Läggning av golvvärmerör

Själva rörläggningen är bara en del av jobbet. Ett bra resultat bygger på ett förberett underlag, rätt ordning på skikten och en noggrann tryckprovning innan något gjuts in.

Skikten under rören

På ett plant och rent underlag läggs först värmeisolering, oftast cellplast (EPS) med en tryckhållfasthet som passar för golv. Mot mark eller ovanför ett kallt utrymme behövs betydligt tjockare isolering än mellan två uppvärmda våningsplan, annars går en del av värmen i onödan nedåt. I villor med platta på mark ligger isoleringen ofta redan under plattan, och då fästs rören i stället på armeringsnätet innan plattan gjuts.

Längs väggarna i varje rum, runt pelare och vid dörrkarmar sätts en kantremsa. Den skiljer gjutningen från väggarna och låter den röra sig när den värms upp, utan att det bildas sprickor. Ovanpå isoleringen kommer, beroende på system, en folie med rutmönster, en systemskiva med noppor eller skenor som röret fästs i.

Läggning av slingorna

Röret rullas ut direkt från rullen, helst med en avrullare så att det inte vrider sig eller knäcks. Varje slinga börjar vid fördelaren, går genom rummet enligt ritningen och kommer tillbaka till fördelaren. Installatören håller det centrumavstånd som beräkningen anger, vanligtvis ungefär 10 till 20 cm. Längs ytterväggar med stora fönster läggs ofta en tätare kantzon, eftersom kallraset från fönstren märks mest där.

Det finns två grundsätt att dra slingorna:

• spiral (snigel), där fram- och returledning går bredvid varandra, så att golvtemperaturen blir jämnare. I bostadsrum är det i dag den vanligaste lösningen,
• meander (slinga fram och tillbaka), där röret går i parallella stråk. Det är enklare på smala och små ytor, men golvet blir varmare i början av slingan än i slutet.

Fördelare, skyddsrör och märkning

Vid fördelaren samlas många rör tätt intill varandra. Där dras de vanligtvis i skyddsrör eller med isolerstrumpa, så att golvet framför fördelaren inte blir överhettat. Skyddsrör används också där röret passerar en rörelsefog i gjutningen eller en tröskel mellan rum. Varje slinga märks vid fördelaren, så att det är tydligt vilket par som hör till vilket rum.

Tryckprovning och gjutning

Innan något gjuts in fylls hela systemet med vatten, luftas och trycksätts. Tryck och provtid bestäms av systemtillverkaren och beräkningen. Om manometern inte visar något tryckfall skrivs resultatet in i ett provningsprotokoll. Sedan gjuts golvet medan rören fortfarande står under tryck. Skadas ett rör av en skottkärra eller en spade märks det direkt, och inte först när klinkern ligger på plats.

Golvvärme är inte bara golvvärme. Systemet påverkar hur snabbt jobbet går, hur högt golvet blir och hur bra röret sitter kvar när massan hälls över.

Våta system som gjuts in

• Tackersystem: isolering med en folie som har tryckt rutmönster, där röret fästs med plastklammer med hjälp av en tacker. Det går snabbt och passar rum med oregelbunden form. Fäster klamrarna dåligt kan röret flyta upp i en tunnflytande massa.
• Noppskiva: röret trycks ner mellan nopporna och sitter kvar av sig självt. Avstånden blir nästan automatiskt rätt och röret flyter inte upp. Skivan är styvare och kräver mer kapning i krångliga planlösningar.
• Skenor: plastskenor med spår fästs på isoleringen och röret klickas fast. De används mest på stora, enkla ytor.
• Fästning på armeringsnät: vanligt i platta på mark. Röret buntas fast på nätet med buntband eller rörclips. Här gäller det att röret ligger på rätt höjd i plattan och inte trycks ner när någon går på nätet.

Torra och låga system

Många svenska villor har träbjälklag, och vid renovering saknas ofta höjd för en traditionell ingjutning. Då passar torra system, där röret läggs i spår i isolerskivor eller spånskivor med värmefördelningsplåtar av aluminium. Ovanpå läggs golvskivor eller direkt ett trä- eller laminatgolv enligt tillverkarens anvisningar. Ett annat alternativ är tunnskiktssystem med mindre rördimension som gjuts in i flytspackel, eller att fräsa spår i en befintlig, hållfast betong. De här lösningarna är lätta och låga, men kräver noggrant arbete och reagerar snabbare på temperaturändringar.

Betong, cementbaserad massa eller anhydrit

Betong och cementbaserade avjämningsmassor tål fukt och fungerar även i våtrum. Ovanför röret behövs vid en traditionell pågjutning normalt runt 45 mm eller mer, i tunnskiktssystem mindre enligt tillverkaren. Anhydritmassa (kalciumsulfatbaserad) omsluter röret helt, leder värme bra och kan enligt tillverkaren göras tunnare. Den är däremot känsligare för fukt, och restfukten måste mätas noga innan klinker eller parkett läggs. Vid tunnflytande massor är det extra viktigt att röret sitter ordentligt fast.

