GVK.

Hur omfattande jobbet blir, och därmed vad det kostar, beror framför allt på underlaget och på hur lätt det är att komma åt.

• Enklare är det i nybyggen med plan platta, stora öppna ytor och bra åtkomst för pump eller blandare.
• Svårare är det vid renovering, när det gamla golvet måste rivas ner till bärande lager och underlaget jämnas till.
• Många små rum, nischer och trösklar ger fler rörelsefogar och mer handarbete.
• Högt upp utan hiss eller med trång åtkomst blir det tyngre att få in materialet.
• Ett tjockare lager gjutning kräver mer material och förlänger torktiden.

Bor du i lägenhet behöver du också tänka på vikten av den nya golvuppbyggnaden och på stegljud till grannarna. Ta därför kontakt med styrelsen i bostadsrättsföreningen tidigt, så att golvet blir rätt uppbyggt. Arbetskostnaden kan i många fall ge rätt till ROT-avdrag, kontrollera villkoren hos Skatteverket.

• Gjutning utan tryckprovning. En otät koppling under gjutningen betyder att golvet måste bilas upp.
• Kantremsa som saknas eller skärs av för tidigt. Gjutningen trycker då mot väggarna och spricker.
• Dåligt fästa rör. Rören flyter upp mot ytan och täckskiktet ovanför blir för tunt.
• För tunt täckskikt. Golvet värmer i ränder och gjutningen ovanför rören skadas lätt.
• För snabb torkning. Golvvärme på full effekt direkt efter gjutningen eller korsdrag en varm sommardag ger sprickor.
• Golvbeläggning på fuktig gjutning. Parketten buktar och fästmassan under klinkern släpper.

Efter gjutningen behöver golvet vila. De första dagarna ska det skyddas mot korsdrag, direkt solljus och frost. Golvvärmen sätts på först efter den tid som tillverkaren av gjutmassan anger. För cementbaserad gjutning brukar det vara omkring tre veckor, för anhydrit tidigare, ungefär efter en vecka.

Sedan följer en uppstartsvärmning: vattentemperaturen höjs stegvis, hålls några dagar och sänks sedan långsamt igen. Förloppet förs in i ett protokoll. Att golvet torkar ut helt inför golvläggningen tar betydligt längre tid, för en tjock cementbaserad gjutning ofta flera veckor. Det är inte kalendern som avgör om golvet är klart, utan en fuktmätning som golvläggaren eller en fuktmätare gör innan beläggningen läggs.

Vid överlämningen ser du till att du har:

• protokoll från tryckprovningen före gjutningen,
• en ritning över rörens placering med mått eller foton tagna före gjutningen,
• kantremsa runt hela rummet och rörelsefogar enligt ritningen,
• en plan yta utan sprickor, skador eller ihåliga partier när du knackar,
• uppgift om typ av gjutning, tjocklek och datum för gjutningen,
• protokoll från uppstartsvärmningen med temperaturer och datum,
• dokumentation av fuktmätningen före golvläggningen.