I golvet ska bara rör avsedda för golvvärme med syrespärr användas. Utan syrespärr tränger syre in i vattnet, och med tiden korroderar metalldelar i värmepump, panna, cirkulationspump och fördelare, och det bildas slam.

• PE-X (tvärbunden polyeten): mycket vanligt och tåligt mot både värme och tryck. Varianterna PE-Xa, PE-Xb och PE-Xc skiljer sig i tillverkningssätt. PE-Xa kan enligt många tillverkare återställas med varmluft om röret har knäckts.
• PE-RT: mjukare och lättare att böja, populärt i lågtempererade system.
• Flerskiktsrör PE-RT/Al/PE-RT: aluminiumskiktet håller formen, så röret fjädrar inte tillbaka efter böjen. Passar där det blir många böjar, men är styvare att arbeta med.

De vanligaste dimensionerna är 16 × 2 mm och 17 × 2 mm, i platta på mark ibland 20 mm och i tunnskiktssystem mindre. Längden på en slinga har en gräns. För 16 mm rör brukar man inte gå över ungefär 100 m, men exakt värde anger tillverkaren och beräkningen. En för lång slinga har stort motstånd, vattnet flödar dåligt och rummet blir inte varmt.

De flesta problem uppstår när rörmokaren kommer till ett bygge som inte är redo för rörläggning. Innan arbetet börjar bör följande vara klart:

• beräkning eller ritning: värmebehov per rum, centrumavstånd, antal och längd på slingor. Utan den läggs rören på känn, och injusteringen blir sedan nästan omöjlig,
• fönster och invändiga ytskikt i grovt skick: putsning och tunga moment bör vara gjorda, så att ingen går med byggställning och betongblandare på isolering och rör,
• andra installationer i golvet: el, vatten och avlopp i golvet ska vara klara och ligga i nivå inom ett utjämnings- eller isolerskikt,
• plant och rent underlag: större ojämnheter i bjälklag eller betong måste jämnas ut i förväg, annars ligger isoleringen inte an och gjutningen får olika tjocklek,
• fördelarskåp på plats: med bestämd höjd och placering, så att rören kan dras fram utan att korsa varandra,
• golvhöjder: färdig golvhöjd, ytskiktets tjocklek och anslutning till trösklar och dörrar ska vara kända,
• möblering och fasta inredningar: var köksskåp, badkar och platsbyggda garderober hamnar. Under fast inredning läggs normalt inga rör,
• våtrummet: golvbrunnens placering och fall, eftersom rör inte får hamna där brunnen ska sitta.

Bor du i en bostadsrätt är det klokt att prata med styrelsen i bostadsrättsföreningen tidigt. Golvvärme som kopplas till husets gemensamma värmesystem kan påverka injusteringen av hela systemet och värmemätningen, och en högre golvuppbyggnad betyder mer last på bjälklaget. Arbetskostnaden för installationen kan i många fall ge rätt till ROT-avdrag. Kontrollera villkoren hos Skatteverket och fråga företaget hur de hanterar det på fakturan.

Hur krävande rörläggningen är skiljer sig mycket, även när ytan är lika stor. Därför kan två offerter på ett till synes likadant hus se helt olika ut.

Gör jobbet enklare

• stora öppna ytor med enkel form, där slingorna kan läggas utan avbrott,
• större centrumavstånd i rum med litet värmebehov,
• noppskiva, som gör det snabbare att hålla rätt avstånd,
• förberett, plant och rent underlag och bra åtkomst till våningsplanet,
• en tydlig ritning över slingorna som inte behöver hittas på i stunden.

Gör jobbet svårare

• många små rum, hallar, badrum med nischer och snedtak,
• tät läggning och kantzoner, som betyder mer rör och fler böjar,
• renovering med låg uppbyggnad, torra system på träbjälklag eller fräsning i gammal betong,
• korsande installationer från andra yrken i golvet,
• arbete i kyla, när röret blir stelt och svårare att böja,
• långt avstånd mellan rum och fördelare och långa matningssträckor.

Golvvärme är lagarbete. Rören ligger mellan byggarnas och golvläggarnas arbete, och varje miss i samordningen drabbar dem.

• Behörig elektriker: drar kablar till rumstermostater och till styrningen vid fördelaren. Ställdon och reglering kopplas elektriskt och ska därför göras av en behörig elektriker. Ett bortglömt rör för termostatkabeln slutar ofta med bilning.
• Den som gjuter: behöver veta var rörelsefogarna ska sitta. De planeras normalt på större ytor, i dörröppningar och vid oregelbundna former, och måste stämma med hur slingorna är indelade.
• Plattsättare och golvläggare: ytskiktet måste fungera med golvvärme. Klinker leder värme bra, trä- och vinylgolv väljs med hänsyn till värmemotstånd och tillverkarens rekommendationer, och tjocka mattor bromsar värmen kraftigt. I våtrum läggs tätskiktet ovanpå golvvärmen, och arbetet bör göras av en plattsättare som är certifierad enligt branschreglerna, till exempel GVK. Röranslutningar i våtrum görs av en rörmokare som följer Säker Vatten.
• Installatören av värmekällan: golvvärme behöver låg framledningstemperatur, antingen via en shuntgrupp eller en värmekälla som arbetar med lågt vatten, till exempel värmepump.

I praktiken lönar det sig att fotografera alla rum med en tumstock utlagd på golvet innan gjutningen. När någon senare borrar för en dörrstoppare, en tröskel eller fastsättning av en toalettstol går det då att se var rören ligger.

• Knäckt eller hoptryckt rör: slingan får svagt flöde och rummet förblir kallt. Under gjutningen är det svårt att åtgärda.
• Saknad kantremsa: gjutningen trycker mot väggen när den värms och spricker, och stegljud kan föras vidare.
• Olika långa slingor utan beräkning: korta slingor blir för varma, långa räcker inte till. Injustering vid fördelaren jämnar bara delvis ut det.
• Rör för nära väggen eller under köksskåpen: värme går till ytor där ingen vistas, och mat eller möbler kan bli för varma.
• Uppflutet rör i tunnflytande massa: ett dåligt fäst rör hamnar nära ytan, täckningen blir för liten och golvet kan spricka ovanför.
• Ingen tryckprovning eller gjutning utan tryck: skador från skottkärra, spade eller tramp upptäcks först när golvet är färdigt.
• Saknade skyddsrör vid rörelsefogar: rörelserna i gjutningen belastar röret och kan skada det med tiden.
• Omärkta slingor: vid injustering och service får man gissa vilken slinga som hör till vilket rum.
• Rör under golvbrunnen: upptäcks när plattsättaren ska ta upp hål eller justera fall, och då är det redan för sent.
• För snabb uppstart av värmen: full värme i ett ungt golv ger sprickor och plattor som släpper.

Själva rörläggningen är oftast den snabbaste delen av golvvärmen. Ett vanligt villaplan klarar ett samspelt lag normalt på en till några dagar, beroende på yta, planlösning och system. Torra system och fräsning går långsammare.

Det som tar tid är det som kommer efter. Gjutningen måste härda och torka, och först därefter startas värmen stegvis enligt ett uppvärmningsschema. För cementbaserade golv börjar man vanligtvis tidigast efter ungefär tre veckor, för anhydrit ofta tidigare, runt en vecka, men alltid enligt tillverkarens anvisningar. Betong i en platta på mark kan behöva betydligt längre tid för att torka ut. Framledningstemperaturen höjs i små steg, och innan ytskiktet läggs mäts restfukten. Den som vill ha klinker två veckor efter gjutningen riskerar sprickor och lösa plattor.

Att lägga rör i en noppskiva klarar en händig och tålmodig person, om det finns en ritning med slingorna. Anslutning till värmekällan, elinkoppling av styrningen och injustering lämnar du till fackfolk. Elarbetet får bara göras av en behörig elektriker, och tryckprovningen bör en rörmokare bekräfta med protokoll.

1. Kontrollera att underlaget är plant, torrt och rent och att installationerna i golvet är klara.
2. Sätta kantremsa längs alla väggar, runt pelare och vid dörrkarmar.
3. Lägga isolering och noppskiva enligt tillverkarens anvisning och klicka ihop skarvarna ordentligt.
4. Markera slingornas dragning på skivan enligt ritningen, inklusive kantzoner och ytor utan rör.
5. Ansluta rörets början till fördelarens framledning och rulla ut röret från en avrullare utan att det vrids.
6. Trycka ner röret mellan nopporna, böja mjukt och hålla minsta böjradie enligt tillverkaren.
7. Dra rören vid fördelaren och genom rörelsefogar i skyddsrör.
8. Ansluta slingans slut till returledningen, märka slingan och anteckna längden enligt märkningen på röret.
9. Fylla systemet, lufta och göra tryckprovning tillsammans med rörmokaren och fylla i protokollet.
10. Fotografera alla rum med tumstock och låta rören stå under tryck under hela gjutningen.

Skarva aldrig rör i golvet om det inte är absolut nödvändigt. Skadas ett rör, fråga rörmokaren om det finns en presskoppling som tillverkaren godkänner för ingjutning i just den rörtypen.

Innan gjutningen är sista chansen att kontrollera och rätta allt utan att bila. Gå igenom de här punkterna vid överlämningen:

• kantremsan finns längs hela omkretsen och vid alla karmar och pelare,
• isoleringen ligger an mot underlaget, rör sig inte och har inga glipor,
• centrumavstånd och kantzoner stämmer med ritningen,
• rören är inte knäckta, hoptryckta eller skadade och det finns inga onödiga skarvar i golvet,
• rören går inte under köksskåp, fast inredning eller golvbrunn,
• rören vid fördelaren och genom rörelsefogar ligger i skyddsrör,
• slingorna är märkta vid fördelaren och du har en lista över rum och slinglängder,
• du har ett tryckprovningsprotokoll med tryck, tid och underskrift,
• systemet står under tryck under gjutningen,
• rör för termostat- och styrkablar är förberedda,
• du har foton av alla rum med synliga mått,
• du har fått ett uppvärmningsschema från installatören eller tillverkaren av golvmassan.